Dagen jag mötte Liemannen

Verklighetsbaserat , från en skoldag 2004

Dagen ja mötte Liemannen
Abtin, joel och jag satt på cafet i gymnasiet, och snackade en massa skit om allt möjligt. Vi kom tal om Döden alltså han som kommer och hämtar oss när vi ska dö, han kallas även Liemannen. Abtin trodde på det till viss del men joel tyckte att vi båda verkade flummiga, anyway vi var tvugna att springa till Engelska lektion det var den sista lektionen idag, skändes skönt skulle shoppa efter skolan.


Jag såg till i min plånbok så att ja hade hela min lön så att ja kunde köpa den där kavajen ja så länge velat ha, den var speciell vit med någonslags japansk drake på, när jag kom ut blev den ljusa varma vårdagen plötsligt till kolsvart natt, jag kunde inte tro mina ögon, jag vände mig om, men skolan fanns inte inom synhåll, det enda jag kunde se var en oändligt stor gravplats, det var iskallt och jag kände mig frusen och väldigt rädd.

Var detta en dröm? eller hade jag slagit i huvudet på vägen ut från skolan?
Jag fortsatte att gå, det var gravstenar överallt, alla hade mitt namn skrivet på dem, ju mer jag gick blev jag allt mer illamående och började höra steg efter mig som om någon följde efter mig, men när jag vände mig om fanns ingen, om inte detta var en dröm, vart hade jag då hamnat? Stegen fortsatte, jag kunde även höra hur korparna som flög ovanför mig skrek något förfärligt.

Långt borta i mörkret såg jag en lång man, som verkade stå och stirra emot mig, vem var han? ju närmare ja kom såg ja att det var Liemannen. Vad vill du mig sade jag med ett darr i rösten. Nej det är inte dig jag vill åt, inte på ett bra tag iallafall. Orsaken till att du är här, är för att du inte trott på mig. ´Nu har du en annan uppfattning -HAHA skratade den store liemannen, hans likbleka om man nu kan kalla det ansikte var extremt hemskt att titta på.
man fick kalla kårar.

-Spring iväg nu pojk sade Liemannen, jag sprang allt ja kunde tills jag fick blodsmak i munnen och kände mig svimmfärdig. utan att märka att dagen var tillbaks.

Jag var tillbaks, vilken lättnad, det första jag måste göra nu är att skriva ner denna otroliga händelse


The End

Skriven av: janoch