Älskade Bitch

- Jävla Bitch! Gå o dränk dej i sjön va!
Det va det dom hade ropat, hon stod inte ut. Om det var det dom ville, så visst. Hon orkade ändå inte mera! Orkade inte mera höra alla svordomar och namn de kallade henne för, orkade inte se deras miner när hon gick förbi, orkade inte med att aldrig få säga något utan att sedan få kritik. Hon orkade inte med känslan av att vara ensam…mot alla andra.

Snabba steg i det våta gräset. Lätta andetag. Håret som fladdrar i den ljumma sommar brisen. Höga röster inifrån huset. Musik som dånar. Folk som skriker. Nu slipper hon allt det! Så skönt, men ändå inte.
Nu är det nära. Nästan framme. Röster bakom sig
- ”Hon tänker hoppa från klippan!”
Ja, det är precis vad hon ska. Hon ska inte vika undan!
Nu är det bara några meter kvar. Det hörs mer röster.
- ”Titta bitchen! Hon ska dränka sig!”
Dom tror säkert att det är på skoj. Att när hon är framme ska stanna och vända om. Att dom ska fortsätta få stå ut med henne i sin närvaro. Men nej. Farväl. Sista steget nu.

Luften viner genom den vita linneklänningen. Den kittlar under hennes bara fötter. Hon tappar luft. Hennes kropp faller mot vatten yta. Landar. Sjunker. Och kommer inte upp.

Människor samlas uppe vid klippkanten. Tittar ner.
- ”Va fan! Hon gjorde det! Vart är hon någonstans?” Frågar en
- ”Vart e hon då? Hon är ju fan borta!” Skriker en annan
- ”Fattar ni inte? Hon har ju drunknat!” Förklarar en annan
- ”Det va som fan…är du säker? Varför?”

Det tystnar. Dom gråter. Tänder ljus. Några vägrar inse vad som hänt, letar efter henne i skogen. Andra bara sitter tysta och stirrar ut över klippans kant. De fattar ingenting. De fattar inte att deras ord har dödat en människas liv. Har tvingat en människa till självmord. Det ända de förstår är att deras älskade Bitch för alltid är borta.

Skriven av: So-So