Cigarett

Tänk vad ett oskyldigt möte kan ställa till det. Hur ödesdigert ett liv kan utvecklas till. Jag minns det som igår, ser det så tydligt framför mig. Jonna, den nya i klassen, kom fram till oss killar som betydde något, vi tuffa. Nja, det var i alla fall det som vi intalade oss. Vi satt alltid på parkbänken som fanns mellan parkeringen och rökrutan, när det var rast. Och alla visste att det var vår plats, hade noggrant pinkat in vårt revir. Satt där och kollade in tjejerna som stod i rökrutan och tyckte dom var äckliga som kunde dra i sig sånt där skit. Fantiserade om hur de skulle se ut om 10 år, tandlösa och med hängbröst. Det var väl så det blev när man rökte, att man blev ful. Jonna kom från Stockholm och verkade världsvan. Var alltid klädd i det senaste och spacklad till max. Inte för att vi killar från Ramsele visste mycket om mode, men alla andra tjejer på skolan såg bonnig ut jämfört med henne. Hennes tajta tröjor lämnade inte mycket åt fantasin och stuprörsjeansen visade att hon antingen hade tanga eller gick utan. Inte oss emot. Första dagen styrde hon sina steg mot parkbänken, mot oss. Och började prata. Jag kunde inte slita min blick från hennes läppar, plommonfärgade och lockande. Tänk att få kyssa, smaka på dessa läppar. Ja, så tänkte jag tills hon tröck in ett filter tillhörande Marlboro och fjuttade på. Sög in röken djup ner i sin kropp och blåste ut. Jag hamnade mitt i och kände rökens värme. Hon sträckte fram cigaretten åt mitt håll och som en självklarhet tog jag emot den och lite i slowmotion, förde jag den till mina läppar. Smaken av hennes läppstift på filtret medans jag drog ner ett moln av gift. Hostandes kände jag nikotinkicken sparka mig i bakhuvudet och magen hotade med att komma upp och hjälpa till. Ändå så förde jag stinkpinnen tillbaka mot munnen och drog ett till bloss. Kändes lite bättre, särskilt när jag såg hennes bruna ögon le mot mig. Vi var oskiljaktiga i hela högstadiet, Jonna och jag. Nu tillbringade vi rasterna med att hänga i rökrutan och fantisera om hur vi skulle erövra världen, vi som var så coola och snygga. Tappade kontakten när det blev gymnasiedax. För fem år sedan var jag på hennes begravning, vi hade inte träffats på över 37 år. Hon dog i KOL och snart är det min tur.

Skriven av: Anneli Berglin