Publicerat
Kategori: Novell

Älgjakten!

Regnets smattrande på fönsterrutan hade en sövande effekt på mig. Jag stödde huvudet mot mina händer och lät ögonlocken falla ihop. Jag somnade……

Plötsligt vaknade jag och allt var så tyst. Jag lutade mig bakåt mot det jag trodde var fåtöljens ryggstöd, men det var inget som tog emot mig, jag föll förvånad ner på golvet. Jag hade suttit på en pall! Av en ren reflex tittade jag bakåt för att se hur mycket klockan var. Det var då jag såg allt..!

Den nya klockan jag för en liten stund sen hade haft där på väggen var nu utbytt mot en sådan som mormor har i sitt finrum. En gammal sak, med guld och krusiduller. På väggarna var det gammaldags tapeter med ett blommigt mönster. Och i fönstret hängde tunga sammets gardiner.

Jag flämtade till, min stereo, tv och dator var borta! Allt började snurra i huvudet. Vad hade hänt?
Jag öppnade garderoben som fortfarande var kvar. Med en snyftning insåg jag att alla mina kläder var försvunna och i stället för mina blåa jeans hängde där vackra klänningar. Jag bara stod och gapade. Av ren nyfikenhet tog jag fram en av som finaste. Den var av grön sammet med stora puff ärmar och långa manschetter, kjolen var lång och i ryggen var det fullt av klädda knappar. Jag skyndade att dra av mig jeansen och tröjan, jag slängde dom i en hög på golvet och tog på mig klänningen. Sen kom det svåra; att knäppa ihop ryggen på klänningen. Men efter många misslyckade försök lyckades jag. Jag vände mig om och såg mig själv i en pampig spegel med guld ram. Klänningen passade perfekt! Jag skrattade åt mig själv; tänk att jag kunde se ut så där!
Det här var första gången någonsin som jag hade tagit på mig en klänning frivilligt. Jag uppfylldes av en märklig känsla, den var overklig och verklig på samma gång. Det kändes som om klänningen var sydd till mig, efter mina mått, som om den tillhörde mig.

Plötsligt hörde jag ljudet att hovar mot sten. Jag trippade fram till fönstret och tittade ut på en kullerstens gata. Det var mörkt ute och framför porten stod en vagn bakom en häst. Bakpå vagnen brann två facklor. Jag sprang nerför trappan och ut till hallen i bara strumporna, utan att se den kungliga inredningen. Innanför dörren stod minst tio par skor i min storlek. Jag drog av mig strumporna och stack foten i ett par skor som matchade klänningen. Sen gick jag ut på trappan, kvällen var sval och stilla. Det satt en man på kuskbocken han hoppade ner och öppnade dörren till vagnen, sedan vände han sig mot mig och bugade.
– Vagnen är framkörd fröken. sa han.
Han visade med en gest att han förväntade sig att jag skulle hoppa in i vagnen. Så jag gjorde det.
Samtidigt som jag hoppade in i vagnen frågade jag honom vart vi skulle.
Han tittade då lite förvånat på mig och sa att vi, eller jag skulle till fru Olsson för att äta middag med henne.
Det var en skumpig resa genom en mörk tät gran skog. Efter sådär tjugo minuter var vi framme. Framme vid ett stort och präktigt slott. Fru Olsson hälsade mig med en stor bamse kram och ett glatt…
- Hej på dig tjejen!
Vi gick in i hallen som var fullproppad med vakter som stod i grupper och diskuterade om när frun skulle komma tillbaka. När vi steg in stannade allt upp. Vakterna sprang runt som yra höns för att komma till sin position i ledet. Fru Olsson skrek…
- Givakt!
Och alla vakter lydde. Sen gick vi därifrån. Hon glömde kanske att säga lediga? Hon ledde mig igenom en smal gång till ett stort långt rum, med ett stort bord i. Runt bordet stod endast två stolar; en åt mig och en åt fru Olsson. Väggarna, taket och golvet var av sten, och var helt kala bortsett från några facklor som satt i sina hållare. Vi gick och satte oss på varsin stol och var tysta en stund. Jag studerade rummet och hon, ja hon vet ja inte vad hon tänkte på. Hon kanske kom på att hon hade glömt att säga lediga till sina vakter?
Plötsligt bröts tystnaden av att fru Olsson började stampa i golvet och slå med knytnävarna i det massiva ek bordet. Hon hade inte ens hållit på i två sekunder innan fyra lustiga figurer i vita kläder kom in springande.

En av dom bar på en gryta, en annan på två tallrikar, en tredje på sådana där pinnar man äter med i Kina. Den fjärde kom ut med dricksglas i kristall. Dom ställde i ordning allt på ett ögonblick och sen var dom borta. Fru Olsson lyfte på locket till grytan och öste upp innehållet på min tallrik. Det var gröt! Och till råga på allt, den var grön! Så osmakligt!
Hon tog en ännu större portion till dig själv, och åt den med stor skicklighet. Hur äter man gröt med kinesiska pinnar? Ja det vet inte jag i alla fall!
Fru Olsson måste ha sett att jag inte hade någon lust att äta just nu för hon kallade på dom lustiga varelserna igen och lät dom plocka undan. Hon bestämde, utan att fråga mig, att vi skulle gå ut och rida på hennes favorit vakts axlar i stället. Jag vågade inte säga emot, så jag följde lydigt med.
När vi stod på gårdsplanen busvisslade hon, och en stor kraftig vakt kom springande. Plötsligt förvandlades han till en älg! Jag klättrade upp på älgens rygg med hjälp av fru Olsson och sen bar det iväg rakt ut i skogen.
Då kom jag på att det var älg jakt just nu.
Och precis då spärrades skogsstigen av en hel familj av jägare. Det var pappa jägare, mamma jägare och alla barnen jägare. Alla hade dom varsitt gevär riktade mot mig och älgen.
- Neej! Skjut inte! skrek älgen.
PANG!
Där låg jag på golvet i mitt rum, jag hade ramlar ner från älgen, eller var det kanske en pall?…


Skriven av: Linnéa Larson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren