Askbruden

ASKBRUDEN Hon låser upp dörren, sparkar av sig skorna och slänger jackan i en hög på golvet. Dagen har varit jobbig, jobbigare än andra dagar. Jävla Alice har varit på henne väl mycket, gett henne fler kunder än vanligt. Men det resulterade i mer pengar att stoppa undan. Och hon hoppas att det har varit mödan värd. Hon går in i sin lilla etta med kokvrå, en vrå hon aldrig använder, och kastar sig i soffan, som även är hennes säng. Möbler spelar inte sådan stor roll i hennes liv, hon är inte så värst materiell av sig, inte när det kommer till möbler i alla fall. Alla möbler hon äger har hon köpt på olika secondhandaffärer i staden. Det finns inga gardiner för fönstren och någon blomma har inte kunnat överleva i detta opersonliga utrymme. Hon använder sin lilla lägenhet till att duscha och sova i, inget annat. Det finns inga bekanta som hon behöver bjuda hem, ingen familj. Ibland känner hon hur ensam hon egentligen är. Önskar att hon hade en nära vän, någon som tar henne för den hon är. Teven har för längesedan lämnat in men det skiter hon i, allt hon behöver veta finns tillgängligt genom datorn. När hon är ledig sitter hon och letar genom internet efter den perfekta drömmen. Varför hon inte hivat teven beror nog på ren och skär lathet. Men datorn, det är en av hennes käraste ägodel, ja förutom askarna. Raskt plockar hon fram de färgglada askarna som hon gömmer under soffsängen. Kanske inte det smartaste gömstället men det är ingen som vet att hon har dem överhuvudtaget. Hoppas hon. Hon är lite nojig över att Glenda har nyckel till lägenheten, för hon är hyresvärdinnan i huset och även hon arbetar för Alice. Vad hon egentligen utför för arbete hos Alice har hon inte lyckats klura ut än. Men Glenda är gammal och skruttig, vad ska hon med alla pengarna till? För det är just vad det är i askarna, massor av pengar i alla valörer. Kronor eller euro spelar ingen roll, hon älskar kontanter. Alla andra sedlar ratas och skänkes till någon hjälporganisation, den som är närmast vid tillfället. Hon öppnar sin lilla glittrande väska som idag är full med sedlar. Hennes ögon glänser, kanske av hopp, när hon börjar räkna. 100, 500, 2000, 5500. Slutsumman blir 17500. Inte illa för en dags arbete, fastän det är torsdag. Det är den lugnaste dagen på hela veckan innan helgen. Tre av sedlarna är euro, så de hamnar i en blå ask. Resterande hamnar i en grön, gul och röd ask beroende på vilka belopp de är. Askarna är stora och mönstrade, proppfulla med sedlar. Och en gång i månaden tar hon dem till banken och facket hon hyr där. Hon litar inte direkt på konton, föredrar att ha det så här. Känner att kontrollen är hennes. Snart måste hon hyra ett till fack för att få plats med alla kontanter. Och på detta vis slipper hon skatta för dom. Hon lutar sig tillbaka i soffan och tittar upp i taket, där sprickan har sträckt sig ännu längre mot hörnet. Snart är målet inom räckhåll, målet som hon kämpat mot de tre senaste åren. Att bli fri och omgjord. Att bara kliva in i sin dröm som hon, enbart hon kommer att ha uppfyllt. Hon tar fram den lilla gröna nötta boken där varje krona noggrant skrivs upp. Siffror visar att det finns tillräckligt med pengar till ett litet hus nedåt i Sverige, men hon vill ha ett stort, en liten lägenhet på spanska Rivieran och nya bröst. Bröst som bara hon får klämma på. Inte för att det är något fel på de hon föddes med. Utan allt handlar om storlek och hon vill ha storlek XXL. Det är den storleken hon tycker passar bäst till hennes kurviga kropp. Hon småler och vänder blicken mot garderoben ute i hallen. Där hänger den nya klänningen som hon införskaffat för kvällens händelse, kändisfesten på Spybar. Klänningen var dyr men det är alla hennes kläder som trängs i hennes lilla garderob. Garderoben är knölfull med klänningar, dressar, toppar, skjortor, kjolar, byxor, ja allt som hon velat ha och behöver i sitt arbete. Byråns lådor i hallen innehåller underkläder av bästa kvalitet. Mest av silke. Det är inte många plagg hon har använt mer än en gång, men hon har svårt att göra sig av med dem. Varför vet hon inte. Det lilla förrådet nere i källaren är överbelamrat med designerpåsar, väskor och kartonger. Kläder hon inte ens kommer ihåg, kanske inte ens har använt. Om hon sålde allt skulle det nog inbringa en nätt summa. Tillsammans med juvelerna som ligger i en låda i kokvrån. Alla är äkta och de flesta har hon fått av återkommande kunder. Ibland använder hon något halsband men hon föredrar att vara au naturel, i alla fall när det gäller smycken. Men ett smycke hon alltid använder och aldrig tar av sig, är en smaragdring. Det är det enda hon har kvar efter sin mor och den får henne att känna sig verklig, att hon existerar. Den är inte värd särskilt mycket men hon skulle inte kunna tänka sig ett liv utan ringen. Hennes mor dog när hon var 15 år och sen dess har hon fått klara sig själv. Hennes styvfar och styvbröder tog avstånd från henne direkt efter det att det varit bouppteckning och han fick det mesta av tillgångarna eftersom hennes mor inte hade skrivit något testamente. Själv fick hon ringen och en tavla som är det enda som besmyckar hennes annars så kala väggar. Men nu är det dags att göra sig iordning för festen. Den har hon sett fram emot i flera månader, pratat om den med allt och alla. Kanske därför Alice hade gett henne en extra kund idag, antingen för att sabba så att hon skulle missa festen, för det var en krävande kund. Eller för att Alice ville att hon skulle tjäna extra så hon kunde införskaffa sig en läcker tygbit. Alice är lurig hon. Hård men rättvis. På något sätt gillar hon Alice och önskar att de kunde var mer än affärspartner. En varm och doftbefriande dusch, fixa fejan och håret, på med klänningen med alla paljetter och pärlor i allahanda färger och designad av Dolce and Gabbana, de pärlsbeströdda skorna och sen är hon redo att bege sig ut i natten hetta. Hon beskådar sig i spegeln och gillar vad hon ser och förstår att många andra gör det också, hon är en favorit i sitt stall, hon är oftast den som blir vald först, mycket på grund av sitt oskuldsfulla utseende, svarta hår och blåa ögon. Bättrar på läppstiftet, på med en mockakappa och ska precis släcka lampan när det ringer på dörren. In kommer Alices dotter Meja med väninnan som tror att hon är Mejas bästa vän. Meja som vill eller tror sig vara Paris Hilton eller Britney Spears, med sönderblonderat hår och botox i läpparna storlek anknäbb och har en nakenkatt i väskan då hon är allergisk mot pälsdjur, säger hon. Väninnan däremot är liten och överviktig med en pitbull i hasorna. Den svarta tiken är utstyrslad med ett stort nithalsband samt ett hundklädesplagg full med kristaller i form av dödskallar. De båda väninnorna kompletterar varandra ganska bra, en dominant och en undergiven. Meja skulle inte klara av någon annan konstellation. Meja börjar kackla och släpper sin lilla nakna råtta till katt på golvet utan en tanke på hunden. Så självklart börjar pitbullen jaga katten och vill leka, så som pitbullar vill. Hårt. Väninnan börjar ropa på den pärl- och nitklädda djuret . Hunden och katten springer på de ytor som det går att springa på. För att sedan föra en hätsk dans mellan benen på alla som trängs ute i hallen. – Snuttis! skriker väninnan. Vilket jävla namn på en hund som består av muskler, tänder och en envishet som inte ens åsnor kan toppa. – Kom hit Snuttis, plats. Plats! Och Meja försöker föra ett samtal där orden taxi och tillsammans ingår, allt medan djuren fräser och ryter. Och sen händer det. Katten hoppar upp i famnen på henne, på den nya klänningen, med sina vassa klor och med ett risp går klänningen sönder. Hunden hoppar och studsar, försöker med all vilja att få tag på kattskrället. Det blir tyst en bråkdel av en sekund, alla stannar upp innan katten river sig fri och hunden tar ett nafs av klänningen. Sedan börjar de att frenetiska jaga varandra igen. Eller rättare sagt, hunden vill ta en tugga av katten som inte alls är med på noterna. – Försvinn och ta era jävla djur med er, skriker hon åt de babblande kvinnorna. Tårarna är farligt nära att smeta ut mascaran på hennes kinder. De båda väninnorna tittar frågande på henne, som om att de inte förstod varför hon var upprörd. Meja rycker tag i sin fräsiga katt i nacken och stoppar ner den i väskan igen. Den knubbiga väninnan lyckas få tag på muskelpaketets koppel och börjar dra hunden mot utgången. – Vilket jävla humör man kan ha då, säger Meja och tittar surt på henne. Ska du ha mens eller? Dörren smäller igen och det blir tyst i lägenheten. Hon vänder sig om för att återigen granska sig i spegeln. Hon ser inte ut som för några minuter sedan. Klänningen är definitivt inte värd dom tusenlappar den kostade och hennes ben är sönderrivna av små och stora klor. Hon har till och med fått några sår på magen. Jävla idiotdjur! Hon känner hur orken rinner av henne, hur trött hon egentligen är. Kappan hamnar i en hög på golvet, bredvid jackan hon burit tidigare idag. Hon går fram till fönstret och tittar ut på gatan nedanför. Kön till nattklubben är fortfarande lång. Ikväll är det en mycket känd Dj som ska stå för underhållningen. En av hennes favoriter. Hon kan fortfarande hinna om hon anstränger sig och börjar om från början med sitt utseende. Äh. Vad är en kändisfest på Spybar. Säkert tråkig och kändisfattig. Skitdåligt ljud, för mycket folk och alldeles, alldeles … Underbar. Hon tittar längtande ut på kön, som hon vet att hon sluppit för hon har ju sitt VIP-pass, som hon förtjänat, vänder sig om och slänger sig ner i soffan. Hon borrar ner ansiktet i kudden och låter tårarna komma. Den här kvällen hade hon verkligen sett fram emot. Att bara få släppa loss och vara sig själv. Dricka dyr champagne och hångla med någon som inte betalar för det. Hon somnar snart och drömmer om en god fe som förvandlar några möss och om en pumpa och ett par fåniga glasskor. Och den goda fen ger henne ett par nya och förbättrade bröst.

Skriven av: Anneli Berglin