Att döda sin far

Jag gick med tunga steg mot mina föräldrars hem. Hjärtat bultade i mitt bröst.
”Ska jag göra det eller ska jag inte?” Beslutet vägde tungt i mitt sinne. Medan jag tänkte öppnade jag ytterdörren.
”Hallå? Jag kom nu!”
”Hej, gumman.” Mamma satt i den bruna soffan med en öl framför sig. Barndomsminnena började färgas på min näthinna. Mina båda föräldrar stup fulla. Mina föräldrar som skriker åt varandra.
”Sluta tänka!” Men jag visste att det var svårt. Demonerna var med. Alltid! De hade kommit för att stanna.

Det dröjde inte länge tills pappa också kom hem. Han log med hela sitt ansikte och gav mig en kram. Allt jag gjorde var att se in i de isgråa, svekfulla ögonen.
”Du är orsaken till varför vi inte är en familj,” ville jag säga, men orden satt fast på tungan.
”Hur är det med min lilla flicka? Vill du ha någonting?” Han tog också en öl åt sig ur kylskåpet.
”Nej, tack,” sa jag och satte mig ner bredvid mamma i soffan. Jag lyssnade till ljudet av ölflaskan som öppnades. I hela mitt liv hade alkoholen varit en stark faktor i familjen. När jag blev myndig hade jag aldrig kunnat lämna någon egen alkohol i kylskåpet. Den skulle vara försvunnen följande dag.
”Jag går in på mitt rum,” sa jag, reste mig, gick och stängde dörren efter mig. Min puls hade börjat slå snabbare. Hela min kropp darrade.
”Andas. Kom ihåg att andas.” Jag blundade och lutade mig mot dörren.
”Tänk på någonting som lugnar ner dig.” Jag tvingade mig själv att se en vanlig sommardag med gröna blad på träden, blommor, bin som surrade, en varm sol och glass som smälte i värmen.

Det dröjde inte länge tills jag hörde en hög duns och skrik. Det hade börjat igen. Mardrömmen. Jag hörde hur pappa skrek åt mamma.
”Tror du, du är så perfekt? Tror du det?” På basen av hans röst hade han tydligen svalt många andra ölflaskor ganska snabbt. Mamma hade väl lugnt frågat honom om han inte skulle hålla en paus och det hade fått honom att tappa besinningen. Mamma hade själv börjat dricka för att hon inte orkade med pappas fylla. Det hade varit ett under att han inte börjat slå mig också.
”Gör någonting. Du måste hjälpa mamma.” Ett nytt slag hördes. Jag kunde inte blunda längre. Jag öppnade dörren och gick försiktigt ut i vardagsrummet. Mamma låg på golvet med en blodig läpp. Tårarna rann ner för hennes kinder.
”Jag har haft en jobbig dag och du ska bara gnälla!” fortsatte min pappa skrika. Han sparkade henne i magen. På matbordet stod en ölflaska som pappa tagit fram. Han såg inte att jag tog i den. Jag smög tyst fram till honom och lyckades slå honom i huvudet. Flaskan gick sönder och gubben föll på knä.
”Vafan?” Han vände sig om och våra blickar möttes. Nu var rollerna ombytta. Han blödde från pannan och hans läpp darrade. Jag höjde handen med flaskan mot pappa.

Skriven av: Petra Bussman