Den fina kuverten

Det var en ljus dag och blev plötslig molnigt. Alla löv föll på gatan och träd har ändrat sig till gult. Man vet ju aldrig vad som är väntas för någon. Solen började gå ner och Alex satt ensam i ett mörkt rum. Han krympte ihop sin kropp och tårarna rann ut hans kind och kuddarna blev alldeles blöta. Han kände sig jätteledsen innerst inne. Plötsligt började hans mobil låta. Han kände hur spänningar började och hjärtat slog. Han bara hoppade och log. Han hade precis lagt sig. Han kände sig lite pirrande i magen. Han hade lagt undan sin mobil. Han hörde något ljud från dörren. Någon knackade på hans dörren. Alex sprang och öppnade dörren . Sofie är en lång blond tjej som är ganska ung. Hennes skratt, leende och mjuka händer Alex gillar. Sofie och Alex träffar varandra i några månader. Både Alex och Sofie var osäkert på att de var kär i varandra.

På eftermiddagen sprang Alex efter Sofie när han såg Sofie ute på gatan med sina kompisar. Han sprang med full hastighet för att hinna. Efter ett tag flåsade han och gav ifrån ett djup andetag. Hans svettiga ansikte blev plötslig röd . Han kastade sin mobil med ett smäll. Han slappnade av sin kropp och satt sedan på en bänk bredvid den gröna gården. Han tittade men Sofie syntes inte längre på gatan. Alex gick i ett kaffe där Sofie satt med några andra tjejer. Hon hade en mörk mascara i ögonen och hade hon på sig en röd klänning. Hennes leende, hennes blåa ögonen var verkligen vackra. Alex blev kär i hennes ögon. Alex känner att han ska säga något till Sofie men hans ord blev frusna.
-Hej Sofie! Hur går det? sa Alex.
-Det är fantastisk! Sa Sofie med en vacker röst. Du då?
-Det är bra. Sade Alex och harklade sig.
Alex tog sin mobil från fickan och svarade. Hans hjärta började slå. Han blev svettig och började gå långsamt från kaffet. Han kunde inte stanna där en sekund. Han var tvungen att ge sig iväg.

Alex kom in i sovrummet. Rummet var mörkt och gatlamporna ljus kom genom hans fina lila gardiner. Hans mobiltelefon började blinka och Alex tittade på skärmen när_ såg han några meddelandet från Sofie. Hans glodde mot skärmen med öppen mun. Han svarade på hennes sms en efter en. Det var tankar om Sofie rörde sig i Alex huvud. Han fantiserade om att de båda gick i hand med varandra. Han krympte i täcket och fantiserade. Sofie tittade med kärleksfull blick på Alex och Alex kände en skönt känsla i honom. Sofie la sitt huvudet på Alex vänstra axel och blundade så att låtsades hon försvann från den riktiga världen för en kort stund. Han kände sig lättad att bli fri från den riktiga världen. När Alex öppnade dörren blev han helt häpen. Han undrade om posten hade kommit den dagen. Han blev stående några minuter. Han kände hur det pirrade i magen och spänningen började öka. Kuvertet var grönt och ganska stort. Ovanpå kuvertet stod namn och adress på avsändaren. Han började klia sitt huvud och undrade om brevet. Kuvertet luktade ganska nytt. Kuvertet var dekorerat med blommor och en fågel. Sedan oron växte i hans kropp och satt han på sin stol bredvid skrivbordet. Han tog sin mobil ur fickan och kollade men kände sig uppgiven. Det fanns inga sms från Sofie då. Han kände sig törstig och drack tre glas vatten. Då öppnade han försiktigt det gröna kuvertet. Han tog brevet i handen och läste. Hjärtat började slå medan han kollade det som stod i brevet. Alex satte sig på en stol bredvid honom. Så här det stod i brevet,
“Hej! det är Sofie. Jag vet att du gillar mig, du är kär i mig. Kan du träffa mig i det där kaffet där vi pratade sist. Jag har hittat den som jag alltid har längtat efter. Är det kanske du? Jag vet att du vågade inte säga något till mig. Kärlek är kanske inte så lätt men vi kan ändå bli kärlek. Kärleken är enda fågel som vandrar runt om i världen ändå kommer att känna törst ……”

Sedan gick han i sitt rum och tog sin akustisk gitarr. Han började sjunga så högt att det ekar i hela lägenheten. Sedan lyssnade han på kärleksfulla musik i vardagsrummet. Jag kollade på garderob om det finns någon fin kostym. Han tog snabb en fin blå kostym på sig och gav sig iväg till kaffet.

Skriven av: Saydul Hasan