Publicerat
Kategori: Relationer noveller

Alltid grönare på andra sidan.

Människans psyke är en intressant mekanism, vi har en tendens att alltid sträva efter det vi ännu inte upplevt och vi tror således att det skulle göra oss gladare, rikare eller bara få ett bättre liv.

Som barn var jag alltid nervös, rädd, skakiga händer, gnisslande tänder, vad är det som händer? Panik för sociala situationer, jag ville bara fly när det tex var familjeträff och eller när tjejer kom i närheten.

Min tankar är att jag har blivit formad av tre bitar i mitt liv, först och främst min dna struktur, felande gener, de andra är min uppväxt som var osäker, jag hade vissa grunder men det fanns bitar av osäkerhet som jag vet har format mig negativt, det tredje är hur jag blivit behandlad efter min uppväxt rent allmänt av människor, människor står inte högt i mina ögon, tyvärr så har jag satt den normen att jag kan inte lita på någon tills motsatsen är bevisad.

På grund av min uppväxt och genetiska aspekter så hade jag svårt för att skaffa tjejer, eller det var egentligen inget jag ens ville tänka på, bara tanken gjorde att pulsen höjdes och ständig handsvett, jag förstod inte då att det jag hade var panikångest som skapade min rädsla utan det var ju så livet var, det är va det är, jag pratade aldrig med någon om hur jag kände eftersom jag inte visste bättre.

Jag tog mig igenom många år av osäkerhet, efter en tid ändrades min personlighet, från att alltid ha ett nervöst leende till att stänga av och se ut som att jag kan slå ihjäl precis alla jag tittar på, det var både ett sätt att överleva och att hålla människor på avstånd.

Jag började arbeta inom svets industrin när jag var 19år, jag var ung och oerfaren, hade ännu inte haft någon tjej och jag var fortfarande nervös och rädd, det var fel plats att vara på för en sådan som jag, industrimiljön är inte alltid en trevlig miljö, man får höra mycket och min uppfattning blev snabbt att folk här är sjuka, de är vuxna människor som beter sig som svin, det var just denna miljön som ändrade mig till att bli hård i blicken, stängde av mentalt och kunde spänna ögonen i vem som helst tills de undvek att titta på mig, jag är inte längre den rädda människan de har framför sig, jag är nu någon andra kan bli rädd för.

Jag hade tidigare haft några korta romanser men när jag var 23år skaffade jag min första stadiga flickvän, vi var tillsammans i 10år men det var ett destruktivt förhållande, hon hade en svårare uppväxt en mig som hade skapat fullständig kaos i hennes personlighet, det var något jag förstod bit för bit under årens gång.

Jag hade nu stadigt sällskap, hon bodde hos mig men jag kunde fortfarande inte tex ha tjejkompisar, jag var fortfarande rädd för att ta kontakt med tjejer över lag, det bara var obehag för mig, något har format mig fel på just den punkten.

Tidigt i mitt förhållande så förstod jag att hon var otrogen, jag är övertygad om att hon blivit utnyttjad sexuellt av hennes pappa vilket hon aldrig sagt rakt ut men hon har försagt sig flera gånger när jag tagit upp ämnet, jag är också övertygad om att detta pågick i vuxen ålder medans vi var tillsammans men hon låg också med andra hela tiden vilket jag förträngde väldigt hårt, jag hade ju mina egna problem som gjorde det svårt att hitta ny så mina tankar gick att jag får vara nöjd med det jag har.

Efter att ha jobbat på industriföretaget i 5-6år så kom det fram att min absolut närmsta kollega som jag dessutom samåkte med till jobbet varje dag hade legat med min tjej, jag vet inte om hon visste vem han var men det skulle jag tro, hon är så svårt sjuk att hon har som ett tvång att bli utnyttjad, min kollega ser ut som stryk i jämförelse med mig, jag som alltid var och är atletiskt byggd och är alltid fräsch men hon kör på, för henne är det så det ska vara, hon ska bli utnyttjad och hon vill samtidigt såra andra.

Jag förträngde det mesta och låtsades som att jag inte visste vad som hänt, varje dag åkte jag och kollegan i samma bil till jobbet, varje rast satt vi tillsammans, det är en otroligt psykisk ansträngning, jag började dricka mer och mer på helgerna för att döva min ångest, jag fattade ju att folk på företaget visste vad som hänt och det blev svårare o svårare för mig att jobba kvar.

Min tjej var alltid svårt svartsjuk av sig, jag fick inte ens titta på någon annan, när vi var ute på krogen så betedde hon sig som svin, hon saknar sociala koder och avbryter folk mitt i meningar och är allmänt otrevlig vilket gjorde att jag framstod som idiot då det var mig det var fel på, inte henne, hennes skitsnack låg bakom att andra uppfattade mig som idiot, en tjej kan ju aldrig göra fel..

Ett par år till av denna psykiska misshandling på mig så hände det något jag inte är stolt över och som jag får sota för än idag, jag misshandlade min flickvän.

Vi hade varit på krogen och som vanligt hade hon smutskastat mig så att andra ansåg att jag är totalt fel i huvudet vilket var helt fel, det är hon som har svåra problem men de flesta tar per automatik tjejens parti före killens.

När vi kom hem den natten så sade jag att det får vara slut, du får ge tillbaka min nyckel, jag orkar inte med dig längre, hon vägrade och just då brann det till i skallen på mig, efter år av psykiskt lidande så hade nu i denna stund ett hav av hat kommit över mig, allt på samma gång, jag kastade in henne i badrummet med full kraft, jag var stark och tränade mycket så det låg mycket kraft bakom, hon for iväg med huvudet före in i badkaret, hon klarar sig bra som tur var men jag hade gått över gränsen, hon ringde polisen och jag blev anhållen för misshandel.

Medans jag satt inlåst så kom enorma vågor av ångest, vad fan kommer hända nu? hur gick det för min tjej? kommer jag få fängelse? tankarna snurrade som vinande isande vindar en kall höstdag i skallen på mig.

Efter något dygn kom jag ut, jag hade varken ätit eller druckit något pga min ångest och rädsla för vad som nu skulle hända med mig, yr och uttorkad går jag ifrån polishuset och tar en taxi hem, väl hemma så märker jag att jag inte har några nycklar, dörren var öppen, jag går försiktigt in och märker att ingen är hemma, jag ser att min dataskärm är spräckt och min mobil var borta, jag brydde mig inte, nu var det överlevnad som gällde, jag måste få tag i henne, höra hur hon mår, be om förlåtelse, pulsen är hög samtidigt är jag trött och sliten av allt jag upplevt det senaste dygnet.

Jag får efter några dagar kontakt med henne och vi pratar ut, jag ber om förlåtelse och hon visste ju att hon drivit mig till denna hemska händelse så hon ville egentligen bara släppa allt och ta tillbaka anmälan men det var försent, rättegång väntade.

Måndagen kommer och jobbet börjar, vardagen ska återupptas men tankarna och händelserna snurrar i skallen hela tiden.

jag får snart veta att min flickvän använder min mobil och har kontakt med min närmsta kollega som hon varit otrogen med, således vet snart hela jobbet vad som hänt och snacket går, men ingen förstår hur jag mår, alla är dömande, ingen vet hela historien.

Det blev allt svårare för mig att jobba kvar, jag mådde otroligt dåligt av allt som hänt och dessutom var jag trött på jobbet över lag, industrimiljön tär psykiskt vem man än är.

Jag märkte att det inte håller att supa ner sig varje helg och må skit i veckorna, speciellt efter denna händelse, mönstret var fallande, jag visste att det bara gick nedför och jag tog beslutet att sluta dricka helt och hållet, men jag mådde fortfarande dåligt av att vara kvar på jobbet där det var tydligt att snacket gick, "han där har misshandlat sin tjej!" per automatik så anser majoritet av människor att en kille som misshandlat en tjej har slagit sönder och samma henne totalt men i själva verket så kan en misshandel vara att man spottat någon i ansiktet enligt lag.

Tillslut mådde jag så dåligt på min arbetsplats att jag sa upp mig, jag kastade bort en bra fast inkomst för att hamna i arbetslöshet, jag sade till personalavdelningen att jag var trött på jobbet och ville göra något nytt, de frågade om jag hade något annat jobb på gång, nej det hade jag inte och just där borde de fattat att jag inte mådde bra psykiskt och jag skulle således blivit sjukskriven istället lät de mig förlora jobbet vilket svider hårt än idag, i deras ögon har jag svikit företaget och får inte komma tillbaka fast jag alltid gjorde ett bra jobb.

Helt plötsligt gick jag på a kassa men klarade mig bra på det då jag redan innan såg till att ha låga utgifter, jag var nu nykterist och arbetslös, jag och tjejen blev sams och bodde ihop igen, även hon slutade dricka och det blev lite mer harmoni i livet förutom ständig stress över vad jag nu skulle göra i arbetslivet, jag var ju helt slutkörd mentalt av industrimiljön och hade stort hat mot hela yrket.

Jag trodde att min flickvän var trogen emot mig nu när vi var nyktra, men det skulle visa sig vara fel, hon låg med andra och det var tydligt, jag skulle kunna skriva om hemska sätt hon varit otrogen på utöver det jag redan skrivit men jag låter det vara osagt.

Efter något år så flyttar hon ut från min lägenhet och vi bodde nu på varsitt håll, vi fortsätter dock att ses någon gång i veckan men det är inget förhållande jag ville ha, hon ringer och jag kom över, allt pga att jag har svårt att få kontakt med tjejer.

Efter ett tag så sökte jag mig till dejtingsidor på nätet, jag visste att jag är tvungen att bryta mönstret, jag är atletiskt byggd och har således bilder som många tjejer anser vara attraktiva så på den fronten var det aldrig så svårt.

Jag fick napp och jag skulle träffa en tjej som bodde i samma stad, jag kom dit med skakiga händer och lätt panik men jag håller alltid ett lugn i mitt framförande och min nervositet släpper snabbt efter lite småprat, det blev inget med just den tjej men jag hade brutit ett mönster och nu var det bara att söka vidare, jag får napp igen och vi ska träffas på avtalad plats, jag blir ännu en gång otroligt nervös, hög puls, skakig men efter lite prat så släpper allt och vi har en trevlig skogspromenad, den tjejen träffade jag ett par gånger till men det blev inget seriöst.

Nu var bollen i rullning, jag hade fått lite rutin och nu såg jag fram emot att träffa nya tjejer istället för att ha hjärtat i halsgropen, en kul grej är att jag har märkt att folk tycker om min personlighet, jag är lugnt och snäll, ser okej ut och har sunda värderingar vilket går hem hos de flesta tjejerna, det var inget jag trodde innan.

Eftersom jag knappt inte hade några tjejer i tonåren så kändes det som jag ville ta ifatt det jag missat, nu har jag mer eller mindre legat runt med både yngre och äldre tjejer/kvinnor och kommit fram till att alla fördomar man hade om hur de ska vara i sängen, personlighet osv är borta, en kvinna som fött barn kan vara lika underbar som en yngre tjej som inte fått barn vilket jag tror är en myt många har fel om.

Det var otroligt skönt att kommit ur mina svårigheter att träffa tjejer, dock har jag lättare att ha uppstyrd dejt via nätet än att tex börja småprata på gymmet eller i affären men det är något jag fortfarande jobbar på.

Jag vet nu att gräset inte är grönare på andra sidan, mina upplevelser med tjejer har berikat mig med fördomsfrihet som jag bär med mig hela livet.
Jag är fortfarande singel och dejtar ganska mycket men söker mig oftast till lite äldre tjejer som är mogna i sitt sätt att vara men även dem kan vara svåra att lita på, målet är att hitta ett stabilt förhållande där man kan lita och prata med varandra.

Angående jobb så har jag tagit lite ströjobb här och var men eftersom jag inte trivs inom industrin så håller jag mig borta så mycket som går, jag har under tiden haft som hobby att sälja lite kläder och andra produkter på Tradera vilket är något jag vill utöka, jag har precis startat en webshop och ska göra allt för att få den lönsam, jag vill jobba för mig själv och slippa sargade människor i min omgivning, slippa höra andras olyckor och allt vad det är, nej tack jag går hellre min egen väg.

//Strix

När vinden viner så att det svider det är då vi endast är individer.
Strix är medlem sedan Strix har 6 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson