Den förbjudna kärleken

Den förbjudna kärleken
Min klockan slår varje sekunden och varje sekunden känns som varje dunken som min hjärta slår. Hjärtat slår hårdare och hårdare då sekunder går fram. Samtidigt som jag hör ljudet av klockan slå, så ser jag att svängen är framför mina ögon. Tanken leder mina ögon mot vänstra sidan av svängen och så klart tar jag svängen som är vänster. Gatans lampor börjar slåkna varje fotsteget som jag tar, så känns det som magiskt i vissa sekunder och samtidigt tänker jag på det som jag såg med mina ögon och har upplevt. Upplevelse som har led till att hjärta slår hårdare och hårdare och det känns som att hjärta kommer sprängas. Varje dunk blir fler när jag springer förbi den mörka gatan, som är framför mig. Jag springer genom hela gatan innan väggen kommer och gatan tar slut. Jag stannar vid väggen och min huvud slår på väggen och samtidigt som jag ser faran bakom mig. Jag blev fundersamt och panikångest växte i mig. istället för att hjärta skulle slå saktare, började den slå ännu hårdare.
Min huvud snurrade mot folket som var bakom mig och hela kroppen snurrade med kroppen. Den dunkade hjärta blev lugnt och det blev så test att jag hörde ljudet av klockslagen som jag hade på mig. Den bankande hjärta som var nu lugnt gjorde att jag kunde se hur koldioxid färdades ut inom min mun och näsa och försvann under några sekunder. Jag såg i mig hur trött jag var efter att har sprungit så mycket. Jag såg deras ögon som kollade på mot mig och samtidigt som panikångest växte. Jag kände hur den kalla luften kom mot min ansiktet och luften gjorde att jag började känna mig sjuk. Det kom ut rinnande vatten kom genom näsan och jag tog upp min hand samtidigt som den rinnande vatten kom ut och torkade med min fina långa tröjan som var handgjort av min fina mamma. Den var gjort av ullen som var en av de finaste ullen som man kunde hitta under den här tiden och det gjorde att jag blev lite ledsen. För att tröjan för mig hade en viktigt betydelse i livet som jag lever nu.
Samtidigt som min kropp skakas av den kalla luften och samtidigt som jag såg maskerade männen komma mot mig. Steget det tar gör att hjärtan slår hårdare och det känns som att varje steget de tar närmar sig min döden. Det känns som att jag vet att jag kommer dö, fast jag kan inte göra något för att kunna försvara mig. Alla de maskerade männen rusar mot mig. En av de rusande männen har ingen mask och vi två får ögonkontakt och mina känslor går direkt mot hans ögon. Hans fina ögon som gör att hans hela kroppen lyser som stjärna. Ögonfärgen gör mig att jag glömmer döden och samtidigt som de springer mot mig. De styrande ögon gör mig att jag tappar hoppet om lovet och hur fina ögon det gud har gett han. De blå färgen, låter mig att tänka hur fin personlighet han har och samtidigt som jag ser vad han gör just nu mot mig. Jag ser i hans ögon och samtidigt som jag ser hur han börjar sakta ner och stannar helt. Jag ser samtidigt de maskerade folk stanna och han verkar vara boss. Han tog up sin högra handen och det kändes som att han skulle pika mot mig, för att de maskerade män skulle döda mig, men så blev det inte så, utan att han pikade åt samma väg som de sprang efter mig. Alla sprang mot den andra sidan och Jag blev jätteglad. Jag var där några minuter och jag såg hur det satt i Mercedes- AMG GLS63 bilen, som jag älskade och var min favoritbil. Jag såg hur bilen lamporna lyste inom den mörka gatan och de åkte iväg från mig.
Min dunkande hjärta lugnades och jag visste inte vad jag skulle göra och allt kändes konstigt. Jag sa till mig själv att jag måste meddela polisen, men jag visste inte vem jag skulle ringa och det var sent på kvällen. Jag gick tillbaka till hotellet och det tog typ två timmar innan jag hittade hotellet. Hotellet låg tre km bort från plasten, fast jag tog inte den väggen och det var just för att jag kände inte igen mig i de gatorna och vilket gjorde att jag tog den långa vägen. Vägen var långt och det var så sent på kvällen. Vägen var tomt och jag såg inte en enda person, fast några bilar och det stoppade aldrig till mig. För att här brukar de inte vara ute så sent. Det dröjde 2 timmar innan ja var framme i min hotell och jag kunde se den fina skylten, med inuti lysande lampor och samtidigt som ögonen började stängas. Jag började sakta läsa skylten och det står Cirgan Palace Kempinski och det var just för att om det var verkligen hotellen där jag bodde. Jag såg vakternas ögon som styrande mot mig och tänkte säkert varför hon är ute så sent. Klockan slog 01:23 och jag hade aldrig varit ute så sent själv. Vakterna lät mig gå in i hotellet och jag gick upp till mitt rum och tog en skön bad och bytte om kläder till mina sköna pyjamas och det tog några sekunder innan jag hade somnat.
Min ögon började öppna och samtidigt som mina ögonen styrde mot guldklockan som var i sidan av mig och klockan visade att det är 10:03. Så sent tänkte jag och samtidigt som jag tänkte hur många timmar jag har somnat och började tänka varför dessa männen sprang efter mig och varför ville de döda mig. Jag fick ingen svar och tänkte om den andra tjejen som dessa männen sprang efter. Tänk om hon är död och de gjorde att tårarna rann inom mina fina kinden och det var som fina ringdroppar.
Jag gick upp till frukosten och började vandra mot hotellets buffen. Jag var framme och jag kunde se de olika maträtterna som var samlade i en stort hall. Jag tänkte hur människor utvecklas positivt samtidigt som jag tänkte på flickan. Jag sa till mig själv att det finns både onda och bra människor och vi måste försöka hjälpa de onda människor. När jag såg maten framför mig så började min hungriga magen började darra. Jag började ta maten i den stora tallriken och jag tog allt som verkade vara gott och snart var tallrikens full innan ja bestämde mig för att gå till bordet och börja äta. Den hungriga magen skulle få mat efter en långt tag och jag började äta allt som fanns sig i den vita tallriken som hade svarta prickar. Det var en av de godaste maten som jag hade ätit och verkligen den goda maten. Jag gick upp för att ta de gröna tee som är min favorit tee och samtidigt som jag tog en chokladmunk. De smakade gott och munken var gladigt och det gjorde att händerna blev mörka. Chokladen var god och det smältes i munnen och samtidigt som den gladliga deget av munken smakade god. Jag satte mig i matsalen väldigt långt tid och åt väldigt lugnt. Jag gick upp sedan till mitt rum för att jag förberedde mig för att gå till den fina ö, med kraftigt vatten. Jag hade lovat med min mamma, att jag skulle göra det.
När jag var framme i havet och den fina namnskylten står det Alanya och det var just därför jag kom. För att kunna se den här fina vattnet med kraftigt ljudet av vatten och den rinnande vatten började komma mot mina fötter. Det gjorde att mina fötter fick känna på vattens temperatur och det var inte beskrivande. Jag fick en bra känsla efter att vatten började komma mot min tårar och ut inom min hela foten. Det som hände var att vatten var så kallt och jag fick känna på hur den kalla vatten kom mot mina fötter och gick. Samtidigt som den strålande solens värme kom mot mina kinderna. Det fick mig tänka på ordet motstridigt och det gjorde mig att jag komponerade de med varandra. Efter det blev det ingen bad och istället gick jag emot den fina gatan i Istanbul med fullt av olika saker och fina maträtt
. Jag började gå genom den fina gatan och samtidigt som jag fick syn på den fina och vackra killen, som jag träffade igår vid väggen. Jag ser i hans blåa ögonen och samtidigt som hans ögon börja komma mot mina bruna ögon. Hans blickar vill någonting från mig och mina blickar gör mig att jag blir kär i hans ögon. De är så vackra att de är obeskrivliga och jag kan inte tro hur vackert ögon han kan ha. Samtidigt som vi har ögonkontakt så börjar han ta steget och samtidigt som jag går fram till han. Vi står i mitten av gatan där hela gatan är fullt med marknad saker. När han kommer mot mig så tar jag också steget och jag ser hur hans fina svarta håret kommer fram på hans ögon och täcker en sida och som han sedan tar bort med hans fina händer som är vitare än mjölk. Den här personen är obeskrivligt och hur fint han kan vara. Han börjar komma fram till mig och säger
- ”Hello” Och samtidigt som han sträcker ut händer mot mig.
- ”Hej`” säger jag till han och han försöker prata med mig på engelska, fast jag svarar på svenska
- Då börjar han säga meningar på svenska och säger ” oh, bra att jag hittade någon som jag kunde prata med som talar min modersmål som är just svenska”
- Jag säger ”ja så kult”
Efter det så kommunicerade vi ungefär 20 minuter i den här fina gatan och jag ställde många frågor. Han sa hela historian bakom kvinnan som jag trodde att det skulle döda, fast det var just för att han ville skydda en kvinna som var i faran och han trodde att det var jag och försökte hjälpa. Han frågade om min telefonnummer och jag gav han. Han skulle besöka Sverige snart och jag älskar det han och då gav jag min telefonnummer till han. Han skulle göra en uppdrag. Under dessa 20 minuter fick jag lära känna han som att jag hade 20 dagar på mig, samtidigt som jag inte kunde glömma han och tänkte hela tiden på han. Efter denna middagen så gick jag hem och då fick jag ett samtal av han och vi pratade under 40 minuter med varandra och jag kunde inte sluta prata med han.
Nästa dag gick jag upp som vanligt och åt frukost nere i hotellet och jag fick samtal av han. Han hade lovat mig och ringa imorgon. Han Frågade mig om jag skulle kunna komma till hans hus och jag sa så klart ja, för att jag vill känna han mer som person för att, han hade väldigt fint utseende och samt var han väldigt socialt. När jag var barn som var jag tvungen och leka själv, för att jag aldrig har haft en bror. Han bodde själv och var uppvuxit själv. Jag åkte till hans fina som var väldigt stort. Jag frågade om någon borde med han, fast han sa, jag bor själv i denna stora hus. Efter det åt vi mat som han hade lagat själv och det smakade väldigt gott och jag glömmer aldrig hur gott mat han hade lagat till mig. Det var väldigt fint planerade av han och vi diskuterade flera timmar. Till sist frågade jag om hans familj och jag frågade honom om allting om familjen. Hans familjen var lika stort som oss och han har inte heller haft någon syster som jag har inte haft bror. Han önskade alltid om att ha en fint syster och som jag önskade ha en bror. När han pratade om sina föräldrar så fick han tårar och det gjorde mig att jag blev ledsen frö hans skull och att det inte var deras riktiga föräldrar och han fick veta det för två månader innan och han var ledsen och ville träffa sin riktiga föräldrar. Samtidigt som jag bytte ämnen och istället snackade vi om Istanbul.
De dagar som var kvar gick väldigt fort, samtidigt som han visade mig fina sidan av Istanbul. Jag bodde hem hos han och han lät mig inte gå till hotellet tillbaka och sa att han skulle bli ledsen om jag inte bodde hem hos han. jag fick ett fint rum till mig själv och allting var så bra. Jag hade önskat o ha en bror som han, men mina drömmar blev aldrig riktiga. Jag åkte tillbaka till mitt land och det gick som det alltid går, fast jag saknade minen av Istanbul och hade tänkt o flytta där. Jag litade efter flera jobb i Istanbul och det var svårt o hitta jobbet som jag älskade och det som jag älskade var att jobba med FN, som jag gjorde i Stockholm. Jag pratade alltid med Amir och ofta 3 gånger om dagen. Det var ofta han som hörde sig av eller ibland var det jag också som ringde. Vi kunde prata flera timmar med varandra. Jag blev väldigt glad varje gång vi pratade och samt minskades mina psykiska problemet. Han hade väldigt bra personlighet och var väldigt socialt. Hans gärningar var lika bra som hans namn och det var Amir. Det betyder Prins, ledare och de som är styrande över något. Han hade väldigt bra avsikter och kämpade alltid för att kunna förbättra världen. Han var en affärsman och exporterade och importerade varor från olika länder. Han var person som kämpade mot flera dåliga saker och en av dessa som han nämnde till mig var Fattigdomen, arbetet och samt barnens rättigheter.
Det gick några månader utan att han ringde mig och när jag försökte nå han, så svarade han aldrig och jag var väldigt oroligt. Han ringde mig den 14 februari och sa att han skulle besöka Sverige. Han skulle komma på affärsmöte till Stockholm. Han lovade med mig att han skulle besöka hem hos mig och vara med mig några dagar och skulle träffa min familj med. När han var framme i Sverige, så var hans affärsmöten avbokad och det hade han gjort själv och hade fått reda på o träffa sin riktiga familj som han hade tappat för många år innan. Han riktiga föräldrar var svenskar och han litade efter de och nu var det egentligen dags för han att träffa sin riktiga föräldrar. Han var väldigt glad och berättade till mig. Han var fem år gammal när han tabbade sin familj och det var just i Istanbul. Han sa att jag ska träffa mina föräldrar efter 24 ungefär. Han var så glad och hade väldigt många förhoppningar när han kommer träffa sin riktiga familj. Det rann tårar över min kinderna och jag var så glad att det är helt obeskrivligt. Jag var glad för han skull och det var just för att han ska träffa sin riktiga familj.
Det gick flera timmar och han skulle komma två dagar hem hos mig och jag längtade väldigt mycket. Jag var i mitt rum och arbetade med en uppgift som skulle vara klart. Min föräldrar ropade till mig och hade lagat väldigt god mat och det var väldigt oroliga idag kändes det som och jag frågade de, fast det sa att det var ingenting. Jag åt mat tillsammans med mina föräldrar. Det smakade väldig god och jag gick upp till mitt rum. Jag var framme vid mitt rum, samtidigt som jag hörde ljudit av dörren som knakade. Jag hörde att någon knakade på vår yttre dörren och mamma skrek till mig
- Kan du öppna dörren, min fina son!
- Ja, mamma sa jag
När jag gick ner för att öppna dörren så hade mina pappa redan gått fram o öppnat dörren. Samtidigt som jag såg Amir i dörren, så kramade min pappa han jättehård och både grät jättemycket. Jag såg min mamma springande mot sin son som hon hade tappat i Istanbul. Jag såg hur glada mina föräldrar blev efter att se sin son. Jag står där och blev chokat över att se och mina tankar gick mot allt vi två hade pratat om och att vi två alltid ville vara syskon och vilket blev också verklighet. Jag tänkte hur mycket jag älskade han som person. Min kärlek blev mycket mer än bara pojkvän, sambo eller fru. Nu har jag en bror o nu har jag en ny medlem i familjen. Det var det jag alltid önskade o ha. Jag önskade alltid ha han som bror och jag var väldigt glad.

Skriven av: Umair Zabihullah