Bänkad

Thilary hade hört rykten om att de skulle samla en ny specialgrupp för att bekämpa Aylzrerret, en stor best som normalt har hållit sig till den mörka skogen som man gjorde bäst i att inte närma sig. Det var efter en kvinna lämnat byn för att plocka bär och svamp inte kom tillbaka som vår ledare Joneth befarade att Odjuret gått över gränsen. De skickade ut en sökargrupp som var specialiserad på att inte bli sedd, de höll sig i skuggorna och förflyttade sig så snabbt att de inte hördes. Det här är min chans! tänkte hon exalterat. Hon har ju tränat hårt för det här och har fått en högre rank än de flesta andra kvinnor i byn. Hon är medlem i Tyrin’s trupp som röjer undan farliga väsen som är för nära byn och ett hot mot de andra fredliga skygga djuren i skogen bredvid. Hennes pojkvän Markyhr hade redan fått en plats i teamet, han var respekterad, dedikerad, modig och stark. En efter en hade de flesta av hennes vänner och medlemmar från Tyrin’s trupp fått en plats i gruppen. Även de som har lägre rank och inte var speciellt van med att arbeta i team och samtidigt vara lyhörd på händelser som uppkom under striden fick en plats.
Joneth kom fram till henne under tiden hon putsade sin rustning. Hon hoppade upp friskt och mötte honom med ett leende. Han sa: “Vad skulle du säga om att vara med och bekämpa Aylzerret så snart sökarna signalerat klartecken? Jag skulle vilja att du är vår back-up om inte Tyra håller upp mot mina förväntningar. Håll ställningarna här till dess.” Med ett leende sa hon “Absolut! Jag håller mig beredd.” Han nickade och vände tillbaka där han kom ifrån. Besviket kastade hon undan en del av sin rustning. “Varför ska jag vara back-up som är mer än väl beredd och kapabel att strida medan Tyra som mer än en gång gjort tabbar i träningarna?!” muttrar hon för sig själv. Hon gör sig i ordning och kysser Markyhr farväl, hon är inte nervös då han stridit mot större och farligare monster. “Ha så kul!” Säger hon med ett leende och blinkar flörtigt mot honom. Han blinkar tillbaka med ett stort leende och joggar friskt mot fronten. En spanare dyker upp och meddelar positionen där monstret befinner sig, Joneth signalerar klartecken och medlemmarna slingrar sig smidigt mellan träden, inom 3 sekunder var de borta. Hon suckar men ställer sig beredd. Plötsligt kommer en spanare som håller utkik på andra fiender upp bredvid henne med andan i halsen, “De är här! Vi kände inte deras närvaro, jag förstår inte..” flämtar han. Hon blickar upp, på ett tak står en grupp fiender som kommer från andra sidan floden med breda leenden. De är en liten skara krigare kvar med blandade erfarenheter, hon tittar förskräckt åt sidorna och märker att alla tittar på henne, de väntar spänt på hennes order.

Skriven av: Sofie