Publicerat
Kategori: Novell

Dagen jag aldrig glömmer….

Del 1 08:00

Jag vaknade av larmet som ljöd genom rummet av väckarklockan ,där dom röda digitala siffrorna lyste 08:00, reste mig upp för att snabbt stänga av larmet innan Markus vaknade . Jag satt i soffan och reste mig upp samtidigt som jag vände mig om för att se om han vaknat, han rullade runt på sida i sängen med ansiktet in mot väggen och fortsatte snarka.

Jag släpade mina fötter efter mig mot köket, men stannade till framför spegel i hallen. Fy va jag såg ut, hade inte blivit många timmars sömn den natten. Mitt blonda hår va som ett enda rufs, de hade blivit lite för långt för att kalas kort och framför allt för att de skulle gå att göra något vettigt med det, ögonen hade en antydning till mörka ringer men sen så kan ju en del av dem komma från mascaran eftersom jag va så dålig på att tvätta bort mitt smink.

Jag använde inte mycket men så pass att de på ett sätt inte syntes men ändå täckte en del av de jag ville. Jag kom in i köket o satta i sladden till perkulatorn och satte mig vid fönstret och tog dagens första cigg. Inom någon minut börja perkulatorn att låta med sitt välbekanta klickande och pustande ljud.

Jag fördrev den nästkommande timmen med att dricka kaffe, röka och surfa runt på datorn. Runt nio gick jag in i duschen och det blev en riktigt lång dusch, på ca 20-30 min. Under tiden så funderade jag över varför inte Johannes hade svarat på mitt sms dagen innan, inte för at de var något att svara på. De enda jag skrivit var att `` Nu är ännu en dag på jobbet avklarad, snart ledig och ska hem till Lidköping så kommer vara nyklippt och fin tills du kommer hem igen. Saknar dig gubben. Puss´´ men ändå ett litet jag saknar dig med hade man ju ändå väntat sig men ja ja, ja vet ju hur han är. Svara på sms var inte hans starka sida vissa gånger kunde de gå några timmar innan man fick ett svar så de här var inget ovanligt. När jag hade duschat klart satte jag mig i köket och fönade håret (skall tilläggas att jag bor i en etta med min kompis) ställde mig sedan framför halspegeln och sminkade mig, försökte täcka de värsta röda partierna med täckstift, sedan puder och mascara. Sen kom den jobbiga uppgiften, att försöka göra något vettigt av mitt hår. Efter många minuters slit så la jag ner försöken att bli nöjd och bestämde mig att det fick duga. Jag slängde ett öga på väckarklockan som stod på soffryggen den visade kvart i elva så de var lite mer än en timme innan jag var tvungen att ge mig av till jobbet. Markus kom sömndrucken upp ur sängen och släpade sig med täcket ut i köket för att sätta sig vid fönstret och ta sin första cigg för dagen, jag slog mig ner mitt i mot honom och tog själv min 4:e eller 5:e för dagen. Vi småpratade lite om vad han skulle göra under dagen, och jag sa att jag sluter vid åtta i kväll så är väl hemma runt nio om inget annat händer. Vid kvart i tolv gick jag ut för att ta vagnen till Järntorget där ja bytte för att ta mig vidare mot jobbet.

Var ombytt och klar vid ett. Gick upp för trappan och hälsade på köket samtidigt som jag tog ett vinglas från hyllan och hällde upp kaffe, sedan gick jag ut till uteserveringen för att göra de som fanns kvar att göra innan vi öppnade.

Jag bävade för den här dagen. Skulle vara ute och det skulle bli en dag med mycket stillastående och lång väntan då vi på söndagar så här i början av sommaren inte har så mycket drickande gäster på uteserveringen.

Dagen segade seg fram som jag hade förutsett och jag längtade efter att få komma hem och sätta mig med ett glas vin och ringa till Johannes för att höra hur helgen hemma hade varit.



Del 2 kl 20:00

Stod och byte om efter en så fruktansvärt tråkig dag på jobbet. Sa hej då till alla och sedan började jag gå mot hållplatsen för att ta vagnen hem. Ja stannade till vid 7eleven för att handla något att äta.

När jag kom hem så satt Markus nyckel i låset så fick ringde på för att han skulle öppna. När han öppnade dörren såg jag direkt att de var något som hänt, jag frågade men de enda förklaringen jag fick var att han inte viste var han skulle säga. Men kom igen nu sa ja, var e det som har hänt?

Johannes har vart här sa han…. Han har hämtat sina saker.

Jag stod som fastfrusen ett tag, såg sedan in på hatthylan/garderoben och mycket riktigt där låg inga av hans kläder kvar. Sedan gick jag in i vardagsrumet/sovrum och såg att även hans PS2 saknades. Det var inte bara att han hade hämtat sina kläder för att han behövde dem, allt var borta. Men han skulle ju inte komma hem till Göteborg fören om en vecka, vad hade hänt vad var de han höll på med.

Jag satta mig i köket reält uppskakad och skickade ett sms ``Vad är det som händer, kommer hem från jobbet och du har hämtat dina saker?´´

Markus kom och satte sig, och förklarade vad som hänt.

Christoffer hade kommit några timmar innan och packat ner alla saker i väskan han hade här, och de enda han sagt till Markus var att han skulle åka in och prata med mig.

Den kommande halvtimmen var en lång plåga, i huvudet susade olika möjliga förklaringar. Men en mening ekade i mitt huvud, LÅT DE INTE VARA SANT….

Mobilen ringde och på displayen lyste de Älsklingen. Jag svarade med lite darrande röst.

Hej sa han, Förlåt men de här funkar inte, vi är för olika.

Jag visste inte vad ja skulle säga, de enda jag fick fram var ja det kan jag inte förneka att vi är.

Sen blev de alldeles tyst, jag kämpade med att försöka hålla min röst stadig och inte låta gråten brista. Efter ett tag sa han att han inte kunde säga så mycket mer och att han var ledsen att de var så, men han ville vara ärlig. Vi sa hej då och jag la ifrån mig mobilen.

Nu brydde jag mig inte mer tårarna rann ner för mina kinder och det kändes som någon hade slitet ett stort hål i bröstet på mig, ett blödande värkande hål. Efter ett tag så tog tårarna slut men jag grät ändå fast utan tårar.

Helt plötsligt kändes allt så meningslöst jag kunde inte se varför jag skulle kämpa för att finnas, jag önskade att hålet i mitt bröst skulle växa och förinta mig från denna värld där min enda fasta punkt, min trygghet mitt allt hade försvunnit ur mitt liv.



Efterord

Nu har de gått nästan två månad sedan denna öderstiga dag som jag aldrig kommer glömma och det hål som då fans har krympt avsevärt men en liten del av den finns kvar och det kommer det alltid att göra, ett tomrum en saknad.

Bränt barn skyr elden och jag förstår vad det vill säga.

Skriven av: kille_86

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck