Another Misery

Han vaknar upp på våning 16 i sin extremt nedgångna, kommunisminspirerade och hedonistiska lägenhet i Khrushchyovka. Kinden är som vanligt vid uppvaknandet klistrad till golvet utav diverse förfriskningar som spillts över golvet i boendet under nattens villostråt.
Kroniskt bakfull samt gravt drogmissbrukad och alkoholiserad är han dock lycklig med det mesta livet har att erbjuda. Han har sin säng, han har sin TV, han har sin dator, han har sitt internet, han har sina gardiner. Han gör sina pengar genom att sälja droger åt sin granne.

De flesta av kvällarna brukar han ringa dit Natalie; en fräsch, ung prostituerad kvinna som liksom vår protagonist hamnat snett i sin ungdom i det forna Sovjet. Han brukar bjuda henne på några glas vodka samt ett par streck och de brukar ha extremt ömsesidiga sexuella epoker.

De börjar umgås alltmer frekvent, inte så att några komplexa känslor uppstår, men de gillar varandras umgänge, framförallt deras gemensamma intresse av att vara väck binder dem tillsammans.

Grannen på våning 16 är en etablerad knarklangare – en utav de värsta underhuggarna i Khrushchyovka-klanen. Det är ofta våld och allmänt högljutt i trapphuset. Skottlossningar är mer en förutsättning än en tillfällighet. Vardagen i hyreshuset karaktäriseras av totalt våld med dagliga skottlossningar och blodshämnd de lokala klanerna emellan.

Ibland brukar grannen hälsa på med några vänner. Vår protagonist och grannen kommer mycket bra överens, och vår protagonist har inget emot den kriminalitet som grannen helt uppenbart är inblandad i. Grannen brukar ofta bjuda på några gram, vilket innebär att vår protagonist sällan behöver gå utanför sin nedgångna lägenhet, en livssituation vår protagonist är mycket tillfreds med.

Natalie har en vän som heter Sabina, en mycket ung och attraktiv flicka. Sabina brukar allt oftare också spendera tid hos vår protagonist tillsammans med Natalie. Alkohol- och drogmissbruket eskalerar, och som konsekvens uppstår många sexuella interaktioner också mellan protagonisten och Sabina då Sabina också liksom Natalie primärt livnär sig på sin prostitution. Båda flickorna är dock mycket unga, alldeles för unga för att någonting i sammanhanget överhuvudtaget lämnar en känsla av legitimitet bakom sig. Detta är något som vår protagonist också förstår är varken juridiskt eller moraliskt hållbart, men svårt att slita sig ifrån då han uppskattar situationen alltför mycket för att det ska vara värt att bry sig bland korrupta lagmän.

En dag är de tre kumpanerna ute på en promenad och röker heroin. Detta är efter att någon månad har passerat sedan den senaste dekadensen på våning 16. Vår protagonist har helt plötsligt förlovat sig med en extern kvinna. Sabina påstår sig ha Klamydia. Vår protagonist får en iskall kår av ångest krypandes genom benmärgen eftersom han hade sex med Sabina kvällen innan och nu måste lösa ett snabbverkande penicillin till sin förlovningspartner.

Samtidigt gör polisen razzia hemma hos protagonistens granne. Flera kilon kokain hittas. Vår protagonist är glad över att få klara sig undan denna razzia, då han är medveten om hur mycket kokain han själv har hemma av vilket merparten har erhållits i god vänskap utav grannen i fråga.

Flera månader senare vaknar vår protagonist upp i en övergiven lägenhet. Hans kompis Aron är hemma över sommaren på semester. De hänger, krökar och pundar i Arons gamla lägenhet på den östra delen utav staden. Aron tycker att det är dags att besöka hans farsa, som bor i en välbärgad kåk inte långt därifrån. Aron förespråkar ett dopp i sin faders nyinstallerade jacuzzi.

De båda vännerna gömmer sina droger i tvättstugan hemma hos Arons far. Arons far hittar dessa droger det första som händer när han kommer hem från sitt jobb som arbetsledare över en semi-kommunistisk takläggarfirma. Aron och vår protagonist har varit naiva. Arons far lämnar ultimatumet att Aron och vår protagonist måste dumpa dessa droger eller att de aldrig mer kommer att träffas.

Aron och vår protagonist tar det rationella beslutet att dumpa drogerna. Efter ett noga övervägande inser dock vår protagonist att han kan rädda vissa delar av dessa droger och kunna komma undan med det. Han stoppar ett par blåbär i bakfickan, han sparar ett par gubbar tjack i framfickan, och tycks komma undan med det.
Sabina dyker upp. Hon har blivit gravid och påstår att barnets far är vår protagonist.

Vår protagonist kräver ett självklart och definitivt faderskapstest. Under tiden detta analyseras tar han till flykt i Amsterdam. Amsterdam har mycket att bjuda på för vår protagonist. Här får han vara sig själv. Obehindrad väckhet blandas med gemytliga och dekadenta umgängen. Vår protagonist ställer sig frågan varför han inte fattat detta i princip på förhand givna beslut flera år tidigare. Efter månader av omoraliskt hedonistiska principer börjar vår protagonist inte helt osökt bli intresserad av en flytt till gamla Östberlin och den redan på förhand totalt efterföljande moralkollapsen.

Berlin är allt han kunnat drömma om. Det finns folk för allt och allt för folk. De obskyra nattklubbarna driver vår protagonist än djupare in i det oundvikliga och obarmhärtiga slutet.

Han besöker en spådam som figurerar i ett av flera zigenartält anslutna till Auguststraße’s tvärgator. Spådomen läser vår protagonists hand och ryggar tillbaka. Hennes rädsla för spådomen av Protagonisten och hans öde är det absolut värsta hon någonsin har sett. Spådamen ber vår protagonist att omedelbart lämna tältet. Vår protagonist garvar och injicerar heroin med hjälp utav en upphittad kanyl som han funnit några gator därifrån.

Tiden har gått och vår protagonist ligger 31 år gammal på ett urholkat ålderdomshem i Lodz med irreversibel Aids. Han ser tillbaka på sitt liv med en hatkärlek till sina spontana och impulsiva beslut. Den på den tiden det begav sig unga prostituerade Sabina, som han lärde känna genom sin på den tiden bästa vän, samt egentligen största kärlek, Natalie, besöker honom på dödsbädden med deras son Igor, vid detta lag 3 år gammal.

Vår protagonist gråter en skvätt, önskar att han kunde ha gjort mer än att ha blivit en heroinist i dunkla polska förorter där även internetdroger och irrationella mänger fentanyl satt sina spår.

Sabina förlåter honom. Sabina har också varit med om väldigt mycket i sitt relativt korta artonåriga liv, också fullt av spontant droganvändande och ibland oönskad prostitution även om hon alltid på något plan njutit av att ha sex. Hon har dock till skillnad från vår protagonist många levnadsår kvar att uthärda.

Sabina hjälper slutligen vår protagonist till en human dödshjälp, där hon vid ett av sjuksköterskornas oövervakade tillfällen spetsar näringsdroppen med en dödlig dos heroin [Om Sabina gör detta med illvilja eller ej är helt upp till läsaren]. Vår protagonist får dock somna in till en mycket skön känsla, även om han är fylld utav ånger och skuld. [TBC]

Skriven av: Johan Rahm