ALDRIG NÅGONSIN

ALDRIG NÅGONSIN

I skolan är allting bara bra. Hemma skulle jag inte vilja vara. Mina betyg är väldigt bra. Jag går på gymnasiet. Snart ska jag komma ut till vuxenvärlden. Det ska bli skönt.

I skolan träffar man sina kompisar och lärare som aldrig skäller på en. Skolan är för mig livet.

Jag heter Cajsa och mina kompisar heter Fanny och Lina.
De hade samma problem som jag hemma. De ställer alltid uppför mig när
Jag behöver det. Jag gör samma sak som de. Det är det kompisar är till för.
Föräldrar som inte bryr sig om vad man gör. Det tycker jag är fel. Jag vill att min mamma ska
bry sig om mig. Det enda hon tänker på är hennes pojkvän och spritflaskan. Som tur är har jag inga syskon.

Jag är 17 år och är snart myndig, men jag vill att mamma ska vara som
hon var innan. Mysiga hemmakvällar framför Tv:n, det var väldig
länge sedan det hände. Spriten tog över hennes liv. Hon förlorade greppet om flaskan redan innan pappa ville skiljas.

Allting började för 3 år sedan. Mamma och pappa skilde sig.
Jag bor hos mamma som inte bryr sig. Hennes kille är vedervärdig. Han finns i mitt liv varje dag tills jag är 18 år. Då är jag myndig tack och lov för det.

När jag vaknade den morgonen för 3 år sedan. Var det alldeles tyst i hela huset.
Otroligt tänkte jag. Det var väldigt ovanligt. Jag gick upp och tog på mig
morgonrocken. Golvet knarrade under mattans mjuka tyg.

Mamma låg i soffan med en vinflaska i handen. Jag gick bort till henne.
När jag lossade flaskan ur handen vaknade hon plötsligt.
Hon började gorma och var fruktansvärt arg.
Vad gör du ungjävel ? försvinn ur min åsyn, skrek hon argt.
Nej, jag lämnar dig inte i fred. Gå upp och sov ruset av dig där i stället, sa Cajsa.

Mamma gick upp och lade sig i sin säng. Jag fattar inte hur hon orkar hålla på sådär. Och framför sin egen dotter. Hur vågar hon. Jag är bara 14 år.
Hon har absolut inget vett i huvudet alls. Det var allt oftare hon drack nu än det var innan. Hur kunde det bli så ? Jag vet inte.
Pappa måste få veta det.

Jag gick in i gästrummet där pappa hade sovit i sängen. Jag knackade på dörren, inget svar. Öppnade dörren och tittade in i dunklet. Jag såg inte min pappa. Jag gick in i rummet och tände lampan som blinkade till några gånger innan den började lysa riktigt. Jag tittade runt om i rummet. Där var ingen pappa. Sängen var bäddad och ovanpå sängen låg ett brev från pappa. Det stod mitt namn på brevet. Jag öppnade och läste det noggrant.
Det började med att pappa skrev att han hade hittat en lägenhet i Stockholm, och att hans tjej skulle bo hos honom.

Jag kände hur klumpen i halsen växte och tårarna började rinna längs kinderna. Pappa hade övergivit mig. Lämnat mig med en mamma som inte har vett i huvudet. Hur kunde han göra så ? Vi gjorde allt tillsammans annars. Vi stod väldigt nära varandra. Det lär jag aldrig få veta.

Jag gick till skolan med rödgråtna ögon. Fanny och Lina undrade vad det var.
Jag berättade för dem att pappa hade stuckit iväg till Stockholm. De stod och stirrade på mig, sa inte så mycket mer än att de blev väldigt ledsna. De tyckte om min pappa. Han tog de med på utflykter, resor och mycket annat. Mycket därför att deras mammor var glada i flaskan de också. Deras pappor fanns inte med i bilden.

När jag kom hem så satt mamma och hennes nya pojkvän i soffan och drack vin.
De var redan fulla, där stod ett antal ölflaskor och vinflaskor. De hade druckit mycket.Pojkvännen började fråga mig massa saker. Jag vägrade svara.
Hej, vad heter du ? frågade han.
Det behöver inte du veta, svarade jag irriterat.
Var inte så näsvis, sa mamma argt.

Jag gick upp på mitt rum och smällde i dörren hårt. Jag tog telefonen och slog pappas mobilnummer.
Det var någon som svarade. Det var inte min pappa. Utan någon annan, en tjej.
Hallå, vem är det, sa tjejen.
Jag söker Johan, svarade jag.
Hej, det är Johan.
Hej, pappa det är jag.
Cajsa, är det du ?
Ja, snyftade jag.
Jag berättade för pappa vad som hade hänt. Om mammas nya äckliga pojkvän. Att hon satt full i soffan med honom. Jag ville att han skulle komma och hämta mig.
Han sa att det inte gick. Jag blev vansinnig . Du bryr dig inte om mig. Var jag bara ett stort misstag.

Jag slängde på telefonen, sen har jag aldrig pratat mer med honom.
Han hade stuckit med sin tjej. Han ville inte veta av mig. Hatade han mig verkligen efter som han inte har kontaktat mig på 3 år.

Vardagen rullar på som vanligt. Mamma och hennes kille sitter och super dag ut och dag in.

Idag fyller jag 18 år.
Igår blev det bestämt att jag, Lina och Fanny ska flytta in i en egen lägenhet. Det ska bli skönt.
Jag kommer inte att ha kontakt med mamma eller pappa i framtiden så som de har svikit mig.

Mamma sitter nog och super i soffan, pappa sitter på sitt kontor med sin fina kostym och pratar med någon klient. Medan jag sitter och njuter av friheten. Min barndom vill jag glömma. Det var ingen barndom som jag ville ha egentligen. Det var mamma och pappa som bestämde det.

Jennie Håkansson

Skriven av: Jennie