Publicerat
Kategori: Novell

De känns som hela världen snurrar-AV sebbe

De känns som om hela världen snurrar. Där jag ligger helt förskräckt på den iskalla marken som är full av höstlöv. De är en helt vanlig höstdag med en liten skymt av moln på himlen. De är helt tyst inga fåglar som sjunger, inga hundar eller något annat ljud hörs. De är helt knäpptyst för en liten stund. Jag blir nervös och rädd på samma gång, jag börjar svettas och de kommer en lung isande vind i ansiktet så håret fladdrar till. Jag reser mig upp på knän för att vara så tyst som myligt. Jag krälar fram en bit till de stora ek trädet som är fyllt av ekollon. Jag reser mig sakta men säkert upp. De kommer en ännu starkare och iskallare vind som susar förbi. Nu hör jag det igen de där prasslandet i buskarna och på marken. De kommer från Jordkällaren en bit bort, en ganska liten jordkällare som är övervuxen av mossa och svampar. De har legat ett hus här någonstans en gång i tiden. Men nu hör jag verkligen hur något rör sig där borta,jag blir stel av räddsla. Jag vänder huvudet mot jordkällaren och kikar, sedan börjar ja springa allt vad jag bara kan åt de motsatta hållet. Jag e så rädd att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag bara springer och springer,tills jag snubblar över en rot som sticker upp ur marken. Och de börjar blåsa upp, ja skyndar mig upp igen börjar springa mot en liten stuga strax utanför skogen. Håret fladdrar löven svävar och ja darrar av panik när jag springer fram till dörren till stugan. Med ett ljupt andetag så lyfter jag handen, knyter näven och bankar på dörren. De händer inget jag bankar flera gånger men ingen öppnar. Jag sätter mig ner mot husgaveln stel av skräck och känner hur magen börjar kurra. De blir tyst igen de enda som hörs är bilarna en bit bort. Jag drar ett kort beslut och börjar springa mot stan. De börjar prassla bakom mig, men jag ger inte upp nu är de inte långt kvar. När jag kommit en bit från skogen och stugan slutar de prassla. Jag andas fort och med raska steg går jag mot stans centrum. Nu är jag snart hemma. Jag ser den vitmålade skylten där det står sykvård. Jag går på den våta asfalten på väg mot de stora gula lägenheterna. Jag kliver in genom dörren, jag hör folk pratar. Ja går förbi ett rum där dörren står öppen två personer sitter och spelar schack. När dom ser mig ger dom mig en vild vinkning. Jag fortsätter framåt och tar vänster upp för trappan. Ja ser mitt rumsnummer. Jag skyndar mig så att ingen märker mig mot rum nr 13. Jag öppnar dörren och kliver in. Jag slänger mig i den stora svarta sängen och kollar ut genom de cirkelrunda fönstret. Jag andas ut.
Av: Sebastian Larsson

Skriven av: sebastian

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa.

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson