Kategori: Novell
Den blå bollen
Den gamle lastbilschauffören var inget monster.
Han var bara trött efter att ha kört lastbilen i nästan ett helt dygn i sträck.
Han hann inte reagera när han såg den klarblå bollen rulla ut på gatan, och den lilla pojken som sprang ut efter den.
Den sista sekunden präglades för evigt in i minnena på dem som såg olyckan.
Ett linblont huvud vreds mot oljudet av de skrikande däcken, och ett par ögon lika blå som himlen ovanför spärrades upp vid åsynen av den annalkande döden.
En knappt hörbar duns, och den klarröda vätskan rann ut över den nya, svarta asfalten.
En svag doft av metall fyllde luften, och oseende ögon stirrade upp mot skyn.
En sekund stod världen helt stilla, och sedan hördes en kvinnas gälla skrik.
En liten, blåögd pojkes mor sprang mot sitt barn, och den lilla pojkens själ lösgjordes fladdrande från sin obrukbara kropp. Den tittade på ängeln som kommit för att hämta honom.
– Varför gråter mamma? Frågade han oförstående.
– För att du måste till himlen, och hon kan inte följa med, svarade ängeln.
– Varför måste jag dit? Jag vill stanna hos mamma.
– Du kan inte stanna, lilla människa. Du måste följa med mig till din fader.
Pojken tittade ned på sin moder, och gav ut en djup suck.
Han visste att det var sant, och den förståelsen grundades på en tillit som bara ett barn kan ha, som bara en oskuldsfull själ kan ha.
Ängeln tog hans hand, och de två flög tillsammans till himlen.
Och nedanför dem rullade en blå boll…
Skriven av: Louice Svedin
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Johan Andersson
Söker med orden, letar i mina tankar, försöker förstå mig själv, min omvärld och vad som väntar runt hörnet.
På andra plats denna veckan: Johan forssell