Den

Den
Vad var det? Jag hörde något. Någon är utanför. Mitt hjärta började bulta, snabbt, snabbare och snabbare. Min dörr skakade till. Någon är utanför! Jag lovar, någon är utanför min dörr. Okej, va inte feg nu, skärp dig! Jag är bara trött, jag inbillar mig, jag inbillar mig, jag inbillar mig, jag inbillar mig. Jag öppnar dörren. Det är beckmörkt i lägenheten. Man kan höra bilarna gasa på när det blir grönt, vinden som slår mot fönstret och grenarna som dras med. Jag vill tända lampan, men knappen är på andra sidan av vardagsrummet. Fan. Jag hatar mörker. Både för att man inte kan se men det är något jag inte kan kontrollera. Jag kan inte göra något om något händer. Jag tar min mobil och lyser mot vardagsrummet. Mitt hjärta gav mig en så hård stöt så jag trodde att jag skulle svimma. Konturerna av en människa kom fram mot mig. Stänger dörren snabbt, så snabbt att jag höll på att bli av med min ena hand. Jag inbillar mig, jag inbillar mig, jag inbillar mig, jag inbillar mig. Jag hör ett knak intill min rygg. Jag vågar inte vända mig. Någon rörde vid min axel. Jag vänder mig om snabbt. Ingen var där. Det var nog bara mitt hår. Jag öppnar dörren igen och går sakta men säkert till toaletten. Så snabbt jag fick tag i handtaget sliter jag upp dörren, springer in och försöker stänga. Jag kan inte låsa. Dörren går inte att stänga helt. Jag blir varm, mitt hjärta dunkade snabbare än någonsin. Någon hade tagit tag i andra änden av dörren. Jag drar allt jag kan, men jag var inte tillräckligt stark. Dörren öppnas mer och mer. Jag tappar greppet och dörren åker sakta upp. Det knakar. Det är mörkt. Jag ser konturerna igen. Den rör sig mot mig. Jag kan inte andas, det är som att syret är slut. Jag kan inte röra mig, jag försöker bara få luft i mig. Jag blir bara varmare och varmare. Svettigare och svettigare. En lucka öppnades, jag fick luft i mig igen. Jag får tillbaka mitt förstånd. Jag greppar snabbt tag i handtaget och smäller till dörren, låser snabbt och andas ut.

Jag faller ner mot det hala toalettgolvet. Jag försöker andas med det är som att någon har satt en sil i mina luftrör, all syre kommer inte in. Jag tar den sista luften jag har och skriker “Pappa!”. Ingen svarar. Vad ska jag göra nu. Jag vågar inte gå ut, jag kan inte gå ut, men jag måste göra något. Jag kan inte sitta här tills det blir ljust. Jag försöker att hitta något jag kan slå med, men det finns inget annat än toalettborsten. Jag tar tag i handtaget och trycker den ner sakta. Håller hårt i toalettborsten, så hårt att mina händer nästan domnar av. Jag trycker fram dörren, så att den sakta åker upp och jag backar snabbt bak. Inget där. Jag kollar först fram, sedan till vänster, sedan till höger. Inget där. Jag tar ett steg utanför toaletten. Inget där. Jag tar två steg utanför toaletten. Inget där. Jag kollar en extra gång fram, inget där, vänster inget där, höger. Där stod den. Jag kunde se dens tunga andetag. Hjärtat som dunkade och den varma kroppen. Mitt hjärta började dunka igen, som en tickande bomb vid varje slag. Jag började backa sakta bak. Den stannade bara kvar, med huvudet ner och böjd rygg. Jag kunde inte riktigt bestämma mig om det var min fantasi eller om det verkligen var någon som ville skada mig. Det kanske är pappa som går i sömnen. Jag går med snabba steg tillbaka till den. Hallå, pappa! gå till sängen nu, vad gör du här uppe. Dens kropp dunkade som ett hjärta, tog större andetag, som en tickande bomb, som mig. Den kommer närmare. Jag blundar. Jag kan inte öppna mina ögon, det är som att dem är ihopklistrade. Plötsligt känner jag dens ansikte intill mitt. Den verkar viska något. Känslan av dens rynkiga och sönderrivna hud försvann. Jag kisar med ögonen. Den är borta. Plötsligt känner jag hur någon springer förbi mig, trycker mig in i väggen med all sin kraft. Jag tappar balansen och faller mot gamla, knarriga trägolvet. Jag kollar snabbt upp. Inget där men en doft av dött och gammalt rusar förbi min näsa. Jag hör snabba steg i rummet bredvid. Snabba tunga steg som får golvet att skaka.

Jag hoppar till. Plötsligt kommer det ett rivande ljud från fönsterna, som metall mot metall. Jag kryper under matbordet och sätter mig i hörnet så ingen ska kunna överraska mig bakifrån. Jag känner mig varm, för varm. Plötsligt slutade rivandet. Jag måste tända, så jag kan se. Jag kryper sakta bort från bordet. Kollar mig noga om. Reser mig snabbt upp, springer till knappen i vardagsrummet. Jag känner hur någon är bakom mig, som vill stoppa mig från att tända. Jag trycker på knappen, vänder mig om snabbt mot väggen. Inget där. Jag hörde ett knackande ljud bakom mig. Det är från insidan av väggen. Vänder mig om snabbt. Jag måste göra något. Jag kan inte bara stå här. Jag måste försvara mig. Jag springer mot köket. Mina andetag är tunga. Mitt hjärta dunkar snabbt. Jag drar i lådorna för att hitta något vasst. Jag hittade en kniv. Den blänker. En nyputsad och nyslipad köttkniv. Plötsligt hör jag att något är bakom mig, det är den. Den rör mig på axeln. Jag greppar snabbt tag i kniven och siktar. Pappa?

Thilde Rasmusdotter

Skriven av: Thilde Rasmusdotter