Den dödliga flykten del 22

Bartenden tog hem oss till sin lägenhet som låg ett stenkast bort från baren där han jobbade. När han öppnade dörren så gick vi långsamt in i lägenheten. När vi kom in i hallen så började jag känna mig hemma på direkten.
- Känn er som hemma, sa han och log. Han gick in och tände i vardagsrummet som var stort och rymligt. Jag tittade på alla tavlor som hängde på väggarna.
- Vill ni ha något att dricka, frågade han vänligt.
- Vatten, gärna. sa jag och nickade. Jianah satte sig i den grå hörnsoffan som stod i vardagsrummet. Jag började gå runt och tittade närmare på alla tavlor. Några var nya och några var gamla. I fönstret stod en gammal skivspelare med en skiva i. Jag vände mig om och fick syn att Jianah hade låg ner på soffan. Bartendern kom in med två stora glas vatten.
- Jianah...., sa jag
- Låt henne vila för att hon behöver det, och du också, sa han och ställde glaset på ett bord som stod intill soffan. Han satte sig bred vid Jianah och tittade på henne. Jag satte på golvet intill soffan. Ljudet som hördes utifrån vad suset från genomfartstrafik som härjade på gatorna.
- Var kommer ni ifrån då?, frågade han.
- Syrien, svarade jag och tittade ner i golvet. Han nickade.
- Där vill man inte vara nu när man hör om det hemska som pågår, säger han. Jag tog en klunk ur vattenglaset. Jianah rörde på huvudet. Hon öppnade sina ögon och tittade upp på mig. Jag strök mig han över hennes kind. Sekunder senare så stängde hon sina ögon igen.
- Var kommer du ifrån själv, frågade jag.
- Jag är också från Syrien, sa han och log. Jag blev förvånad med en gång.
- Ärligt?, reagerade jag.
- Men jag har bott här sedan början av 70-talet, sa han, tittade på mig och gick ut ur vardagsrummet.

- Vad sägs om ett varmt och skönt bad!?, frågade han högt. Jag väckte Jianah direkt efter att han hade frågat.
- Jag fryser, sa hon vände på huvudet.
- Vore ett varm och skönt bad någonting?, frågade jag och strök ett par fingrar över hennes panna. Hon öppnade sina ögon på sekunden så att de var alldeles vidöppna. Hon öppnade munnen och hade svårt att ta in det som jag hade sagt. Några sekunder senare som rusade hon upp ur soffan och sprang som en raket ut ur vardagsrummet. Jag gick in i badrummet och såg hur badkaret fylldes med vatten. Jag gick till köket och såg när bartendern diskade. Några sekunder senare gick jag mot badrummet. Jag gick in och stängde dörren. Vi tog av oss våra kläder och hoppade i badet. Vi hörde hur bartendern härjade i köket. Ljud hördes och upphörde emellanåt.
- Kommer vi att bo här?, fråga Jianah och la sitt huvud på badkarskanten.
- Ingen aning, svarade jag och rykte på axlarna. Vi visste inte hur morgondagen skulle se ut. Hur länge skulle vi bo här? Många frågetecken dök upp i mitt huvud. Jianah hade också några frågetecken i sitt huvud. Hon var rädd.
- Tänk om vi kommer komma bort från varandra, sa hon nedstämt och tittade på mig. Jag tog tag i hennes händer och tittade i hennes ögon.
- Jag kommer aldrig att lämna dig, sa jag och gav henne en kram. Jag lade sin kind emot min. Jag höll om henne för att trösta henne ifall hon var ledsen eller nåt. Sekunder där efter så lät det som om hon var ledsen. Hon tog djupa andetag med ojämna mellanrum. Hon andades snabbare samtidigt som jag försökte lugna ner henne. Det var svårt.

Efter ett tag så kommer bartendern in med två stora handdukar. Han lägger dem på toaletten och sätter sig på huk med ett brett leende.
- Är det skönt med ett bad?, frågade han
- Ja, svarade Jianah och jag samtidigt. Han svarade om vi ville gå upp nu eller bada en stund till. Vi svarade att vi ville gå upp för att vi var väldigt trötta efter en lång dag. Jianah gäspade. Han tog en av handdukarna och vecklade ut den. Jianah steg upp ur badkaret och fick handduken inlindad runt sig. Han gjorde likadant med mig. Jag gick upp ur badet, mot honom och fick handduken virad runt mig. Jag gick ut ur badrummet och gick in sovrummet. När jag kom in såg jag en stor säng bäddad med vita lakan och kuddar instoppade i röda örngott med blomtryck på. Jianah log tvärs över hela sängen.
- Det här har jag längtat efter, sa hon och stängde igen sina ögon långsamt
- Jag vet, sa jag och gick fram och satte mig på säng kanten. Hon satte sig upp och kröp ner under täcket. Jag kröp ner i sängen med blicken upp i taket. Jianah flyttade sig närmre mig. Jag lade mig arm om henne.
- Vi behöver sova, sa jag. Hon nickade och vände sig om och släkte lampan. Bartendern kom in och satte sig på huk bredvid mig.
- Det här kommer ordna sig, sa han och tog tag i min hand, höll den med sina båda händer och nickade. Jag nickade tillbaka. Han släkte lampan och gick ut.
- Godnatt, viskade jag
- Godnatt, viskade han tillbaka och gick ut och stängde dörren.

Jag låg vaken i timmar. Minnen av mamma kom och tårarna började långsamt att rinna. De slingrade sig som ormar ut ur ögonvrån. Jag kunde inte somna och det var ingen idé att ens försöka. Jag blundade och känner hur jag bara dras tillbaka i tiden. Det var som att titta på en film. Det var som att se en kortfilm av det som hade hänt. Jag får ganska klara bilder rätt framför mig. Det kommer fram en bild hur jag ligger under sängen då den där soldaten var i mitt rum, alltså det som blev startskotten på hela den här resan. Jag minns hur mycket det kändes i musklerna när jag försökte att ligga helt blixtstill. Denna stund kan jag nog beskriva som den värsta stunden i mitt liv. Det var minnen som jag ville förtränga, men det gick inte. De fanns kvar i mitt huvud och de vägrade att försvinna. Jag blundar igen och ser en kniv framför ögonen på mig med dess vassa spets mot mitt huvud.

Just då, i exakt samma sekund försvinner allting och det jag hör är en telefon som ringer i hallen. Ringsignalen ljuder sex gånger innan den upphör. Jag blundar, men det tar högst tio sekunder innan jag öppnar mina ögon igen. Jag går upp ur sängen, öppnade dörren långsamt och tittade ut. Jag ser när bartendern går in i köket. När han kommer ut i igen så stängde jag dörren långsamt och lade mig igen. Jag blundade direkt. Jag hör hur dörren öppnas och stängs några sekunder senare. Jag blundade och somnade direkt.

Nästa dag så vaknade jag inte tidigt. Jag visste inte var klockan var men det var inte tidigt. Jag iakttog att Jianah hade gått upp, säkert för längesen. Jag gick upp och såg ett par ulltofflor stå vid nattduksbordet. Jag tog på mig en morgonrock som var hängd på en krok på väggen. Jag tog på med den och gick till en spegel som hängde på en vägg intill dörren. Jag gick fram till spegeln och rufsade i håret. Jag strök händerna över håret och gick ut. Jag gick mot köket där bartendern och Jianah satt.
- Godmorgon, sa Bartendern och satt med en kopp te i händerna medan Jianah satt och tittade ner i en tidning. Bartendern reste sig upp och lät mig sitta. Jag nickade satte mig ner.
- Har ni varit uppe länge eller?, frågade jag
- Några timmar, svarade han och satte ett par smörgåsar i brödrosten.
- Jag har sovit som en stock, sa jag och gäspade. På borden stod en radio som var på. De pratade turkiska så jag fattade knappt ett ord vad de sa. Jag till fönstret och tittade ut. Solen sken och länder med fåglar satt uppe på hustaken. Jag fick syn på bartendern när han ställde ner en tallrik med två smörgåsar på.
- Är de till mig?, frågade jag. Han nickade med ett leende. Jag satte mig ner och tog en stor tugga på en av smörgåsarna.

Jag kastade min blick mot Jianah. Hon var väldigt nedstämd och tittade ner i bordet. Bartendern gick fram till henne och frågade var det var som bekymrade henne. Det hördes att hon var hysterisk.
- Jianah, var är det, sa jag och gick runt bordet. Hon tittade ut mot fönstret. Hon var tyst en stund.
- Jag önskar att du var vår pappa,, sa hon. Vi gjorde en gruppkram direkt när hon hade sagt det. Jag var inte förvånad att hon sa sådär. Inte på långa vägar. När man har flytt så här långt som vi har gjort, riskerat sina liv som vi har gjort och när man har förlorat sina föräldrar, då vill man ha någon vuxen hos sig.
- Jag bor trångt och....,sa han men Jianah avbröt.
- Men jag vill bo med dig, sa hon och kramade honom. Han klappade henne på ryggen och tittade på mig. Jag tittade på honom och sedan ner i bordet och drog naglarna mot bordsskivan.
- Vi får se vad vi kan ordna, sa han och tittade på mig. Jag nickade.

Per Skoglund Larsson

Jag är en glad kille som är född 1999. Jag bor i Stockholm och ett av mina största intressen är att skriva.
Per Skoglund Larsson är medlem sedan 2016 Per Skoglund Larsson har 30 publicerade verk