Publicerat 01.11.2015
Kategori: Relationer noveller

Bilen till Frankrike

Snön ligger decimetertjock på taket och motorn puttrar på tomgång. Nu frös hon om fingrarna. På andra sidan gatan släpar en barnfamilj sitt rörliga bohag mot tunnelbanan. Pappan med glest skägg snyter sig i handen och mamman textar ett sms. Lillan och lillen släpas som orörliga vaxdockor på varsin svart pulka.

Bilen har hunnit bli varm. Radion söker sig till en reklamsnutt som med djup röst lovar fitness och lycka eller pengarna tillbaka. Snöyran får kyrkan vid rondellen att se ut som ett spöke. Planeringen gör henne lycklig. Parkerar hon om bilen nu slipper hon imorgon. Ett steg före.

Det är som att bilen har sitt eget liv. Motorn tuggar på. Värmen bäddar in lyckoruset och hon fortsätter. Ser en ledig parkeringsplats men fortsätter rakt fram, höjer volymen och ser franska rivieran framför ögonen. Sanden sipprar mellan tårna och ett salt hav pustar ut och omfamnar stranden gång på gång. Hon hittar inte rätt väg. Cirkulerar kvarter efter kvarter. Kroppen skriker att det är skönt att vara vilse. Har jag inte åkt den här vägen förut? Skulle jag svängt vänster, eller kanske höger? Det spelar ingen roll nu, såhär är det att vara fri! Fri! Hjärtat fyller hennes sinne. Uppförsbacken byts till nedförsbacke som blir en tunnel. Där borta vid tunnelns slut ser hon profilen av en kropp. Mannen gestikulerar bilen åt sidan med en röd spade. Hon stannar vid vägkanten och säger något på franska. Polisen skakar på huvudet, han förstår inte språket. Non, non! Sakta bryter världen igenom och när hon faktiskt förstår vad han säger lovar hon att betala fortkörningsböter enligt order och köra hem försiktigt.