Publicerat
Kategori: Novell

Den förlorade prästen

Arne Bengtsson stod åter ensam i hans kyrka. Ja de fans folk men inte som han ville ha de. Medan han stod å snackade om Jesus å de tre vise män som av en stjärna hade hittat ett barn i en krubba. Tänkte han på vilken film han skulle se senare. Han bestämde sig fort för den nya filmen ”ökensand”
Hans intresse hade inte kommit fören han hade kommit till den lilla småländska församlingen Ekenäs församling. En församling som hade inte hämtat sig efter den stora emigrationstiden i Sverige.

De var en typisk liten by de fans ett systembolag, en kiosk där han lämnade in sin bingolott varje måndag. Och de fans Palles korv och pizza palats som han besökte ofta. Han såg ner på sin mage log å tänkte allt för ofta. Där fans ett tempel för alla dessa Kineser som kom hit någon gång på 70 talet. Ett par mindre privata butiker, som var slitna. En Kinarestaurang, ”eat to we go”. Efter den låg bio byggnaden där inne på rad 13 stol 187 fanns hans andra hem. Sen tog den stora genomfartsvägen slut. Jo de fans en polis station med väggtelefon till Hoa den närmsta storstan därifrån skulle sen polisen komma från, resan dit tog 10 minuter.

När den sista församlings bon hade med sin rollator rullat ut från guds vardags rum så slängde han av sig sin präst uniform som av hans stora mage satt uppe med karborband. Lämnade han denna bonad tog sin Fiat gles3000. å körde hem. Gjorde sig ordning, han kunde hålla gudstjänst som han var de var ju ingen där. Men vid en film kväll var de alltid som en galakväll, Så också denna regniga kväll.


Vera Bengtsson avslutade sitt mötte med bankens revisor som hade sagt att om inte något drastisk händer i år så har bio smulan gåt in på sista år.

Så med ledsna ögon öppnade Vera sin lilla biljettlucka i det lilla samhället Eken.

De var gentligen hennes man som drev den, när han levde. När han tog över den var den en rivnings aktuella byggnad efter fyra år av slit och letande efter just det där original handtaget.
Han hade gjort entrén som på en bio i U. S. A. Med en rund biljettlucka mitt i den stora dörren.
Vid den stora åter invigningen en kort tid efter han var klar. Så var alla gamla svenska skådisar där. Alla som var där när deras filmer gjorde premiär där på 40 talet. Han hade gjort så att i ena salen var återinvigningen festen i andra var de en ny film som Vera skulle starta. Vera som på denna tid arbetade på byskola en Montisori skola.
De var ungefär när man hade visat manikänger i rött, när ägaren av modehuset hänger i fasad flaggstången. Som Vera å alla andra kände å särskilt hörde dånet å vibrationerna sen eld flammorna från hennes mans film projektor rummet. Den inbyggda sprinklern släckte elden snabbt men inte tillräckligt snabbt. Hennes man hade smält samma med väggen rummet var ett enda svart rum. Ett rum som Vera aldrig mer öppnade. Hon sluttade efter begravningen å la ner all sin tid på biografen. Så även denna dag då filmen öken sand visades.

När hon hade öppnat lyckan viste hon redan vem som stod först i kön.

– Hej Arne, din plats vet jag vilken du vill ha å gav honom den. Hon hade sitt på klistrade leende.
Arne tog emot biljetten gick in men tittade länge mot Vera. Han av Doris köpte han de han brukade en spann popcorn en stor Fanta. Med en högtidig röst sa han att filmen var ju tre timmar lång man måste hålla formen.
Doris var en skolfika som arbeta hos Vera under helgen. Hon läste analytisk filmhistoria, vid Bärnes universitet. Hon va i dag så glad hon hade klarat en 20 poängs tenta. Nu stod hon på kvällen å sålde läska popcorn och andra saker som man kunde tänka sig vilja ha under en film. Arne gick och satte sig på en bänk i salongen såg på biljetten, vände på den såg en annons om Pelles korv och pizza palats man fick 10 % om man lämnade in biljetten där. Han såg upp på salongen lampan ovan för salongen var inte tänd. Då kom första tecknet om att hans film snart började gamla Börjesson kom sakta men säkert för vara nitti år. Han hade ägt smulan innan men sen blev han för gammal för att under hålla den. Så han bara la av reste runt när han kom hem hade den fått en ny ägare. Nu rev han biljetter å han storm trivdes med de.

Arne tog en slörp av sin Fanta såg på de andra i salongen satte sig på sin plats. Till sin fasa såg han att de var tre tonåringar tre rader längre fram. Han ansåg de inte hade där att vara de hade ju tagit över centrum torget. Han skulle precis säga till dem att gå när han kom på att han som präst måste lägga band på sig. Filmen startade. De fans vissa kategorier som han inte kunde se skräck filmer å svenska filmer som lurrol och franska filmer,. Ökensand var en fransk film med still med lurrol. Arne tog ett par nävar popcorn. Tio minuter in i filmen så gick han. Detta hade inte hänt i hela hans liv men nu stod han inte ut. Ökensand var en film om en man som jobbade på ett stenbrott å hade hand om lastning av sand, på låga av alla faser så var den var fransk. Han gick ut igen för att se om han kunde ta sig till pelles för en god bit, å på det sättet lunga ner sig.

Ute igen träffade han den unga Doris som stod och räknade sin kassa för kvällen., Arne med sin breda skånska sa till henne att de där var ingen kassa de var en kopia av en kollekt.
Sen vände han sig om satte på sig sin halsduk. Ja halsduken var ett kliande fängelse sa han till Vera som låste biljett luckan med han hade fått den av de äldresråd.
Å de rådet ska Vera veta de dom säger å gör finns de ingen som rår på. Jag kan ta mig katten på att vissa av dessa gummor använder fortfarande den första kalendern den julianska de vill säga. Och i min halsduk är gjord av isolering. Som jag tror är ett sett att ge igen för den påve som tog bort den julianska kalendern. Men de gör så goda små kakor, så jag vill inte väcka den tiger som sover. God natt, nu ska jag gå till Pelles.


Dagen efter var de söndag. Han satte på sig sina morgontofflor. Gick sen in i bad rummet å gick efter en timme ner till köket slängde in tidningen i den gamla ved eldade spisen kastade sen in några ved bitar som för ett par dagar sen hade varit hans gran. En gran som han hade fått av greve svannesvärdenhjälm. Där efter tog han fram tre grova svart bröd en burk med stekflott rostadlök å grov saltgjorde sig tre stora smörgåsar av detta. Å sen de som han hade lärt sig av sin far som var sillarökare i den lilla skånska kust staden Sångkås. Han tog nämligen en stor malörtabesk. Där efter kom klockaren å de gick tillsammans iväg till kyrkan. En tradition som han hade lärt sig av den präst som han tog vid när denna dog. Där efter tog klockaren emot de som kom till kyrkan å Arne hälsade på dem när de gick. Denna söndag var inte som alla andra. Han hade fixat en gospel kör som när det uppträde den söndagen fick alla att hoppa till för de kom in från alla håll. Å de sjöng så fint så högt. Å när de gick den gången skulle de av Arne få veckans gudstjänster bakom denna skulle de vara en rabatt på ett biobesök. De var sista söndagen i den kyrkan som de var bara äldrerådet å kyrkofullmäktige som kom. Söndagen efter de hade han bokat en en blusorkester som skulle spela ”when the sant go marching in”.
Efter högmässan stod han bredvid dörren som han hade gjort sedan han präst vigdes, han såg de arton som var med denna söndag komma emot honom. De sex äldre gummorna sa de var de hemskaste de hade varit med om. Alla utom Inga som frågade om man fick dansa nästa gång som de sjöng, ja rollatorn ta jag under armen. När kantorn å verkmästaren släckte ner kyrkan så snackade om dagens stora händelser. Båda två var överens om att låta de passera de var en ny vind i Ekenäs församling, en vind som kom från gud, ja i alla fall från Arne.
Arne som efter denna nystart för kyrkan gick in till Torstens liv

Två livsmedels butiker fans det i Ekenäs en var en store medan den andra var som ett levande museum. Och drevs av den stora livs njutare Torsten Karlsson. Folket i byn brukade säga har inte Torsten de så finns de inte, å skulle de inte finnas så är de Torsten som har de.

Han ställde sig längst bak. De dröjde inte länge fören diskutionen kom in på dagens högmässa. Nu skulle hans domfälla komma dem att göra honom känd eller kommer dem att rulla honom i tjära sen i fjädrar å köra honom mott avgrunden.
Han fick upp sitt leende när de flesta som inte hade varit där att om detta händer igen skulle de gå ditt, han var en känd man nu. Så han var så lugn av allt detta så med flygand steg kom han till bion betala sin biljett. Vera frågade honom om han viste varför alla hennes gäster kom i dag med veckprogrammet för kyrkan där man fick rabatt. Han sa att hon skulle skriva en räckning för den bit som hon förlorade så skulle kyrkorådet betala det. Hon skratt och sa de skulle bli en hög räkning för hon hade säkert 20 personer mer i dag än föra veckan. Hon gav honom en biljett han gick in med ett leende. Doris log hon med och sa i dag vann hon över kollekten, Fanta å popcorn tack. Filmen ”Boyntie 2000” var i hans still alla de amerikanska hjältarna fans där de var spänning från första början. Han kom på att de inte var en enda förlängning scen. Filmen var en fortsättning på den gamla. Nu var de ett gäng som sökte efter den legendariska skatt som skulle finnas inbyggd i skeppets barlast. Han åt knappt av sina popcorn eller drack. Men han ser än då sig runt i salongen. Hans blick fastnar på en man tre rader längre ner. Han satt å såg ner hela tiden som om han hade en liten skärm där. För att vara säker så förflyttade han sig ner mott killen som mycket riktig satt med en liten skärm å spelade in filmen. Killen försökte gömma de han höll på men han kunde inte. För då kunde han inte se om hans kamera ändrar sig. Arne följde efter killen. När han passerade biljet kassan så låssades han snava på en kant i golvet å i fallet drog han av killens munkjacka så hans inspelnings studio ramlade ner just där doris kom ut från biljett. Behöver du en kopia av filmen så har denna kille en, ja inte en bra men han dock en.

Doris var kvar vid sin godis kassa leende som han alltid såg henne. Han frågade henne vad hon gjorde när hon inte läste eller sålde popcorn. Hennes svar kom snabbt vänligt. Jag tränar ofta. Hur så vill pastorn tappa sin extra väska runt magen. Han skrattade, ja så jag kan få ner mer popcorn.

Han gick in på den stora affären han ville inte att någon av hans kompisar skulle se honom köpa en sport dryck å han skulle behöva ett helt flack. Framför honom i kön som inte röde sig fort stod två äldre kineser. Dem blev mer och mer höjluda des närmare de kom till kassan. När de kom fram var de så högljudda med sitt ”na nami la sitta koji” och den andras ”komlin ittera”. Den som stod närma kassan hade ett bröd i handen som han i en lång arg menning slog så hårt i bandet så de flög bröd bitar över den stakas kille som höll på att krypa i hopp vid kassan.

– va 128 kr skit, så mycket okej få ses som en gångs utgift.

En kvart senare träffar han en studsande glad tjej, Doris. Dem gick in på skolans gymnastik hall som på kvällen hyrdes ut till viktlyftarna å andra sport grupper. I andra salarna fans de andra organisationer Ekenäs använde skolan 24 timmar om dygnet.

Doris kände alla. Arne hade nog sett dem flesta på julottan och vid första Advent nicka å log när han följde runt de olika maskinerna som Doris hjälpte honom att lära sig. Den han tyckte var hemskas var en de man skulle sitta som ett barn i fosterställning sen med en tyngd emot sej skulle man se ut som ett stort X. Doris såg på honom att detta inte var Arnes bästa dag så efter en timme frågade hon om de skulle gå till ett fik. Arne hade inte sprungit så fort som han sprang då, ju en gång de var till en film han var nära missa en malaysisk film. Rasmus hette den. han fattade inget med han såg trollbunden på omgivningen. Efter att ha väntat en halv timme i hallen så kom Doris. Så gick dem till skolans mattsal där pensionärer hade en bullkurs sen hade dem ett kaffe för att dra in pengar till olika hjälp organisationer eller att stötta barn som behövde svensk sjukhus speciallist vård.
De satte sig en bit bort från de andra.

– jag kan se att du leder filmligan i år med. Började doris att brytt den is som hade lagt sig.
– ja jag få väl missa några dagar så jag kan låta någon annan vinna i år men året har ju bara börjat. Log han å åt en finsk pinne.
– jamen vänta inte för länge för vi vet inte om smulan överlever detta år. Vera var hos banken kom tillbaka gråtand. Hon sa inget men jag har inte sett henne så här ledsen sedan ja du vet nog vad jag menar. Jag har redan börja söka nytt jobb.
– inte ska du sluta. Jag kan hjälpa er jag vet några EU bidrag ni kan få. Han tar hennes hand i sin, ser på henne. Hon ser på honom. Låt mig fixa detta.
Sen börja de diskutera kakorna å gissar vad som finns i dem.

Den kvällen kan han inte längre gömma sig för den han är. Han är en kär man i en tjej som är 25 år unge. Han ställer sig på knä å ber till hans chef mannen på korset. Arne ber om förlåtelse om väg ledning hur jag ska komma över detta hinder hur ska jag göra skriker han ut mot korset å de ljus som står bredvid. Inget svar ingen som kommer till honom hjälp. Den natten ber Arne tills solen åter går upp han går inte hens till bion den kvällen. I hans huvud går de bara runt bilder på Doris när hon ler eller böjer sig ner eller bara rör sig, hennes högt intelligenta diskussioner de hade på fiket.
Nästa morgon så öppnar han ett brev från biskopsämbetet. Han tror först att han ska flyttas från kyrkan han tror att hans böner har hörts men sen läser han vidare å kommer fram till att de handlar om att hans kyrka å många andra ska stängas marken runt ska välsignas å kyrkan ska rivas. Han kan om han vill anmäla om han vill ha en annan kyrka eller bli avtackad vid ett av ärkebiskopens besök i landskapet. Han som har fött mer å mer besökare nu när han börjat med happenings i religiös vägledning. Han kallar hit hans personal senare den dagen för att informera dem om de läge de finner sig i. Alla blev arga och ledsna. Men ingen ville att kyrkan skulle rivas. Man hade sett de flera gånger i teven. Nej man skulle ta strid för denna kyrka å den tro som fanns så djupt i den vita kalkfärgen. Striden om kyrkan kan börja sa klockaren å slog näven i bordet. Han var den sjätte genration klockare. De såg i papperna att deras sista gudstjänst var i november. Dom hade en tid att hitta på något tillades men vad.
Arne sa att de kunde minska kyrkan å att ta in konst verk i den ena delen. Alla tyckte de var en bra sak att visa kontors präster att kyrkan kan användas till så mycket mer än bara tomma Salar. Och så gjorde man. Man tömde så mycket man kunde nere i kryptan som man hade använt som en lager. Sen tömde man de som var Arnes lilla kontor. Nu hade man två stora vällstädade ytor.
Man gick ut i kyrkobladet med informationen om kyrkans framtid. Notisen kom bredvid ”Prästen har ordet” där Arne gick igenom dagens kyrkotext å förklarade liknelserna. Sen hade han sin roliga bit. Denna bit var han synpunkter på filmer i olika teman. Just detta temablad var David mot Goliat. Han började med den film som visar den riktiga striden en av bibeln kopierat sen fortsatte han att dra liknelser till twins. Där de var en stor som redan slagit ner David. Men när de träffades David hjälper Goliat tillbaka till ett normalt liv. Sen avslutar han med att påstående att filmen u got mail är en anti kvinnlig film en som David och Goliat. Här i denna film så har inte David någon som helst chans för här har Goliat som i filmen spelas av en multi bokförlag chef som krossar Davids lilla unika bok affär drivs av en kvinnlig David. Det lilla bokförlaget tar en strid som leder bara till ett fortare nederlag. Hans sista mening är att svenska kyrkan börja slå ut sig själv.

Sen sökte dem konstnärer som ville ställa ut i kyrkans nya öppna delen. Man hade döpt om en del av kyrkan till Galleri korset. Inom en kort tid efter kyrkobladet kom ut så hade man tre konstnärer som ville vara i denna del av kyrkan. Kyrkorådet gav dem tre månader var. December å vissa veckor vid påsk var kyrkan, en hel kyrka. Dem andra veckorna hade man tagit beslut att kyrkan skulle på alla sätt vara Ekenäs invånarna till godo. Så vid årets andra månad så slog man upp dörren för en ny tid för kyrkan Gallerian öppnandes alla i byn hade kommit för att se vad tok prästen hade gjort nu.
Med champang å klockaren som var en orakel på instrument spelade dragspel. Alla tittade på konst verken av en polsk man som i sina tavlor hade tagit motiv å sand från samtliga koncentrationsläger i Europa. Med detta ville han göra alla som såg eller köpte dessa tavlor vara med om att inte låta de som hände falla i glömska. Kyrkorådet köpte en tavla av en fiol å en liten barnsko som var slängda vid en järnvägs spår. Spåren för svann in i en blå timma med en dödskalle. Skallen såg man bara om man kunde utskilja den efter ett tags noggranna studie av tavlan.
Utanför håll snön på att smält i februaris första värma dag, fågel kören börjades höras.
I soffan i sitt kök satt en prästen nöjd att så många kom tills hans nya idéer.

Han tog på sig sin finaste kostym spatserade längs den stora gatan som gick från livet till döden. Med andra ord från mödravårdcentralen gick vägen till kyrkogården. Ja nu var de så att alla kommun drivande bolag å landsting organ var in hyrda i ett av dem nyaste byggnaden. Till sin fasa såg han att kommunen hade inköpt en tavla från utställningen. Tavlan var en bild som visade den hemska fasan, barn som gick ner i en källare medan andra visade sina tatueringar. Över alt detta så såg man hundra tusen små änglar i rött. Han la huvud på sne å såg de som konstnären sa man kunde se. Han såg de å fick med en gång fick han upp helgens middag. De var här han bestämde sig att politiker är inga strateger. Hur kan man sätta en stor bild om barn mord i ett rum som ska ge liv.

Om den första utställningen var en hit en stor fram gång så var de två kommande inte så.
De var nog inte som kunde se kända personer på ett kors i stället för Jesus. Han själv tyckte om den med kända biskoparna. Dem som tro sig stå över kyrkan de har enligt honom mist fotfästet. Om han skulle bli biskop skulle han ta hem kyrkan till orts borna och skilja politik från religion. De var en kyrka i gran byn som skulle stängas inom kort den hade varit gätte bra om man kunde köpa tänkte han där kunde man ha söndags skola ett sommarcafé när man ändå hade vägkyrka där. Så de gjorde han den första kommande måndagen. Han gick in till sin gran präst och la ett pris som vilken säljare som helst hade tackat ja till. Så nu har man två kyrkor log han tänkande när han stoppade den stora svarta nyckeln i sin jack ficka å stängde den stora ek dörren efter sig. Här skulle ingen mark avkristnas. Utan här skulle den goda seden få nya folk att se kyrkan som något stort öppet inte längre mörkt triss med bara gnälliga käringar. Han kom då på att i dag var de måndag å han var tvungen att under en timme sitta med i en symöte med byns skator höra på alla riktiga ,för även en blid höna kan hitta ett frö. Men oftast var de ruckten eller någon hade hört någon set någon gå ut från en annan dör än deras egen tidigt på morgonen.
Men nu gick han Arne Bengtsson raka steg i marsch takt till Palles för att fira att han hade räddat två kyrkor. Med en stor portion med Palles Navarona sallad. En kanon slag för alla hjärtan en fet kalostrol kanonsalva.

© Daniel Sonesson

Skriven av: Daniel Sonesson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga böcker, inga barn, inte mycket att skryta med kort sagt. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag gömd någonstans i krokarna,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren