Ärlighet

På tidigt sextiotal bodde Karin med sin mamma Vera i ett litet småländskt samhälle. Pappan hade omkommit i skogen vid trädfällning. På orten kände alla varandra. Där fanns det viktigaste en bensinmack, lanthandel, bank, ett litet poliskontor och några industrier. Efter skolan gick Karin till macken och hjälpte till, tvättade bilrutor och tankade åt kunder som inte visste var tanklocket fanns. Macken gick med stor vinst tack vare genomfartsvägen till Kalmar. Ägaren var girig och gav aldrig något till Karin men hon fick behålla dricksen som en del kunder lämnade. En pälsklädd dam tryckte en tvåkrona i handen på henne och var imponerad över att en tjej fixade karlgöra. På hemvägen köpte hon en flaska mjölk och några ägg. Karin visste att kylskåpet gapade tomt och att det var en dag kvar till Veras lön.
När Karin klev in genom ytterdörren hade Vera kommit hem från jobbet vid glasbruket.
”Har du ätit ordentligt i skolan, hjärtat? frågade Vera.
”Ja, det var min älsklingsmat, korvstroganoff, fick lite dricks idag så jag handlade mjölk och ägg så vi kan göra en smet och grädda plättar till kvällen.” Hon gav Karin en kram och kände en blandad lukt av bensin-olja i hennes kläder, tänkte ”vilken kämpe.”
Dagen efter gjorde sig vintern påmind. Snön yrde. Skoldagen var slut. Karin gick hem och bytte kläder och traskade ner till macken. Hon observerade något brunt på bensinpumpen, viftade bort snön med handsken, en plånbok, öppnade. Där i låg tio stycken hopvikta tusenlappar och ett körkort. Karin hade aldrig sett eller känt på en tusenlapp tidigare. Hon tummade snabbt på en sedel. Hon var på väg in till macken, ångrade sig, vände och sprang till poliskontoret.
”Och vad vill Karin”, undrade polis Allan och höjde de borstiga svarta ögonbrynen. Hon tog fram plånboken och berättade. Hon ville inte att Allan skulle tala om till mackägaren vem som hade hittat pengarna på bensinpumpen. Det lovade han. Han klappade henne på axeln och sa ” Nu ska jag spåra ägaren och tack för din hederlighet."

Två dagar senare knackade det på dörren. Karin öppnade. En främmande man i hennes mammas ålder undrade om det var Karin. Hon nickade. Vera kom ut i hallen.
”Jag heter Göran och det var min plånbok du hittade.” Han tog ut en tusenlapp och sträckte den till henne. Hon skakade på huvudet och ville inte ta emot. ”Du ska ha tio procent i hittelön.” Hennes hand skälvde samtidigt som hon neg artigt.
”Jag har precis kokat kaffe skulle det smaka”, sa Vera med kinder som skiftade färg.
Vid köksbordet spred en stämning av värme och skratt. Göran berättade att han hade stannat för att tanka. När han kom ut från macken var det snö på framrutan. Han lade plånboken på bensinpumpen, borstade av snön på rutan och drog. När han kom till Kalmar för att lösa ut flygcertifikatet för trafik, insåg han sitt misstag.
Göran reste sig upp, tackade och sa ”Jag kommer och hämtar er och bjuder på en tur.”

Karin och Vera var på väg på deras första charterresa. Sverige hade de redan sett från ovan. Ur högtalaren hördes, ”Det är flygkapten Göran som tar er till Mallorca, trevlig resa.”

Yvonne Malmgren

Gift, tre vuxna barn och bor i Nybro. Född och uppvuxen i Kiruna.Tycker om att skriva och spela dragspel. Promenader i skog och mark med hunden Gunnar. Turer med husbil. Har tidigare arbetat som handläggare för LSS och handikappfrågor. Skriver insändare och debattartiklar för att påverka, så frön till våra folkvalda politiker.
Yvonne Malmgren är medlem sedan 2017 Yvonne Malmgren har 61 publicerade verk