Publicerat
Kategori: Novell

Carpe Diem

Carpe diem



Dest satt på den ruttna träbänken i parken. De rostiga spikarna skavde mot hans lår, som under senaste tid tagit mycket stryk. Dest lät sig kittlas i ansiktet av vindens obalanserade pustar. Parken täcktes till mer än hälften av hundskit, fimpar, tuggummin och manifesten om naiva aktioner mot djurförsök. Men dessa brydde sig Dest inte om, han var väldigt mån om Rizzlas välbefinnande.
– Dina fränder är där, upp, långt där i trädkronan, sa Dest och gav buren en lätt knuff. Rizzla vaknade upp ur sin oroliga dvala. Den gula kanariefågeln gav ifrån säg ett gällt pip.
Som från ingenstans kände Dest plötsligt en söt, lite kväljande lukt, en doft som var honom väldigt bekant. … Mor. Dest mindes hur hans mor brukade sätta på grammofonen och steppa vilt till de oförutsägbara jazztonerna.
– Solen skiner men solen skiner inte på min mor, sa Dest och sneglade upp mot den dova himmelen.

Sedan riktade Dest sin blick mot papperskorgen bredvid honom som gav ifrån sig en stank av kyckling. Han skulle ha detta i åtanke när magens vrede skulle vakna och endast kunde tystas med en bit mat.
- À la carte, ikväll blir det skräpmat, du förstår skräp-mat, sa Dest med retsam ton.
Rizzla tittade oförstående på Dest och började sedan energiskt putsa sina befjädrade nyckelben.

På långt avstånd kunde Dest se en kortväxt man med vad som såg ut att vara en blond fjunig mustasch. Men i själva verket var det svettpärlor som samlats nedanför nästippen.
– Han behöver ingen halsduk, viskade Dest till Rizzla och pekade oförskämt på mannens överskott av fläsk som prydde hans hals och nacke.

Dest flackade med blicken när mannen som han hade iakttagit slog sig ner på bänken bredvid honom utan att visa någon hänsyn åt Rizzla som glatt inspekterade främlingen. En grotesk leverfläcken täckte mannens halva panna och fortsatte in på den kala delen av huvudet. Mannen svettades kraftigt men ändå tycktes hans händer torra och hudflagor höll på att lossna. Dest snörvlade ljudligt och som svar på det höjde främlingen det nästan obefintliga ögonbrynet.
– Vi promenerar till tågstationen, sa Leverfläcken plötsligt och ställde sig upp och satte sig sedan ner. Han upprepade rörelserna ett antal gånger. Sedan ställde sig Leverfläcken upp och gick med raska steg utan att vända sig om för att se om Dest följde honom.




Laura Herzog SP1a 2004-10-04

Skriven av: Laura Herzog

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren