Aldrig för sent.

Det är en kall snöig decembermorgon i Sundsvall, Lina som nu går i tvåan drar upp luvan för att täcka sitt långa guldblonda hår. Hon funderar på hur skönt det skulle vara att få vara in någons famn. Niklas dyker upp i hennes huvud, hon undrar varför. Är det för att hon träffar honom varje dag i skolan, Börjar hon gilla honom på riktigt? Hon kan ju inte gilla honom, han är så olik hennes förra pojkvänner. Han är 17 år alltså lika gammal som hon själv, inte den snyggaste kanske men så söt i hennes ögon, och han är inte ens lite ”badboy”, Trots detta dras hon till honom.
”Har allt alltid varit ett skämt, eller har jag bara inte erkänt mina känslor för mig själv?”
Hon vill inte tänka mer på det. Hon vill inte bli kär och sårad, för att slippa tänka på honom börjar hon börjar prata med sin bästa kompis Karin om festen i lördags.
- Hehe, va gulliga Tim å Malin var tillsammans! Öpnnade jag med.
- Som om du hade tid för att märka det, Du såg ut att ha det så trevligt i Linus armar! svarar Karin.
Jag viftar bort minnet, vill inte minnas den kvällen.
- Shit, Klockan är fem i åtta! Säger Karin å börjar springa.
Väl inne i skolan var det kaos många var försenade p.g.a. snön. De hinner precis till lektionen, Naturvetenskap är det värsta Lina vet men hon får jobba med Niklas. Han brukar alltid lysa upp lektionerna med sin humor, så även denna dag. Han får det att bli kul trots att de ska skära i grodor. När grodan börjar skäras upp måste Lina springa och spy, Inälvor är det läskigaste som finns! Hon får order om att gå hem, och Lina är inte precis emot förslaget.
Väl hemma mår hon bättre och tänker ta sig ett mellanmål. Konstigt nog är hennes mamma och Lars, hennes mammas sambo redan hemma.
- Varför är ni redan hemma?!
- Vi sitter och diskuterar om det skulle vara bäst om vi flyttade till Stockholm.
- VA?! Varför? Lina visste varför, de hade diskuterat det här innan, men hon tog det aldrig på allvar.
- Du har större chans att lyckas med din gymnastik på riktigt, och din syster med sin skolgång.
- Det är inte alls därför! Det är bara för att Lars har fått ett bra jobb där, erkänn!
- Ja, delvis därför men det blir nog bäst för oss alla. Svarar mamma lugnt.
Lina springer upp på sitt rum, Skulle hon klara av att lämna alla kompisar och allt här? Hon stannar på rummet hela kvällen och bara tänker.
Nästa dag är det bestämt. De ska flytta till en villa utanför Stockholm. De ska redan flytta på Jullovet.
Lina vet att hon inte kommer tappa kontakten med hennes närmaste kompisar, de var ju som systrar, men hur skulle det gå med Niklas. Hela kvällen funderar Lina.
Tänk om han är mitt så kallade livs kärlek. Tänk om jag aldrig får träffa honom igen! Ska jag berätta vad jag verkligen känner för honom, eller ska jag låta allt rinna ut i sanden?
Hon får svaret direkt när hon träffar Niklas i skolan.
- Hej sötnos! Ropar han genom korridoren,
- Hej! svarar Lina en aning nedstämt.
- Vad är fel? frågar Niklas, han vet när något inte står rätt till.
- Jag måste prata med dig.
- Men vi tar det på lunchen då?
Hela lektionen funderar Lina på vad hon ska säga, vanligtvis får hon mycket gjort men inte denna lektion. Tillslut är det dags för lunch.
- Kom då Lina, vi kan gå ut till ishockeyhallen! ropar Niklas.
Under tystnad går de till hallen. Till slut tar Lina sig mod.
- Jag vet att du tror massa om mig!
Niklas säger emot, Men Lina ber honom att bara lyssna.
- Jag har kanske inte varit den bästa flickvännen mot mina förra pojkvänner, men det är bara för att jag inte varit kär i dom, jag har bara försökt inbilla mig det. Om jag hittade någon jag älskade skulle jag aldrig såra honom! Och mina misstag har jag lärt mig av, tro mig.
- Men Lina, Jag vet att du är fin innerst inne, men varför säga det här till mig? undrar han.
- Jag har funderat massa, och även om det alltid varit ”vi” utan att det har hänt nåt, så vill jag mycket mer nu.
- Vill du ha mig? Jag vet inte om jag skulle kunna det, du är ju liksom du.
- Men allt jag har gjort och sagt är bara för att ja inte velat bli sårad, men nu skiter jag i det, jag är villig att riskera det.
Niklas tittar Lina in i hennes stora blåa ögon, böjer sig fram och kysser henne ömt på kinden.
- Även om jag är kär i dig vet jag inte om jag kan lite på dig Lina.
- Men vi kan väl försöka, jag lovar att jag ska baka till dig varje dag om du så vill det!
- Ja, men då var det ju en annan sak. Säger Niklas och småler.
Denna gång kysser han henne inte ömt på kinden han praktisk taget kastar sig över henne och kysser henne hårt. Lina håller om honom så hårt hon kan, hon vill inte släppa taget om honom, nu hon vet att hon gjort rätt.
De kommer för sent till lektionen, men båda har stora leenden på läpparna och bryr sig inte om de andras kommentarer.
Dagen går och Lina är överlycklig, hon hade alldeles glömt bort allt om flytten och tänker inte på det innan hon är hemma och får se kartongerna som invaderat huset.
Lina vet att det är för sent, hennes livs kärlek kommer att gå i kras. Vad ska hon säga till Niklas? Vågar hon skjuta på det några dagar, och låtsas som om ingenting.
Nästa dag är det fredag och Lina ska tävla efter ska hon åka hem till Niklas och bli bjuden på spagetti och köttfärssås, hennes favoriträtt.
Hon vinner tävlingen och är glad som en sol när hon kommer till Niklas. Men han ser inte lika glad ut.
- Så du ska flytta till Stockholm? Jag trodde du lovade att inte ljuga!
Är praktiskt taget det första han säger.
- Men jag skulle ju berätta för dig idag!
- Konstigt att Karin visste det i onsdags då.
- Men jag ville ju bara tillbringa en dag med dig utan att tänka på flytten!
- Så du tänkte inte på hur jag skulle känna mig då?! Det är väl inte meningen att det skulle bli jag och du…
- Men vi flyttar ju inte inom om en månad och vi kan hälsa på varandra, men det kanske inte är så lätt att vara tillsammans. Men till dess kan vi väl vara tillsammans?
Niklas nickar med huvudet.
- Jag håller med, låt oss inte låta detta förstöra kvällen.
Det känns som om tiden går dubbelt så fort, för plötsligt ät klockan 24:00 och Lina måste hem. De bestämmer att de ska träffas på måndag igen.
Lördag kväll är det kompisarna som gäller för Lina, de ska ut och festa tillsammans.
De åker till en fest vid centrum hos en av Karins storebröders kompisar. De flesta dricker men Lina smakar bara lite, hon är inte typen som dricker, dricka och hennes gymnastik går inte ihop.
Vid elva ringer Niklas och Lina skiner upp, men skälet till att han ringer är inte det hon tror.
- Heeej älskling! Svarar Lina direkt.
- Är jag din älskling? Får hon till svar,
Lina blir undrade och fråga vad som är fel.
- Jag träffade Malle innan och började snacka lite, sen kom vi in på oss och hon blev förvånad eftersom han sett dig strula med Linus igår! Berättar Niklas upprörd
- Men vadå igår?! Jag var ju för fan med dig hela kvällen! Svarar Lina.
- Ne men du stack la till festen efteråt, han sa att det var runt ett! Du lovade, men du är visst som alla säger, du har inte förändrats. Fattar inte vad du ser hos dom kräken, du är för fin för dom!
- Men jag ser ju inget hos dom, allt jag ser är du!
- Då skulle du inte sårat mig så, du är en jävligt bra skådespelare! Men det spelar ingen roll du flyttar i alla fall.
- Men jag har ju inte gjort nåt! Han lju…
Lina hinner inte förklara sig, han har lagt på. Hon fattar inte varför Malle skulle ljuga? Hon är ju så bra kompis med dem båda. De kommer för sent till lektionen, men båda har stor leenden på läpparna och bryr sig inte om de andras kommentarer.
Dagen går och Lina är överlycklig, hon hade alldeles glömt bort allt om flytten och tänker inte på det förens hon är hemma och kartongerna har börjat invadera huset.
Hon kommer ihåg förra helgen det var ju då allt hände! Hon försöker ringa tillbaka till Niklas men inget svar. För första gången har hon öppnat sig för någon och allt bli sabbat hon klarar inte mer. Hon går in till festen blir erbjuden dricka av Simon. Hon vet inte vad det är men det smakar äckligt, hon bryr sig inte hon vill bara glömma. Hon sväljer det sista i flaskan och känner hur benen blir slöa, hon vill ut, ut till snön. Hon går snubblandes mot ytterdörren. Hon känner att någon tar tag i henne bakifrån.
Lina vaknar med sprängande huvudvärk, svettig och spyfärdig. Hon vet inte var hon är först, men sedan känner hon igen sig.
- Det var här jag pratade med Niklas. Säger hon tyst för sig själv.
Hon kryper upp ur sängen och märker att någon ligger bredvid henne, hon vill inte titta, hon småspringer till toan och spyr, hon hittar en handduk och tar en lång dusch. Hon bryr sig inte om någonting, vart hon är eller vad som hänt, hon vill helt enkelt inte. Hon vet att allt mellan henne och Niklas är förstört, även om det inte var det igår vet hon att det är det nu, för varför vaknade hon upp med en kille jämte sig? Hon vill glömma, glömma allt och flytta till Stockholm.
Tillslut måste hon gå ut ur badrummet, hon går in till rummet och killen sover fortfarande. Nu känner hon igen honom, det var Simon han som bjudit henne på något, vad var det igentligen? Och vad hade dom gjort? Hon orkar inte tänka hon ringer sin mamma och vill bara hem. Det blir inget bråk, hennes mamma är bara glad över att hon ringde och bad om hjälp.
Måndagen blir hemsk. Niklas låtsas inte om nånting och skiter fullständigt i Lina. Men hon försöker inte ens förklara, hur skulle hon förklara? Även om Malle hade missuppfattat skulle hon aldrig kunna förklara.
Dagarna går och Lina mår skit, även om Karin är bäst på att lösa Linas kärleksproblem är detta för svårt för henne. Tillslut kommer julavslutningen. Linas lärare meddelar Linas flytt och i klassrummet blir det avsked.
När allt är slut och Lina drar sig mot sitt snart gamla hem. Hon drar upp luvan för att ingen ska se hennes tårar som rinner kraftigare. Plötsligt lägger någon handen på hennes axel, hon blir rädd och vänder sig om.
- Lina jag älskar dig, ville att du skulle veta innan du flyttade och lämnade oss bakom dig. Säger Niklas med tårar i ögonen.
Lina kastar sig i hans famn och kramar honom hårt!
- Jag gjorde inget med Linus den kvällen! Men något annat…
- Schh, jag vill inte veta, jag bryr mig inte. Du betyder allt för mig i alla fall. Men jag vägrade förstå för du skulle ju lämna mig tillslut även om inget hänt.
- Men jag kommer tillbaka och hälsar på er! Och jag kommer aldrig lämna er bakom mig! Ni gör mitt liv värt att leva.
- Den dagen du kommer och hälsar på väntar jag på dig, men vi håller väl kontakten medens du är där? Så ingen behandlar dig dumt utan min vetskap? Hehe.
- Alltid. Men kommer du imorgon och säger Hej då på riktigt?
- Kommer innan du vaknat, svarar han och kysser henne länge.

Skriven av: evelina