Barfotabarn

Barfotabarn
av Flera författare


BARFOTABARN I DANSENS VIRVLAR

Livet är som en dans
på de vassaste spegelskärvor,
som är utsprida på ängen
bland sköra kristallblommor.

Tragedin i dansen
återspeglas,
under barfotabarnens bara fötter.

Dramat i dansen
reflekteras mot spegelskärvorna,
som blänker som nyputsade silverskedar.
Glittrande som diamanter.

Spegelskärvor av ett människoliv.

Glittrande sylvassa spegelskärvor
reflekterad av solen
blandas med blodet
från den blödande barfotadansarens bara fötter

Livets parodi...
Dansandes barfota
På den blomsterpryda ängen

Barnfotabarn dansar
en paradoxal parodi
i dansens virvlar
och spegelskärvorna
visar dansens steg.


Ani gömd bakom Saturnus månar


--------------------

BARFOTA BARN (med bara fötter)

Solen sken med all sin kraft. Sommarhimlen var blåare än på mycket länge
och lockade ut alla barn tidigt på morgonen. Den ännu så fuktiga luften
och de daggvåta gräsmattorna
gjorde de ingen notis om. Glädjen bland traktens ungar gick inte att ta
miste på. Dessa lyckliga. Ett barn hade tagit med sin hund ut och den
fick vara lekens hjälte och på kommandon hämta saker som behövdes i
lekarna. Plötsligt stannade hunden till och repade gräs.
– ”Nej, skrek ett av barnen, Du får inte äta gräs”! Hon ville att vädret
skulle bestå.
På ena sidan var en äng full av sommarblommor, en äng an gärna vill ha
när midsommartiden närmar sig. Det måste vara härligt för både barn och
djur att få
springa genom det höga gräset och känna smekningar runt sina bara ben
och fötter.
Barnen bar svala sommarkläder. Pojkarna kortbyxor med bara överkroppar
och en del flickor hade också shorts och en del av flickorna hade korta
blommiga klänningar
med vidd. Kjolarna böljade lätt i sommarbrisen. Nästan alla var barfota.
Någon av flickorna började nynna ”Du skall inte tro det blir sommar” –
Idas sommarvisa ur Emil i Lönneberga. Vid den tiden var villkoren för
barnet i samhället en helt annan än vad dessa barn levde i. Kanske det
kunde finas några parallella levnadssätt fast ungarna inte själva kunde
veta om det. I husen runt omkring var det likadana husfasader, likadana
gårdar också, de stora ängarna intill skogsbrynet. Vid skogsbrynet fann
hunden en viloplats i solgasset efter en intensiv lek med ungarna, de
som fick en annan inriktning på sin lek.
Hunden drömde alltid då den sov, det kunde man se på att benen ryckte
som om den sprang. Hade man kunnat fråga hunden vad det handlade om
kunde den ha berättat
om varför benen sprattlade. Barnen lekte vidare i solgasset nöjda och
mycket lyckliga.


Karotta Tallriksson

Skriven av: Flera författare