Bertil Bertil & Bertil Grande Finale

- Hörredu, Bertil, ska du med ut på en sväng? Frågar långe Bertil.
- Ja, varför inte?! Svarar jag. Vart ska vi?
- Det får vi se! Säger fete Bertil.

Jag följde med dem ut till långe Bertils bil. Långe Bertil satte sig bakom ratten, fete Bertil bredvid honom och jag i baksätet där en snorig gubbe redan sitter.
- Åh, fy fan, vad ful du är din jävel! Säger han.
- Jag är inte ful. Svarar jag.
- Jo, det är du!
- Du ska inte säga så till min lille rare pojk! Säger min mamma som på något konstigt sätt också sitter i baksätet.
- Mamma? Utbrister jag, vad gör du här och hur har du kommit hit?
- Det bara blev så. Men nu ska jag ta hand om den där gubben, säger hon och tar tag i båda hans öron och för hans huvud närmare sitt och vänligt men bestämt biter hon näsan av honom.
- Bid däsa. Säger gubben och kastar sig huvudstupa ur bilen och tar tåget hem.
Mamma tuggar och smaskar.
- Mmmmm. Jag älskar vaniljfyllning, speciellt när den är så här krämig och lite seg, säger hon.
- Örrrrrk! Låter det från fete Bertil. Han kräks. Han kanske håller på att bli sjuk.
- Nu måste jag iväg, den årliga kongressen för upp pallning av lösgods går av stapeln om tio minuter, den vill jag inte missa. Säger mamma och far i väg på sin motorcykel.
- Var det där din mamma? Frågar fete Bertil.
- Nej, det var det inte, min riktiga mamma är hemma och mjölkar korna, den här mamman dök bara upp, hon har inga egna barn så hon kallar alla yngre för sina barn. Jag tror att hon jobbat på dagis.
- Det förklarar ju allt. Säger fete Bertil.

Långe Bertil gasar upp bilen och vi skjuts iväg med en rasande fart mot okänt mål. Långe Bertil kör väldigt fort, nästan för fort. Det går med överljudsfart, vi blir rädda när vi far in i en tunnel av starkt ljus.
Jag får se något i den ljusa tunneln, det är något hemskt, oh nej.......................................


Hallå! Vad hände? Vart tog de vägen?

Jag får ingen kontakt med dem men jag hoppas att vi får veta vad som hänt i nästa äventyr om det nu blir något. Jag är väldigt orolig för mina gubbar, bara det inte hänt dem något farligt.

Jag får väl avsluta så länge och hoppas att de kommer tillbaka.

Hej då så länge...........................

Skriven av: Mats Henriksson