Publicerat
Kategori: Novell

Bara ett slag, bara ett blåmärke, bara ännu en dag i mitt liv.

– Okej, hejdå, vi syns imorgon. Alexandra log och vände bort huvudet och lät blicken vila på sin pojkvän Micke. Micke och Alexandra hade vart ute med några kompisar och de var på väg till busstationen.
– Ja, vi syns i skolan, sa deras kompisar Sanna, Jocke och Mimmi.
Alexandra och Micke började gå emot busstationen och kontrollerade att de inte hade glömt sina pengar hemma.
– Hade du roligt ikväll, undrade Micke, - Det såg ut så i alla fall.
– Ja jag hade kul, Det var en bra film, sa Alexandra och tittade upp på sin pojkvän.
Men nu måste jag gå hem sa hon och suckade. Alexandra fick alltid något tomt i blicken. Det var bara Micke som visste om att Alexandra hade mycket problem hemma. För alla andra så var hon alltid sprallig och glad.
Bussen kom precis när den skulle klockan halv nio. Micke och Alexandra klev på bussen och satte sig på deras vanliga säte längst bak. Alexandra började klia på en fläck på de röda sätena och verkade sitta helt i sina egna tankar.
– Det kommer säkert att gå bra, sa Micke och tog Alexandras hand i sin. Alexandra vände upp ansiktet mot Micke och log. Ibland kunde det gå flera veckor utan att ett leende skymtades i hennes ansikte så det kändes uppfriskande för Micke att veta att Alexandra hade börjat le igen.
Två busstationer senare så klev Alexandra av bussen och började gå hem. Alexandra bodde i ett radhus med båda sina föräldrar och hon hade inga syskon.

Så fort Alexandra kom innanför dörren så kände hon lukten av alkohol. Hon suckade och gick in i köket. Alexandras mage kurrade och hon gick till skafferiet och tog fram lite bröd. En kopp te med smörgås till skulle nog bli bra. Bara pappa låg och sov tänkte hon. Men Alexandra visste innerst inne att det var för mycket att hoppas på. Pappa sover aldrig innan alla är hemma det är för att ingen ska kunna lämna honom.

Femton minuter efter att Alexandra gått upp på sitt rum så hörde hon en smäll nerifrån bottenvåningen.
– Alexandra, skrek en röst, - Kom ner hit, jag vet att du är hemma.
Alexandra suckade och fick tveksamt ner för trappan. Det var svårt att veta hur mycket pappa hade druckit och om det var tillräckligt mycket så var det bäst att hålla sig undan från honom, annars så kunde det sluta med ett slag i ansiktet.
När Alexandra kom ner för trappen så såg hon något som tyvärr hade blivit en vana, hennes mamma låg på golvet med pappa lutandes över henne. Alexandra skrek till och det fick fadern att vända sig om.
– Kom hit sa jag. Det syntes att fadern hade druckit och det stod ett vodka glas på vardagsrumsbordet. Alexandra såg också att flaskan som stod till höger om glaset nästan var slut.
– Nej jag måste gå sa Alexandra. Hon försökte att inte darra på rösten men hon visste att fadern hörde att hon var rädd.
– Kom hit, vrålade pappa hade blivit röd i ansiktet och gick med några få snabba steg fram till Alexandra. Han tog tag i hennes arm. Det gjorde ont och hon försökte vrida sig ur greppet. Allt hände så snabbt. På några sekunder så hade Alexandra hamnat kvidandes på golvet. Pappa hade återigen slagit henne. Det hände inte ofta men det var lika sårande som om det skulle hända varje dag.



När Alexandra gick och lade sig senare sen kvällen så visste hon att hon inte kunde fortsätta leva så här. Hon reste sig från sängen och tog fram en ryggsäck ur garderoben. När hon tog ut några tröjor ur sin byrå så såg hon ett gammalt foto. Det var en bild på henne, mamma och pappa. Alexandra log vid minnet, det var innan pappa blev alkoholist. För en sekund tänkte hon på att hon kanske skulle ge sin pappa en chans till. Han hade ju faktiskt inte kunnat kontrollera sig själv. Men sedan tittade hon ned på sin arm och såg de stora blåa märkena som hade börjat skymtas där pappan hade gripit tag. Då fattade hon sitt beslut. Hon var värd mer än det här. Alexandra packade klart väskan och tog sina sparpengar. Hon gick ned för trappan, och ut genom ytterdörren, utan att en enda gång kolla tillbacka på det liv hon just hade lämnat bakom sig.

Skriven av: E.A

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson