Crownwall (inledning & kapitel 1)

Inledning

Han skar försiktigt köttet i tunna skivor, kniven gled sakta fram och tillbaka. Kött skivorna lade han sedan i plastfolie för att sedan stoppa ner det i en frys påse. Han gick ut till disken och log än en gång till kunden. Räckte över påsen och fick betalt, för mycket betalt, men det var det som var meningen med de fina köttet. De mystiska köttet, han sa aldrig var det kom ifrån, vilket djur. När han fick frågan log han bara och sa tyst, nästan viskade, att det var speciellt och han ville inte avslöja var han fick det ifrån, men det var exklusivt, därav de dyrare priset än vanligt ko och gris kött. Även de fattiga i byn köpte de och bjöd hem sina arbetsgivare för att imponera med en fantastisk middag, i hopp om befordran eller löneökning, de som alla ville åt för att klara sig.
Inte ens butiks ägaren visste var köttet kom ifrån, bara att Roman tog med nytt varannan vecka, och det var bara Roman som fick se och hantera det. Med tanke på vilken vinst det blev för butiken när de inte ens behövde betala ett öre för att få in köttet så gjorde de som Roman sa till dom, ingen annan personal får se eller röra köttet, enbart Roman. Så de överlät all kötthantering till honom, hela bakre delen av butiken som var kött avdelning tillhörde honom.
Han kunde arbeta ostört, äntligen en egen, hygienisk plats där han kunde skapa de som han drömt om sedan barnsben.

Kapitel 1

Det blev kallare och kallare för var dag som gick. Än hade det inte börjat snöa trots att det redan var december månad. Roman strosade omkring på gatorna i Malvien, den lilla byn där invånarna brukade säga att där bara gick en väg rakt igenom. En liten by på cirka två tusen invånare, där "alla känner alla". Men ingen känner Roman, förutom Landon. Landon var nyfiken ung man som visste de mesta om alla som han träffade på, en man som Roman kände att han kunde ha nytta av.
Kylan bet sig fast i huden, den svaga vinden tog ner temperaturen ytterligare. Den gråa trenchcoaten var inte gjord för två minus grader, det var inte heller den tunna halsduken, eller de eleganta snörskorna. Roman skakade av köld där han gick på gatorna och tittade in genom skylt fönstren, men än hade han ingen tanke på att gå hem och komma in i värmen. Han väntade på att kyrk klockorna skulle slå fem, det var 10 minuter kvar. Han hade gått om tid innan han skulle möta upp Landon vid kyrkogården, det var deras vanliga mötes plats, varje onsdag klockan fem på kvällen, mitt emellan paret Krakovich gravstenar. Varken Roman eller Landon kände paret, de dog förra vintern, en vecka emellan varandra, men deras viloplats låg så bra till bakom den stora eken i nedre delen av kyrkogården. Det låg avskilt och de kunde tala ostört.
Två minuter kvar, sen skulle klockan slå fem slag, Roman började gå mot kyrkan, på trottoaren mitt emot honom såg han Landon komma gåendes. Den nätta unga mannen med dålig hållning gick inte att ta fel på. Roman gick in via kyrkogårdens grindar, Landon gick in på stigen som låg bakom kyrkan. Stigen ledde vidare en bit för att sedan leda till ett lägenhets område en bit bort, men vid stigen bakom kyrkogården gick det en låg stenmur, han gick alltid över där på samma ställe varje gång. Rak in mot eken och Krakovich gravstenar. Kyrkoklockan slog fem gånger, mötet kunde börja. Dagens ämne var Milo Vidar. Landon hade spanat på Milo ett bra tag, visste vilket tid han började jobba i kiosken varje dag, visste när han slutade. Vilken dag han tvättade, när han gick ut med soporna, vem han brukade umgås med. Allt!
I vanlig ordning började Landon berätta om objektet. Ålder, var han bor, om han träffar någon, om han har en familj och ett arbete. De viktigaste. De andra var inte värt att nämna.
Milo var 35 år, arbetslös, spela fiol på gatorna för att tjäna pengar. Bodde i en liten lägenhet med en rumskompis som knarkade. Inga föräldrar, inte som han träffade i alla fall, levde ett väldigt ensamt liv och verkade inte vara så social. Men han var frisk, under tre veckors spaning hade Landon aldrig sett Milo gå till läkare, apoteket eller ta någon form av medicin. Han hade heller aldrig sett hon hosta, nysa eller rört sig på ett sätt som kunde tyda på att han hade ont någonstans.
Milo lät som ett perfekt objekt och han var väl behövd. Roman tackade Landon för hans uppgifter och räckte över en liten brun tygpåse, 20 mynt som belöning. Mötet avslutades med tid och dag för objektets avslut, fredag klockan 23.45, objektets trappuppgång. Plast påsarna och repet skulle Landon ta med, precis som vanligt. Roman stod för kniv och eter.
Milo Vidar skulle försvinna.

Melliie

Har för mycket historier i huvudet som jag vill få ut i skrift, måste bara öva på att skriva historier först.
Melliie är medlem sedan 2020 Melliie har 2 publicerade verk