Början till en legends födelse

Angela vaknade sakta med säkert upp, försvagad utav den obeskrivliga smärtan orsakad utav spikar som genomborrade hennes lemmar. Blodet rann nedför hennes kropp och för varje minut som gick kände hon sig svagare och svagare.

Hon öppnade sina ögon något för att blicka ut mot folkhopen som längtade efter att se någon bli pinad på korset. Hon var så pass svag så hon orkade inte med att uppfatta de glåpord som folkhopen gav henne.

Angela funderade på korset varför och hur det kom sig att hon var hängd i väntan på att Gud fader skulle hämta hennes själ och på att pinan skulle ta slut.

Hon slöt sina ögon och lät sig själv hamna i en drömvärld där det förflutna utspelade sig. Hon mindes hur hon upptäckte att arbetsgivaren en utav de rikaste köpmännen i området låg död ned under en fest som han arrangerade för affärsmännen i närområdet. Eftersom hon var först på plats och var hembiträde så blev hon misstänkt utav de andra som var på festen.  Vakter kom och i ett tumult blev hon nedslagen.  När hon väl vaknade så hade hon hamnat i fängelsecell i väntan på att stå inför rätta. 

Nuet återvände för Angela som kisade ut bland folkvimlet, det hade kommit ännu fler som ville titta på hennes pina, smärtan som hon kände var såpass enorm att hon inte orkade känna den. Molnen började samla ihop sig, mullret från åskan gjorde att folksamlingens rop och glåpord ökade i styrka.

För varje minut som Angela hängde där ju svagare blev hon.
Återigen började hennes medvetande svikta och mörkret var på väg att omfamna henne.
När åskan exploderade ovanför där Angela hängde hade hon alla redan lämnat den här världen.

En soldat gick fram till korset och drog ett spjut genom Angelas bröstkorg för att avsluta lidandet och för att ta reda på om fången verkligen dött. När det var över så hade folkhopen skingrats, de flesta var på väg hemåt genomvåta av det regn som forsade ned. De som stod i kvar hade tårar som rann nedför kinderna, en utav dem som var i kvar var en gammal man som var den person som var intresserad utav att ta hand om kroppen. Han hade av rent medlidande gett soldaterna silverpenningar för att betala för den sista smörjelsen och för en plats i en krypta, annars hade hon hamnat i en grop, långt ut i öknen där nästan alla som blivit avrättade låg för att bli mat åt fåglar.

Vakterna plockade ned Angelas kropp från korset och lade henne på en duk. Inlindad bars hon till en grotta som fanns i närheten utav den plats där korsen brukade stå. Hon bars in i den grottsal som användes till att balsamera kroppar från personer som dött. Där blev hon lämnad för den sista smörjelsen.

Efter åskvädret och regnet skingrade sig molnen och solen tittade fram, händelsen med korsfästelsen hade alla redan glömts bort utav byborna som tittade. Vardagssysslorna gjorde sig påminda i Jerusalem. Ungar som lekte med vandra kombinerat med fåglars kvitter och ljud från kvinnors sysslor gav Jerusalem en prägel, till att vara en normal stad. Soldater passerade mellan garnisonen och ståthållarens palats som låg i stadens mittpunkt.

Timme efter timme passerade, solen var på väg att gå ned i fjärran, det röda gyllengulröda skenet skänkte en magisk känsla, på andra sidan så tittade månen sakta med säkert fram.
Fåglar kvittrade ovanför kryptan som under kvällen var igenbommad. Eftersom ingen skulle kunna ta sig in eller ut. Vid ingången satt två stycken vakter iklädd i en rustning. Egentligen så skulle de vara vakna och hålla vakt i men just för tillfället under den här kvällen så sov de djupt. I byn fanns det ingen som rörde sig med undantag utav några svarta vildkatter som jamade och fräste mot varandra.

I kryptan låg Angela livlös med levrat blod som vittnade på att något fasansfullt hade inträffat.
Efter den sista smörjelsen var hon helt naken, insmord utav kryddor. Dofter av myrra gjorde att stanken från smuts, gammal svett och blod inte var så påträngande stark.

Det enda ljuskällan kom från en fackla som satt fast i en hållare i ena utav väggarna i närheten utav kroppen.

Angela kände med ens smärtan som ökade i styrka, hon kände sig stel där hon låg på bordet.
Det gjorde ont att kippa in den kvava luften. Det knakade till i hennes händer när hon började förflytta dem och känna efter de såg hon hade. Hon tittade på de hål som fanns vid hennes lemmar. Häpen började hon att bli när hålet på hennes armar sakta med säkert höll på att läkas ihop, i samband med att såren blev mindre så minskade även den smärta hon kände inombords.

Vad är det som håller på att ske med mig undrade hon tyst när skadorna på kroppen väl hade läkts ihop. Sakta med säkert började hon röra på sig, hon satte sig upp på bordet. När hon väl satt så började minnen komma tillbaks med full styrka.

Hon kom ihåg hur livet lämnade hennes kropp, hur hon var med bland folkhopen och tittade på när spjutet genomborrade hennes kropp. Hon stod bredvid kroppen som låg på linneduken.
Är det så här döden är för dem som möter den undrade hon i tysthet. Plötsligt såg hon ljuset komma emot henne, det tog inte många sekunder innan hon begrep att hennes själ nu hade hamnat i en tunnel med en utgång där allt såg ljust och fridfullt ut. Väl ute på andra sidan så möttes hon av ljusklädda gestalter som visade henne fram till en tron där en skäggig man satt och var koncentrerad ut.

- Du undrar kanske varför du hamnat här, jo det är som så att ondskan i världen breder ut sig och ingen kan stoppa den. Så därför har jag bestämt att välja ut en kämpe som lever på jorden och kämpar för orättvisan och mot onda krafter så länge som det finns makter som förstör min skapelse. Jag har valt dig som kämpe om du vill ta jobbet. Du får med andra ord en ny början på ett nytt liv med oanade krafter.

Angelas återvände till nuet, sittandes på stenbordet där hon även fick ta emot smörjelsen.
Hon undrade hur hon skulle ta sig ut från grottan, jag undrar jag om det finns andra ingångar än den som är blockerad. Hon förde sina blickar genom det rum hon befann sig i. Inga andra öppningar fanns än den som var stängd. Hon insåg med ens att hon skulle få tillbringa resten utav natten inne i kryptan. I väntan på bättre tider, i väntan på att få återupptäcka världen på nytt.

Under tiden som hon gick runt och undersökte smörjelserummet noggrannare så började hon känna sig piggare och piggare. Ju piggare hon kände sig ju starkare anade hon att hon var.
Hon funderade på den stängda ingången, hon gick fram och kände på stenen som inte alls var tung. Hon blev förvånad att bumlingen gick att rubba, sakta med säkert rullade stenbumlingen sig undan.

Hon klev ut i det fria, naken och smutsigt nedblodad blandat med olja och lite myrra. Hon njöt utav att andas in den friska nattliga luften. Hon började sakta med säkert gå en bit från kryptan. Tyst passerade hon förbi vakterna som av ett mirakel trots de ljud som uppstod när stenen rullades undan så sov de fortfarande djupt. Hon tänkte tyst för sig själv nu börjar jag ett nytt liv, jag har fått uppleva något som ingen annan varit med om. Jag har fått uppleva slutet till ny början.

Anton Johansson

Jag är en 40 åring som tycker om att komponera musik och skriva berättelser på fritiden, just nu mellan 2 jobb så har jag gått om tid med skrivandet.
Anton Johansson är medlem sedan 2020 Anton Johansson har 2 publicerade verk