Aldrig mer - del 1

"Tja! Du jag är på väg ut till Frida, jag har en känsla av att något är fel." Den unga mannen kastade en blick i backspegeln, motorvägen var tom i båda körfält.
"Vad skulle vara fel menar du?"
"Nått hon sa bara. Möter du upp där eller?"
"Jaja jag får väl komma så fort jag kan då då." svarade den andra mannen trött.
"Fint."
Mannen i den röda mustangen avslutade samtalet, tryckte foten lite hårdare mot gaspedalen och slängde ut en fimp genom rutan. Med en hand kvar på ratten tände han vant en ny. Medan han frenetiskt blossade på sin Marlboro röd vandrade tankarna iväg till det sista samtalet han haft med Frida förra veckan. Hon hade verkat nervös och stressad, inte alls sådär skämtsam och glad som annars. Hon hade nämnt nått om att hennes man var på väg hem och att hon var tvungen att lägga lillan sin och städa upp lite innan dess. När han tänkte efter lät hon nästan lite rädd och det hon nämnt flyktigt vid andra tillfällen då hennes man kommit på tal oroade honom. Han gasade på ytterligare lite och passerade 180 på mätaren. Bilen fylldes av rök och han kastade irriterat ut ciggen. Nu var han snart framme.

Han svängde in på uppfarten till ett grått hus i ett lugnt villaområde. Dörren var upplåst så han gick in.
"Hallå? Frida? Är du hemma?"
Inget svar. Han gick in i köket, det var tyst, konstigt tyst. Plötsligt hörde han ett barn gråta, han skyndade tillbaka till hallen och ut i vardagsrummet mot ljudet. Där på golvet, bredvid en brun skinnsoffa, låg Frida. Barnets gråt var nu tydligare. På knä sökte han snabbt över hennes kropp. Bröstkorgen rörde sig stötvis upp och ner och han kunde känna en puls slå svagt. Hon hade ett rött märke strax under ena ögat och håret var blodigt. Antagligen hade hon fallit och slagit i huvudet gissade han. Han strök handen genom det ljusa håret och bekräftade sin teori då handen blev fuktig av blod och han insåg att det måste skett nyligen.
I rummet intill skrek hennes ettåriga dotter på uppmärksamhet. Hon stod i sin spjälsäng med tårar i ögonen när han mötte hennes blick. För ett ögonblick visste han inte vad han skulle prioritera, han andades ut, bestämde sig sedan för att plåstra om Frida först och sedan ta hand om dottern Lilja.

Lilja satt redan i mustangen, i bagaget låg kläder och annat nedslängt i svarta sopsäckar han hittat. Han lyfte upp Frida och bar ut henne till bilen, sedan bar det iväg i 180 på motorvägen igen. På köksbordet hade han lämnat en lapp.
"Detta var sista gången din jävel! Ser jag dig igen ditt fula as knäpper jag dig!"

Liz L

27-årig drömmare
Liz L är medlem sedan 2018 Liz L har 2 publicerade verk