Älskade ängel

Ännu en jul, ensammare än någonsin tillsammans med dig. Tomma ord och tomt prat. Kalla hjärtan som aldrig fått brinna, som inte längre vet vad glöd är. Ändå sitter vi här lika tomma på kärlek och ska spela lika lyckliga som de på chokladasken.

Inte en kram kunde du gett mig, inte ens fylla min mage med skratt. Ingenting av värde hade du att ge. Istället gav du mig ännu mer ångest för att lyckas spela lycklig över en värdelös sak. Kunde tagit hand om den, som min sista väg för att göra dig lycklig. Lika bräklig som vår kärlek gungade den i min hand innan den föll. Men ingen försökte fånga.

En gång levde jag i min egen glasbubbla, i min egen värld. Där hade jag allt. Min gran att klättra i och se vad som gömde sig bakom gårdens höga staket! Mitt krypin gjort av kuddar där de alltid var varmt och mjukt. Överallt fanns de vackra färger, många former och överallt mysterier att undersöka. I min värld hade jag min bästa vän Nalle. Nalle var stor, med bruna stora ögon och pälsen var så tjock att alla världens tårar kunde gömma sig där. Runt halsen hade han en liten låda där alla mina hemligheter och hemskheter blev viskade och evigt gömda.

Alla hemskheter du berättade för mig om en värld som inte var min. Som lämnade mig med frågor som aldrig fick svar. Dina berättelser handlade alltid om vad ondska skapar, aldrig handling eller livet efter. De fanns aldrig hopp eller lyckliga slut, aldrig en början eller slut. Bara evig ondska. För varje gång växte min magiska låda för att inte spricka, för jag kunde inte förstå varför de fanns sådan ondska i världen.

I min värld var jag alltid lycklig, lyckligt ovetande om att runt mig fanns en bräcklig glasbubbla. För min värld var allt som någonsin funnits för mig, i min värld fanns inte ondska. Men inte heller kärlek. Inte visste jag att ondska hade en motsats. Hur kunde jag veta att de fanns kärlek när du aldrig berättade om den? Ett barn är en magisk skapelse, för barn lyckas skapa kärlek vart de än går. För barn vill bara göra gott, skratta och lära.

En dag alldeles för tidigt började min bubbla spricka. Saker utifrån började först knacka sedan banka på min oskyddade värld. För ingen fanns där för att skydda den. Allt raserades, min värld försvann innan jag viste att den fanns. Oförberedd tvingades jag möta världen utanför, som du aldrig visat mig. Aldrig lärt mig leva i, aldrig berättat vad som är farligt, vad som kan göra mig illa eller lycklig. Du hann aldrig visa mig vad kärlek var. Bara att världen var fylld med ondska.

Jag behöll ändå min sönderslagna bubbla. Min gran har inte längre kvar några grenar att klättra i, kuddarna är inte längre trygga och de finns ingenting att längre undersöka. För ingenting är längre vackert. Nalle försvann inte men är inte längre kvar. För du lät honom springa efter lycka på järnvägen. Runt hans hals finns inte längre någon kista, för jag var tvungen att gräva ner den djupt. Skimmer av lycka kan solen ibland ge och med en flaska av glas kan jag ibland fånga en gnutta. De var så jag lärde mig finna lycka och känna den när allt annat var ondska.
Varför kunde du inte se? Inte höra mina tysta skrik!

Nätterna var blötta, jag lärde mig torka mina tårar. Tillsammans med dig kände jag mig ensammare än någonsin. Utblottad. Misslyckad. Än lyssnar jag på dina berättelser, för nu förstår jag varför de finns ondska. Ensam kan jag drömma, ensam är jag stark. Ensam känner jag kärlek. I min ensamhet har jag mig, i ditt sällskap bara tomhet.

Nu undrar du varför din gåva förstördes, din vackra kula av glas. Den som var så vacker, fylld med evig snö över en guldlockig ängel. Alltid leende. Alltid lycklig. Aldrig som jag. Kanske gjorde jag de inte med flit, kanske gjorde jag de för att få dig att se. Kanske har jag för länge försökt vara denna vackra flicka som du så gärna ville vara stolt över. Kanske var jag trött på att aldrig nå upp till dina förväntningar.

Detta blir mitt svar, kära mamma, varför ingen tog emot när den föll. Därför, kära kära mamma, spelar de ingen roll hur många skyddsänglar du köper mig. Trygghet eller kärlek går inte köpa för pengar, kan inte ges med buntar. Allt jag någonsin önskat, allt jag någonsin drömt om är att jag skulle få din kärlek, din tro på att jag kan lyckas precis som jag är. Att jag skulle ha lärt mig älska och lita på mig själv innan jag var tvungen att lära mig älska och lita på andra. Min största önskan har alltid varit en skyddande hand, en älskande famn. En levande ängel som skulle varit du.

Skriven av: MaBjörn