Cirkus Siv

Cirkusdirektören intygade att något liknande aldrig hade hänt. Trapetskonstnären skakade på huvudet. Björntämjaren fick något allvarligt i blicken och clownen grät tyst för sig själv.

Manegen doftade bajs. Inbitna cirkusmänniskor sa att det doftade cirkus, men nej, nej det var bajs. Frän, motbjudande stank av bajs. Påtagligt genomträngande tung och frätande miljö som kunde få cirkusen fälld i inspektion vilken dag som helst. Det visste alla.

Ballerina Svetlana påtalade stanken för Direktören, i förbifarten nämnde hon även djurplågeriet och ohälsan hos medarbetarna. Hon fick sparken omedelbart och ersattes av en praktikant från arbetsförmedlingen vars enda merit var att hon vid en krograzzia kunnat gå på linjen i en alkokoll. Henne ska vi ha, henne ska vi ha!! Direktören insåg sitt misstag direkt men var för stolt för att ändra sig.
- Hon ska upp på linan, det är bara så! Annars får ni gå allihop! detonerade han på måndagsmötet. Ett hot. Ett löfte. En sanning.

Siv Olofsson tjugotre hälsade blygt på alla i manegen. Hon visste inget om hotet utan kände in gemenskapen på cirkusen. Det var som Arbetsförmedlingen sa: Alla vill väl, men dom kräver lite också! Hon skakade på huvudet och påbörjade träningen. Första dagen stukade hon armen. Andra dagen slog hon axeln ur led. Tredje dagen krossade hon framtänderna och slog upp ett slemsår i örat som läkte långsamt. Fjärde dagen vilade hon upp sig med lerbrottarna, ångrade sig, grät hejdlösa floder hos sälskötaren och fick sin framtid spådd hos Rakel, kvinnan med aningarna. Rakel drog djävulskortet, såg sumpen bilda ett uppochnedvänt kors och när korpen på axeln satte i halsen och dog på fläcken borde allt vara givet men Rakel bara log och gjorde tummen upp. Halleluja!! Rakel gillade sitt jobb och Siv var redo.

Femtiofem betalande såg Siv falla handlöst sju meter rakt ned i backen. Det blev helt tyst i publiken. Tre tonåringar fortsatte surfa Internet på sina mobiler och en bebis sov i famnen. Alla väntade på ett livstecken. Först började hon röra på tårna, sen satte hon sig upp. Publiken jublade, fullkomligen gallskrek av lycka. Hon vinkade och publiken gick i taket. Människojublet sporrade djuren som ju lärt sig härma människan och Direktören. Lejonet röt, hästen gnäggade och sjölejonet klappade händerna i extas. Siv log ett snett leende och tittade Direktören över axeln. Där kunde hon se Sumba, den afrikanska elefanten, komma rusande. Publikens skrik och entusiasm hade väckt den vilda ådran i henne, hon slet sönder kedjan som höll henne fången, hon forcerade tältet och tryckte upp Siv mot elskåpet och krossade allt som inte redan var krossat. Publiken spydde och grät om vartannat. Blod och kroppsdelar överallt. Pengarna tillbaka till den som ville. Polisen upprättade en anmälan om misshandel, som lades ned direkt i brist på bevis. Sumba tog ett nådaskott i pannan för att lugna kvällspressen och Sivs familj erbjöds årskort på cirkus som sorgkompensation.

Cirkusdirektören intygade att något liknande aldrig hade hänt. Trapetskonstnären skakade på huvudet. Björntämjaren fick något allvarligt i blicken och clownen grät tyst för sig själv.

Skriven av: Erik Tobias Enström