Publicerat
Kategori: Novell

Allie.

Allie…
Jag hörde vinden viska hennes namn…
Allie, det var min bästa vän, vi hade känt varandra sedan födseln. Men så en dag hade något fruktansvärt hänt! Det kanske är bäst att jag berättar från början, hur det gick till.

Jag och Allie stog och väntade på flyget. Vi var så spända och nervösa att vi hoppade av glädje. Vi skulle åka till Bahamas utan föräldrar i syne. Vi skulle njuta av solen och bada varje dag!
Flyget landade och vi klev nervöst på och hittade våra platser.
- Vad spännande, sa Allie. Vi ska till Bahamas fattar du att det är sant?!
- Ja, gud vad häftigt, sa jag. Utan föräldrar och allt!
Vi satt där på planet, helt säkra på att ingenting skulle hända. Allie hade somnat efter en timme och jag satt och kollade ut på molnen. Plötsligt såg jag att molnen försvann och under mig såg jag havet. Man kunde till och med se en haj simma en bit bort.
Jag rös till och började fundera om vi var framme snart eftersom planet kom längre och längre ner mot havet.
Efter en stund förstog jag…
Vi höll inte på att landa i Bahamas, utan rakt ner i havet!
- Allie! skrek jag. Allie, vakna, vi kommer dö!
Allie blinkade yrvaket och såg sig omkring.
- Allie, vi måste sätta på oss flytvästar! sa jag åt henne. Fort, var har du din?
- Va? Jag har ingen flytväst? svarade Allie.
Jag blev stel av skräck.
Allie…
- Ta min, sa jag snabbt och gav henne den. Ta på dig den nu, snälla, lyssna på mig!
Alla i planet skrek och visste inte vad de skulle ta sig till. Allie börjde insé hur hemskt detta kunde sluta, men vägrade sätta på sig västen.
- Nej, jag vill inte, sa hon och kurade ihop sig på sätet. Jag vill hellre dö utan flytväst än att se min bästis utan flytväst.
Vi hann inte prata längre, för plötsligt dunsade det till och planet fylldes med vatten. Små fiskar simmade in genom öppna fönster och sprickor i planet. Alla blev förskräckta och simmade snabbt ut. Jag däremot fick problem med andningen. Jag hade aldrig lärt mig simma och flytvästen hade jag inte fått på mig än.
- Aviiiiie!! ropade jag under vattnet.
Jag förstog att det var meningslöst att försöka ropa på Allie under vatten. Så här skulle mitt liv sluta, jag kunde inte göra någonting år det.
Jag hade antagligen svimmat för när jag vaknade var jag på havsytan, jag flöt och någon hade satt på mig flytvästen.
Jag var svag men kunde ändå se mig omkring. Jag möttes av en förfärlig syn.
Överallt såg jag döda kroppar som flöt. Jag vände mig om för att se på andra sidan om mig om det var döda där med. Men där såg jag något värre.
En ung tjej i min ålder låg och flöt med en arm avkapad.
Denna tjej hade en gång varit min bästis.
Allie!

Senare åkte jag in på sjukhuset och resten av livet klarade jag mig bra. Men på nätterna var det omöjligt att somna för jag hörde vinden viskade henne namn…
- Allie!



© Josefin

Skriven av: Josefin

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Sten Wiking

Från samma yrkesskola på Amu-Center i Kramfors på sjuttitalet som nuvarande statsminister Stefan Löfven, övergavs den banan och blev publicist i olika tidskrifter,dags och kvällspress,för att sedermera…

Sten Wiking

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson