Beslutet

Hur glömmer man något som man inte vill glömma? Det var frågan som ekade om och om igen mellan öronen på Annelie medans hennes fingrar rörde sig över garntråden på rundstickan.
På Netflix spelades ”A perfect pairing” upp och hon lyssnade bara delvis, för tankarna gick igen som spöken i huvudet. Tankarna på hans händer på hennes kropp, på hans lustfyllda, roade röst när han berättade vad han fantiserat om. Irritationen gled över hennes medvetande… varför lät hon sig behandlas såhär för? Som om hon inte hade något värde, utan kunde användas efter var mans tillfälliga lustar och varierande behag. Lust… sex och lust, men aldrig någon kärlek? Hon var en idiot! Kontentan av alla tankarna gjorde ett stopp där. Hon var en idiot, som aldrig lyckades lära sig vart gränsen går. Det var uppenbart!
Återigen såg hon honom framför sig, och kände ännu en gång den djupa lyckan av att vara i hans närhet, som en utvald dyrbarhet.
- Men det är ju inte SANT! Fräste hon till och kastade ifrån sig rundstickorna bara för att i nästa ögonblick sitta och glo på hans bild en gång till. Han känner absolut ingenting för mig, ingenting som rättfärdigar att jag sitter och suktar och längtar såhär.
Hon blundade, tårar brände bakom ögonlocken och hela ansiktet sved av en sorg hon inte ville släppa ut i sin helhet. Fanns ingen mening med att oroa tonåringen i rummet intill i onödan.
Bakom slutna ögonlock såg hon honom igen, hur han ville ha henne. Hans hand hade åkt ner och han hade tagit fram sin… hon kände hur det sög till inombords. Hon ångrade sin ståndaktighet då. Förbannade sin egen blyghet, men inte kunde hon göra sig halvt naken utomhus… ta sådan risk.
Men hon visste, var tvungen att erkänna det iaf, att hon ville just det. Innerst inne. Luta sig fram där hon satt framför honom, kyssa honom och smeka honom. Som hon hade drömt om honom, sedan den dagen… inte bara den dagen utan sedan den första gången hon såg honom, när han kom gående under träden, över kullen intill parkeringen och slöt henne i en kram.
Hon ville ha honom, inte så speciellt mycket för hans yttre. Det var mer känslan av att vara tillsammans med honom. Att hon kände sig så… önskad då. För honom var det bara ren och skär lust, och hon ville ha honom så, men hon avgudade honom i den stunden då lusten lugnat ner sig och han kunde tänka på och prata om annat. Han hade en mjuk, skön röst. Vänlig, tålmodig, omtänksam skulle han nog kunna vara… om han bara ville.
Tanken på honom gjorde henne både lycklig och olycklig samtidigt. Det var en slags tacksamhet hon kände, över att hon fått lov att möta någon som gav henne det där. En försvinnande liten stund av närvaro, vänlighet, intresse. Samvaro… istället för att bara rusa iväg. Som efterspel utan en enda penetration.
Bitterheten steg inuti henne. Hon ville inte ge upp honom. Hon visste att det var så moraliskt fel att vara med honom, för han var inte singel och tillgänglig tydligen. Han hade lurat henne. Men hon ville inte tappa det lilla som ändå fanns som hon ansåg var värdefullt. Gjorde det henne svag att resonera så? Var det konstigt att ingen man kunde visa henne ärlig och riktig respekt, när hon inte kunde visa det ens för sig själv?
Hon skulle kunna acceptera läget och vara med honom ändå. I slutänden är det han själv som avgör hur han lever sitt liv, tänkte hon. Men ville HON vara en sådan människa som gör att en annan kvinna blir bedragen? Det enkla svaret på den frågan var nej. Den kakan hade ätits i sin helhet förut och skapat ett helvete i hennes liv. Hon ville inte ha det så, och det var anledningen till att hon satt och sörjde nu.
Fast varför skulle hon ta på sig ansvaret för hans handlingar?
Hon fnös för sig själv. Insåg att det var hon som skulle stå lidande på slutet i vilket fall som helst, när han inte ville lämna tryggheten i det existerande förhållandet, för ett liv med henne. Vad hade hon att erbjuda ett förhållande, ens om det var på avstånd? Sorgligt lite var svaret.
Det kändes som att ta upp en nål och spränga en ballong, när hon klickade ”blockera”. Tanken på att aldrig mer träffa honom kändes som en tegelsten i magen.

Peacock Blues

Skriver när andan faller på. Om det blir något är en annan fråga.
Peacock Blues är medlem sedan 2024 Peacock Blues har 3 publicerade verk