Autografer

Angelica gick runt hörnet från sin skola.
Hon var en vanlig tjej med mörkt hår och gröna ögon. Hon hade lite uppåt näsa och en mun som log ganska ofta.
Just nu höll hon på att gå till sin spanska kurs.
Just då hörde hon röster från två klasskompisar.
- Nå, skynda på, Malin! hördes Jasmins röst. Vi kommer försent.
- Det är bara Östra Centrum, tjatade Malin som kom springande.
Jasmin var nära att säga något med Angelica avbröt dem.
- Å, ska ni till Östra?
Hon tänkte förstås på sitt visa electron som låg i väskan. Nu skulle hon få glänsa framför kompisarna.
- Får inte jag komma med?
Malin och Jasmin förväxlade blickar.
Angel undrade varöfr. Malin tyckte ju om henne, Jasmin var lite dominant och bestämmare, men annars var ju hon ganska sweet hon med.
- Bara en stund? tjatade hon.
Plötsligt drog Jasmin i Angels arm hårt hon skrek aj.
- Tyst, sa Jasmin medan hon ledde bort Angel. Du får inte berätta det här för nån, inte för NÅN!
Hon drog in Angel i ett hörn och tittade omkring sig.
- Du vet dem från idols?
Angels hjärta slog en volt.
Hon nickade. Självklart visste hon vilka de från idols var.
Panu Larnos, Johanna Hir... Kristian Meurman, Kristiina Brask, Anna Abreu, Mia och så vinnaren, en hevy metall sångare: Ari Koivunen.
- De ska till Östra idag och skriva autografer, viskade Jasmin.
Angel började jubla, hennes hjärta slog voltar.
- Du får itne säga till nån, Angel! varnade Jas. Aldrig, förstår du? Om du gör det..!
Det visade sig att vissa visste redan Angels klasskompisar: Sara, Janet, Sofia, My, Laila och Clement visste.
Och så visste förstås Jasmins och Angls gäng: Angel, Jasmin, Clement, Malin och Miriam om det.
Alla utom nödvändigtvist fem tjeje i klassen.
Å! jublade Angel Snart skulle hon träffa dem.

Det sortlade inne i rummet.
Angel stod där som nålar.
Hennes mamma hade sagt ja när Angel frågat ifall dhon fick strunta i spanska - lektionen och hon hade sagt ja!
En kille gick fram och stod på en stor scen.
- Vill ni se våra finalister?
Alla skrek ja, de skrek verklign. Angel hade aldrig varit med om något så högljutt.
- Har ni väntat länge? fortsatte killen.
ALLA SKREK JA IGEN!.
- VI HÖR INGET? skrek killen.
JAAA!!!!!!!! skrek alla igen, så hårt att Angel trodde att hernnes trumhinnor skulle sprängas.
Pllötsligt stod de där. Anna Abreu, Kristiina Brask och Ari Koivunen.
Angels ögon letade sig bland dem.
Ari hade coola glasögon. Och när de satte sig tog han upp en cola.
Angekl tyckte det var varmt och längtade efter en cola, hon med.
De pirrade i varje kroppsdel, kön gick långsamt fram. Det kändes som om hon skulle få ett anfall.
Plötsligt stod hon där.
Hon såg Kristiinas lugna ansikte, sedan log hon.
Anna Abreu sjöng med i radion där hennes egen röst skallade. Hon skrev sin autograf.
Sedan var det Ari. Angels mun var alldeles torr.
- Vet du vad? kämpade ho fram fast det lät mer som Prrr.. Frm.. Du.. Ha?
- Va? frågade Ari och log tålmodigt.
- Du är bäst i världen, sa Angel och hon lyckade få fram orden normalt-.
- Tack, log Ari.
Kameran riktades mot Angel, hon log mot den och tittade sedan på Ari.
- Får jag krama dig?
Det var ju barsnligt sagt. Angel blev blodröd i ansiktet.
Men Ari skrattade, böjde sig fram och kramade henne.
Kameran zoomade, men det enda Angel brydde sig om var Jasmins avundsjuka min, Aris kram, och så autogfrafen i handen.
Äntligen, tänkte hon. Äntligen har jag den!
OPch hon svor för sig själv, att en dag bli lika brömd som Ari Koivunen skulle bli.

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 11 år.