Publicerat
Kategori: Novell

Början av slutet

Regnet öste ner över skogen. Vargarna sprang efter flickan som flydde i panik. Hennes långa blonda hår fladdrade i vinden. Hon vände på huvudet för att kolla över axeln, hennes största misstag. Hon slår huvudet i ett trädd och hon faller till marken. Blodet rinner nerför ansiktet på henne och vargarna kommer allt närmare.De enda som såg någonting och hörde flickans skrik när vargarna anföll henne. Var skogen själv.
Amaryna gick på vägen med sin häst bredvid sig. Hon hade långt rött hår, ungefär som en solnedgång. Hennes häst hette Lorianna och var vit som snö med silverfärgad man och svans.
Amaryna kollade upp mot himlen. Solen stod högt upp och det var en klar himmel och nästan inga moln alls. Lorianna skrittade på bredvid henne och frustade ner i marken.
"Hur är det gumman min?", sa hon till hästen. "Trött på att gå hela dagarna?". Lorianna frustade och skakade på huvudet. "Inte? Men vad är det då?". frågade Amaryna.
"Jag är bara irriterad på denna hetta. Det börjar bli lite varmt och det är flera mil kvar innan vi kommer fram till havet". sa Lorianna och frustade en gång till.
"Jag tror det ska finnas en liten bäck längre fram om man går in i skogen där borta. Där kan vi stanna och ta en liten rast så kan du få dricka lite." sa Amaryna.
"Men jag vill bada. Eller flyga åtminstone."
"Du vet att det inte går, du skulle bli skjuten på direkten."
"Jag vet. Men jag kan väl i alla fall få vilja det, det blir jag inte skjuten utav."
"Näe, drömma kan man ju göra. Men det är som dags flera mil kvar till havet, och kom ihåg vad jag sa. Vi ska inte hem, vi ska möta upp våra vänner där.""Jo, jag vet. Men jag vill hem Amy. Jag vill hem till dom höga bergen det gröna gräset och havet framför vår gård."
"Jag vet, älsklingen min. Jag vet." sa Amaryna med dyster röst och stirrade ner i marken.
Dom vandrade vidare under tystnad och kom tillslut fram till vägen som ledde in mot skogen.
"Vill du ta en liten rast, eller ska vi fortsätta?" frågade Amaryna."Vi kan väl ta en liten paus da. Men kan inte du hälla lite vatten över mig så att jag kan få bort svetten. Och jag tror att du måste ta av mig packningen. Den kliar så mycket nu, du får nog paketera om."
"Visst visst, älsklingen min. Klart jag kan göra det. Du bär ju på allting och jag inget alls, så nog kan jag vara så snäll.""Tack Amy. Du är verkligen en pingla du."
"Jag vet. Det behöver du inte säga till mig."
Dom började vandra neråt längs vägen mot skogen, och kom till slut fram till bäcken, det var en liten lägerplats med en liten hydda med öppning mot bäcken och en liten ring av stenar framför där man kunde elda. Runt om var det grönt gräs friskt gräs och lite sand framför bäcken.
"Här ser det bra ut." sa Lorianna. "Här skulle vi kunna övernatta""Nej, nej. Vi måste fortsätta. Det finns en annan lägerplats längre fram. Men om vi ska vila hära en stund och sen hinna dit får du nog lov att böra mig."
"men då blir jag ju bara ännu svettigare, och det finns säkert ingen bäck däre så att du kan tvätta av mig. Eller hur?"
"Näe, men det ska finnas en brunn där. Så kan ju tvätta av dig i alla fall lite. Annars får vi övernatta i skogen med varken vatten eller skydd och du får fortsätta vara svettig.""okej då." suckade Lorianna och skakade på huvudet. "Men få av mig packningen nu så att du kan tvätta av mig. Jag håller på att koka ihjäl."


Det här är början av ett kapitel till en bok jag funderar på att göra. skriv till min hotmail för att kommentera och säga om jag ska fortsätta eller om ni tycker den är kass. Ni får gärna komma med förslag.
[email protected]

Skriven av: HansOchGreta

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck