Kategori: Novell
Allt var bättre förr
Det är en vacker sommardag. Solen skiner och den lätta sommarbrisen får trädens löv att dansa bland grenverken. Jag är mitt i idyllen och njuter av värmen från solstrålarna som dansar över mitt yttre. Ett yttre som har åldrats och fått skavanker under tidens gång. Åren har verkligen rusat iväg, inser jag när jag ser på mig själv.
Emellanåt har vi stunder av eftertänksamhet när vi tittar tillbaka på våra liv. Med ett leende minns jag tiden när jag reste långt, mycket och gärna. Det var alltid en upplevelse och det hände ofta något oförutsett. Till exempel den där rysliga vinterstormen som nästan fick mitt inre att frysa till is. I solgasset huttrar jag till vid minnet. Vilken kontrast mot värmen nu! Den vintern trodde jag inte att jag skulle orka komma igång på morgonen. Helst av allt ville jag gå i ide och få vakna till liv när vårsolen tittade fram igen.
För att inte tala om den där resan som aldrig höll på att ta slut. Den kändes som en evighet. Efter den var min gång inget vidare och jag fick genomgå ett par behandlingar under en tid. Har aldrig känt mig så slutkörd som då.
En gång i tiden var jag ung och stolt. Nu är jag gammal och bortglömd, men har många spännande historier att berätta för den som vill lyssna. Min ålder är inte viktig. Det som är viktigare, och än mer tragiskt, är hur jag behandlas. Har funderat mycket på det men oavsett orsak har jag varit till nytta och glädje för många under åren. Det är de minnena som lyfter.
Solen bländar mig. Jag försöker vrida mig en aning åt sidan. Det enda som händer är att det knakar överallt. Nog märks det att jag inte är lika rörlig som förr.
Emellanåt händer det att jag blir kommenterad härute. Det är barn som säger att jag är gammal och ful, elaka människor som sparkar på mig och andra som undrar hur jag mår. En och annan kommentar om att de skulle vilja hjälpa mig på fötter igen, men det stannar oftast vid tomma ord. Men tanken får hoppet att gro inom mig. Att synas och att få tillhöra är en aldrig sinande dröm. Men den tiden är förbi.
Jag minns en tid när jag fick en hel make-over. Vad stilig jag kände mig då. Det kostade en smärre förmögenhet men var värt vartenda öre. Både in- och utsidan restaurerades. Efter det hade självkänslan fått sig en redig knuff framåt. Det var tider det! Nu är det mesta avskalat, såväl inre som yttre. Det är emellertid inte enbart ytan som ska räknas, anser jag, fast tyvärr är det så i dagens samhälle. Inte undra på att så många mår dåligt! Skrapar vi lite på ytan så upptäcker vi oftast en annan själ. Känslor och omtanke behöver komma tillbaka igen. Frågan är bara hur och när.
Nu sätter sig en fågel på min ena sida. Vad vacker den är med sin färgglada skrud. Vi tittar nyfiket på varandra ett tag. Jag är alldeles stilla för att inte skrämma den. Efter en stund börjar den putsa på sina fjädrar, tittar sig omkring och kvittrar till. Känslan av gemenskap växer i mig. Den tittar på mig igen, efterlämnar rester av sin tidigare middag, vecklar ut sina vingar och flyger vidare. Tänk om jag hade kunnat följa med!
Minnet av den ligger kvar på min ena sida. Det gör inget, lite skit får jag ta. Kul att jag kunde vara behövd av någon en stund. Den känslan är faktiskt trivsam och jag känner mig gladare.
Nej, plötsligt börjar det regna! Jag har inget bra regnskydd. Det är gammalt, slitet, hål här och var och vätan tränger in överallt.
Men, vad gör väl det. Väder och vind har slitit på mig genom åren och lär så förbli. Jag ser hur regndropparna faller, hör ljudet när de slår ner på mitt yttre och strax låter det som ett helt trumset. Det är bara att gilla läget. Jag ska försöka drömma vidare.
Så är livet för mig, ett gammalt bilvrak, ute i skogen.
Inga-Britt IB Gustafsson
Status: Silver författare
Inga-Britt IB Gustafsson är medlem sedan 2018 Inga-Britt IB Gustafsson har 103 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen