Älskade Honey

- Honey, åh Honey! snyftade jag in i stoets varma päls. Det är helt enkelt inte rättvist!
Men så var det. Och så skulle det alltid vara. Jag kunde inte förändra mig själv, kunde inte göra mig mindre än vad jag var. Sanningen var helt enkelt att jag växt ifrån min älskade Honey och inte kunde rida henne längre.
När hopptävlingen hade närmat sig hade min pappa som brukade träna mig sett det direkt.
- Hon börjar bli för liten för dig, Ellie, hade han sagt. Vi kanske borde köpa en större häst åt dig.
Efter tre veckor till hade jag insett att han hade rätt. Mina fötter nådde nästan till marken och det kändes väldigt konstigt när jag red henne. Jag hade växt ifrån mitt lilla gotlandsruss och var tvungen att köpa en större häst. Det kändes sorgligt att skiljas från den söta ponnyn jag hade haft sen jag var tio år gammal.
För mig var inte Honey bara en ponny som man red, matade och skötte om. För mig var hon min allra bästa vän.
När den lilla flickan som skulle köpa Honey och hennes mamma kom så sprang jag upp till mitt rum. Jag stod inte ut med att se Honey ledas in i transporten och åka iväg. Jag grät länge och skrev sedan ner min sorg i dagboken.
Jag var inte alls intresserad av att köpa en ny häst. Om jag inte fick ha Honey tänkte jag inte ha någon häst alls. Men mina föräldrar släpade ändå med mig för att titta på en häst. Jag var inte alls intresserad i början men när jag fick se hästen fastnade jag direkt. Det var ett svenskt halvblod. Brun med svart man och svans och vita strumpor, inte särskilt märkvärdig, men med de snällaste ögonen man kunde tänka sig. Hon såg på henne som Honey brukade göra och gnäggade mjukt.
- Honey, viskade Ellie.
Ägaren tittade förvånat på henne.
- Ursäkta?
- Där är hon! utrbast Ellie och fick tårar i ögonen. Där är Honey!

Nu har Ellie haft sin nya häst i ett år och hon har döpt henne till Lotusblomma. Saknaden efter Honey finns fortfarande kvar men hon har ändå funnit en ny bästa vän i Lotusblomma.

Skriven av: Elinor Jhelon