Publicerat
Kategori: Novell

Att skydda sitt barn

Hon hörde fotsteg i trappan, han hade vaknat! Nu gällde det att vara snabb, hon bar sitt barn i ena armen och resväskan i den andra. ”Maria!? Är det du där nere!?” Hon sprang så snabbt hon kunde ut genom dörren och stängde den efter sig, sedan hoppade hon in i bilen och startade. En hand på rutan och ett nyvaket, men argt ansikte utanför. Hon kunde se ilskan i hans ögon och visste att nu gällde det, hon tryckte gasen i botten och körde därifrån med sitt sovande barn i baksätet. Han sprang efter, men förgäves. När hon hade kört ett tag upptäckte hon tårarna som rann nedför hennes mörbultade ansikte, det här hade varit den sista gången han hade slagit henne.

Maria stannade och tog med sitt sovande barn in på polishuset, stressad och rädd. Hon bankade på dörren och skrek åt dem att öppna. Några poliser öppnade och släppte in henne. De försökte få ur henne vad som hänt, men innerst inne visste de nog allt. Ty, en kvinna bärandes på ett sovande barn, panikslagen och med ett sönderslaget ansikte kunde bara betyda en sak. Hon satte sig ner på en hård stol, vaggandes fram och tillbaka med barnet i ett järngrepp. Bilder av hennes liv blinkade på hennes hornhinna och hon kunde inte få bort dem med bara viljan. Bilderna på en man som sparkade henne, drog henne i håret och våldtog henne ville inte försvinna. Men hon satt där och led, tyst som en mus med tårarna rinnande nedför hennes kinder. En vänlig hand smekte hennes axel, och hon såg på det främmande ansiktet.
- Nu är det över. Sa han.
- Är du säker? Tänk om han hittar mig, jag vill aldrig tillbaka!
- Det ska du inte iheller, han kan aldrig hitta dig. Vi har pratat med en domare om att ge dig en ny identitet och ett nytt hem. Vi får svaret imorgon.
- Men om han säger nej!? Jag vill aldrig mer tillbaka!
- Det ska du inte behöva iheller, men tänk nu inte mer på det. Försök att sova så hämtar vi in dina väskor ur bilen. Hon suckade, lättat men bekymrat. Var det över? En bekant röst utanför, ett bekant ansikte. Nej, det var han! Hon skrek och skrek, öppna inte! En polisman förde in henne i ett annat rum, och lade henne på sängen. Hon grät, rädd för sitt eget och sitt barns liv. Hon kunde höra honom i lobbyn, skrika efter sin fru och sitt barn. En vas åkte i golvet och polismännen skrek åt mannen som var full av ilska, att lugna ner sig. Till sist blev det tyst, hade han gått?
Maria vaknade med ett ryck av sitt barns skrik, hon visste inte ens om att hon sov. In kom en polisman med en nappflaska välling.
- Hungrig? Han log.
- Antagligen.
- Så vad gjorde ni med...
- ... Jonas? Han skickade vi till högkvarteret. Vi skulle däremot behöva ta några foton på dina skador om det är okej?
- Visst, så fort Alice har fått sin välling.
Tystnad.
- Har domaren ringt? Maria såg hoppfull ut.
- Ja, han sa att om vi har några bevis mot mannen så ska det nog gå för sig.
- Är det därför ni ska fota?
- Jusst det.
Efter barnet fått sitt morgonmål, såsom inget hänt var det Marias tur att hjälpa sitt nya liv på traven. Hon drog av sig sina kläder och hon kunde höra polismännen dra efter andan när de såg hennes blåslagna kropp. Blixtarna bländade henne, men hon behöll lugnet. Efteråt var alla tysta och såg på henne med sorg i sinnet.
Maria tog sitt barn åter i famnen och smekte dess kind. Nu kunde de bara vänta och se vad livet hade i behåll för dem.
Några timmar senare kom en polisman in i Marias rum, han såg allvarlig ut.
- Din ansökan om identitetsförändring godkändes. Nu måste du välja ett namn till dig själv och ett till barnet. Sedan kommer en bil och hämtar dig, den kör dig till ditt nya hem.
Hon nickade, livrädd och förväntansfull. Maria fyllde i formulären och valde två nya namn, Sofia Nilsson till sig själv och Julia Nilsson till sin dotter. Sedan kom mycket riktigt en bil och hämtade henne. Hon tackade polismännen, lade in sin packning i bilen och sa adjö till Stockholm.
Barnet låg sovande i hennes knä, utanför rutan hade snön lagt sig tjock och hon log av bara tanken på ett nytt liv...

Skriven av: michellelarsson92

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Sten Wiking