Ankomsten

Ankomsten


I tidig morgontimme står f.d. sjökapten Kalle Ohoj och väntar på att planet från staden , med sju miljoner innevånare, skall landa. Han bär en skylt med stora bokstäver, där den nyfikne kan läsa: Mr. E. Baran.
Från tull och passkontroll strömmar en mängd människoöden in i ankomsthallen. De var förenade i flygplanet och skingras nu i skilda riktningar , klädda i livets rollkostymer. Några omfamnas med glädje av mötande andra går ensamma ut i väntande anonymitet . Nya skyltar tänds, som säger att flygplan har landat. Ingen Mr. Baran har givit sig till känna. Kalle Ohoj börjar bli orolig. Han granskar på nytt alla uppgifter han fått av reseföretaget, de stämmer. Han beslutar sig för att vänta. Nuet dräneras på minuter, som dockas med det förflutnas ofattbara hav av evolution. Efter tjugo minuters väntan gör en man på cirka trettio år entré i ankomsthallen. Han är klädd i en elegant skuren skräddarsydd kostym. Hans bagagevagn är fylld med tillsynes tunga väskor. Med blekblå ögon, som blekts av många års stirrande över relativt oändliga havsvidder, betraktar Kalle Ohoj mannen.

Eugen Baran ser sig ängsligt omkring i ankomsthallen. En känsla av övergivenhet gör en mjuklandning i hans medvetande. Det är hans första besök i Sverige och han känner ingen. Han har arbetat hårt i flera år utan semester. Eugen Baran hade fallit ihop på sitt kontor och förts till sjukhus. Efter operationen hade läkarna ordinerat honom semester. En av läkarna berättade att han träffat kollegor i Sverige. Han hade lärt känna Stockholm, som den vackraste stad han besökt.
- Skönhet och vänliga människor är en sliten själs bästa läkare! Sverige är ett mycket vackert och välskött land. Svenskarna är kända för att vara ordhålliga, pålitliga och hjälpsamma. Man kan säga att de uppräknade egenskaperna är svenskarnas adelsmärke. Därför kan jag med varmt hjärta rekommendera dig att semestra i Sverige. Ja, just så hade en av läkarna på sjukhuset sagt.
Eugen Barans blick upptäcker en man som bär på cirka sextio års samlade erfarenheter. Han ser rakt in i blåbleka ögon, som är inramade av väderbitet, skarpskuret, ansikte. Mannen håller upp en skylt. Eugen Baran ser sitt namn och känner oron lämna hans medvetande.

Skriven av: Adam Rohdin