Publicerat
Kategori: Novell

Boklånet

Boklånet

Magnus Jansson och hans fru hade fritidshus och en sommar hade Magnus lånat en bok av en granne och nu satt han på altanen och läste. Det var en bok som handlade om sommar och det var också vad den hette, ”om Sommaren.” Boken passade den nostalgiske och historieintresserade Magnus. Med små berättelser, tidningsklipp, bilder och så vidare, beskrev den hur sommaren förändrats för människor i Sverige under främst 1900-talet.
Då och då under läsningen brast han ut i ett ”Åh fan!” Det betydde att han lärt sig något nytt. Magnus var nästan 70 år, men trots det inte främmande för att lära sig. Fast då skulle det vara om sådant som historia eller litteratur; inte om hur man hanterar moderna prylar, till exempel telefoner som sägs ha blivit smarta.
”Onödigt skräp som väl gör Mount Everest till en liten kulle, när folk tröttnat på skiten och slängt den”, kunde han säga när reklam-TV plågat honom med något skrikigt och nästan obegripligt inslag.
Han tyckte för resten inte om ordet ”smart”. För honom var en smart person en som lurades. Troligen, tänkte han ibland, satt det någonstans några smarta figurer och hittade på en massa trams som de lurade i folk att det var smart att ha.

Som sagt: nu sitter han i skuggan på altanen och läser, och hustrun kommer ut med kaffe och säger:
”Ge mig boken, så ska jag lägga undan den när vi fikar.”
Det är nämligen så att Magnus behöver hjälp med alltfler mindre sysslor; till exempel att lägga undan en bok när det är kaffedags. Han har en neurologisk sjukdom som bland annat påverkar motoriken: när Magnus säger till sina händer att göra på ett visst sätt lyder inte alltid händerna. De hittar på något annat. Inte sällan fladdrar de iväg och slår omkull något. Det är inte så bra. Och benen lyder inte heller; han har svårt att gå och tappar ofta balansen. Hans liv har alltmer blivit sittande.
Nu har hustrun serverat kaffet och flyttat boken på behörigt avstånd från kaffemuggen. Magnus smakar kaffet och säger ”Ah, så gott med kaffe!” Han sätter muggen på bordet, men tittar i samma ögonblick på boken och bestämmer sig för att den nog ligger för nära kaffemuggen och behöver flyttas. För säkerhets skull, tänker han, jag är ju lite klumpig ibland.
Men händerna når aldrig boken, i stället välter de muggen och naturligtvis rinner kaffet mot boken. Hustrun får undan boken, men det är kaffe på den. Hon skyndar in i köket med boken för att torka av den. Magnus sitter kvar med tom blick.
Hustrun kommer ut. Hon ser glad ut.
”Det gick bra”, säger hon. ”Det syns ingenting.”
Magnus andas ut. Hustrun lägger boken på en stol, på säkert avstånd från Magnus och hans kaffemugg. Men boken ligger så att Magnus plötsligt upptäcker att den nedre kanten av bladen i boken missfärgats av kaffet.
”Fan också”, skriker han och pekar.
”Men det syns ju inget inne i boken”, säger hustrun efter att ha tittat närmare.
”Det är ju inte min bok”, gnäller Magnus. ”Hade det varit min bok, hade det väl inget gjort. Men hur fan ska jag kunna lämna igen en bok som vi förstört!”
Vi, tänker hustrun. Men hon säger inget.
Magnus blänger på boken.
”Den är ju alldeles brun nertill”, säger han.
”Det ser inte så farligt ut, tycker jag”, säger hustrun.
”Så farligt”, härmar Magnus. ”Det ser ju ut som om den legat i en dypöl!”
Hustrun säger inget. Men det rycker i hennes mungipor.
De sitter tysta en stund, så säger Magnus:
”Finns det kaffe kvar?”
”Jag tror det finns lite, men jag stängde av, så det är nog kallt.”
”Det gör inget”, säger Magnus. ”Och när du ändå är inne, kan du ta med den tunnaste av mina penslar från förrådet.”
”Pensel? Och du har väl aldrig druckit kallt kaffe!”
”Vänta, ska du få se”, säger Magnus. Han ser självbelåten ut.
Han får pensel och kallt kaffe. Han lägger boken tillrätta framför sig. Så doppar han penseln i det kalla kaffet.
”Åh, nej”, säger hustrun när hon fattat vad Magnus tänker göra.
”Det här blir bra”, säger Magnus, ”det blir samma färg runt om, och det kommer inte att märkas ett skvatt av att vi spillt.”
När hustrun ser den nu skakande penseln närma sig boken, tittar hon bort. Hon känner sin Magnus och vet att det är lönlöst att få honom att ändra fattat beslut. Allt hon förmår är att stöna ohörbart.
Magnus penslar på. Visst märker han av en lätt skakning i handen, men inte värre än att den är under kontroll; inga problem alltså.
”Så där ja”, säger han belåtet när bokens alla sidkanter blivit bruna, ”nu lär han inget märka, nu är det bara att låta mästerverket torka!”
”Jag tycker det ser lite buckligt ut”, säger hustrun efter en stund.
”Buckligt! Det kan väl för fan inte bli buckligt av lite kaffe!”
Hustrun öppnar boken. Magnus har lyckats få in kaffe på boksidorna, inte bara på kanterna.
”Du öppnade boken innan det var torrt, det är därför det runnit in i boken”, försöker Magnus skylla ifrån sig.
”Lägg av”, fräser hustrun, och Magnus tiger; han vet vem som är skyldig.
Magnus bläddrar i boken. Så farligt ser det ju inte ut, och inga problem att läsa och det viktigaste med böcker är ju att kunna läsa vad det står i dem, utanpåverket är ju inte så viktigt. Och så vidare. Men just det: utanpå, kom det inte några droppar på pärmarna också? Magnus skärskådar pärmarna. Jo, det syns några små prickar. Det kan vara kaffe, men också något annat, till exempel regnstänk. Boken är ju inte ny och den har säkert varit utsatt för ett och annat.
Men Magnus bestämmer sig i alla fall för att ”hyfsa till” pärmarna.
Hustrun har åkt och handlat. Med sin käpp går Magnus till städskåpet. Det är hennes domän, och han känner inte igen en enda av burkarna och flaskorna därinne. Men på en burk står det FLÄCKBORTTAGNINGSMEDEL och Magnus tänker ”Perfekt” och stultar ut på altanen. Han slickar kaffet av penseln och penslar så på fläckborttagningsmedel på bokens pärmar. Sen lutar han sig tillbaka i fåtöljen och gäspar. Att restaurera gamla böcker tar på en handikappads krafter, tänker han innan han somnar.
Han vaknar av hustruns skrik.
”Magnus! Vad har du gjort!”
Först fattar han ingenting, men när han vaknat ordentligt ser han hustruns ena hand peka på bordet. Och på bordet ligger något som han först inte känner igen. Sen förstår han att det är grannens bok. Men text och bilder på omslagssidan är bortfrätta, förvandlat till något oigenkännligt grått.
Magnus stirrar på boken, hustrun på burken intill.
”Herre gud”, säger hon, ”har du tagit det där, det skulle ju slängas!”
Och självklart tar Magnus det halmstrå som hon ofrivilligt räckt honom.
”Och varför har du inte slängt det, vi kan ju inte ha livsfarliga kemikalier i huset!”
”Ja”, säger hustrun, ”varför i all världen har vi inte slängt det?”
Och hon går in i huset.
Det blir kallt på kvällen och de tänder en brasa. När hustrun gör kvällsmat, är Magnus ensam i storstugan och han lägger grannens bok på elden.

Grannen kommer förbi en vecka senare.
”Vad tyckte du om boken”, frågar han.
”Den var bra”, säger Magnus. ”Men det hände en liten olycka.”
”Jaså.” Grannen får en rynka mellan ögonbrynen.
”Ja, Jag var nere vid badbryggan och satt där och läste och plötsligt tappade jag boken, och den var tung som fan som du vet och den sjönk som en sten, och det är ju minst 50 meter djupt därnere, så att dyka efter den var ju inte lönt.”
Grannen ser nu förbryllad ut, men säger:
”Ja, olyckor händer. Men det var ingen värdefull bok och jag har ju läst den. Roligt att du tyckte om den, i alla fall.”
Han har lärt sig att vara artig, men tänker att det nog var en dålig idé att låna ut en så bra bok till Magnus. Och, tänker han vidare, nog sa väl Magnus för ett tag sen att han inte klarade att ta sig till badbryggan längre?
Magnus sitter kvar på altanen och ser grannen försvinna bakom träden som omger tomten. Han känner inte bara lättnad.

Skriven av: Christer Gärdeman

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck