Publicerat
Kategori: Novell

Den ludne mannen

Blaj ifrån helvetet.
Vad skulle de här betyda!?
Hon kände att hon blev nervös, och hennes hår slickades mot pannan.
Hon kände att håret under armarna började våtas ner med svett. Jäklar.. Nu kom det ju garanterat att bli svettiga fläckar. Äckligt.
Hon avskydde verkligen när lurviga gamla gubbar bad henne att hjälpa till med något, för de tog för givet att en liten dam som henne skulle veta hur man exempelvis skottade snö, som det handlade om denna gång.
Hon tog snöskyffeln och försökte att se självsäker ut, där hon styrde den över snön. Hur svårt kunde det vara egentligen? Hon led av sitt dåliga självförtroende.

Den lurviga gubben kliade sig i skägget, medvetet för att visa att han tyckte att hon skottade snö på ett klurigt sätt.
- Men lilla jänta.. När du skotta sådär får du ju ingen kraft att få bort eländet.
Britta kände att hon blev generad och att hennes förhågor blivit besannade. Gubbjävel! Kunde hon aldrig få göra något rätt, utan att någon skulle stirra på henne och kommentera hennes fel?

- Att skotta snö är en konst, lilla jänta. När man skottar snö,
så kan man tänka och samtidigt få kondition och så får man ju nytta gjord så att säga.. Snöskottning är ett...
Han tog av Britta hennes snöskottare och började skotta självsäkert samtidigt som munnen gick på honom. Såg ut som att gubbjäveln inte gjort annat än att skotta snö i sina dagar. Han hade säkert försummat både fru och barn, bara för att han gillade att skotta snö så mycket. Han hade nog försummat alla sina tillgångar, och därmed blivit den lurviga lodis han var just nu.
-... och det, lilla jänta! Det är det som är meningen med snöskottning!

Britta blev skitless på gubben. Hon hade inte tagit det här jobbet för att bli hunsad och förnedrad av en lurvig gubbe som var besatt vid att skotta snö. Hon slöt knytnäven i sin lovikavante och log stelt.
- ja.. ja det är klart. Nu vet jag vad snöskottning är, och jag har härmed lärt mig hur man ska leva. hennes ord drypte av sarkasm.
- Jaa.. jaa.. va? Vad menar du? gubben kliade sig. Lilla jänta.. Du ser svettig ut. Hur kan du vara så anfådd, utan att ens ha gjort nåt?
Britta började svettas ännu mer. Jahaja. Så nu var hon ett freak också? Ett svettande freak? Hon visste minsann vad han tänkte.

Britta skottade snö. Gubben tittade på henne och rökte på sin pipa. Vad i helvete skulle hon jobba med det där för, när en luden gubbe skulle stå och stirra på henne hela tiden, för att tillrättavisa henne när hon gjorde fel?
Att hennes föräldrar dött av syrebrist i en stuga som var för tät var väl en sak, och att deras tillgångar tagits ifrån henne var väl en annan. Men det här var tamejfan det värsta. Hon kunde lika gärna ha blivit sänd till helvetet, ansåg hon.
Det var kallt.

- Vad fan gör du här? frågade Britta gubben. Är du anställd här, för att vara en förjävla störande person?
- Ja du lilla jänta.. Jag är anställd här för att se till att du inte begår självmord, efter allt som skett. Självmord är farligt. Man ska inte lämna barn i nöd ensamma.
Gubbjäveln tittade på henne, och log som om han vore det viktigaste i Brittas liv. Som om han vore hennes Fader, Son och Helige Ande.

Hon kände att svetten lackade henne i pannan, trots kylan. Hon blev förbannad och osäker. Hon hade alltid fått som hon viljat,
så hon var inte van att bli förbannad, och det faktum att hon blev förbannad gjorde henne osäker och nästan galen.

Gubben log.
- Lilla jänta.. Du har skottat i flera timmar, utan att det har blivit klart. Vi ska nog ge oss, jag menar.. så du inte skottar ihjäl dig, din svettiga lilla jänta. Jag ska ju adoptera dig och allt. Jag behöver någon sen när min fru dog, och du behöver tydligen någon som kan lära dig hur saker och ting ska göras. Det är pefekt.

Britta kände hur hon kokade... Hon stod inte ut med tanken att bli kallad 'lilla jänta' resten av livet. Ej heller att bli kommenterad hela tiden, det skulle göra att hon skulle leva sitt liv som en jävla svettis. Han vände sig om för att gå upp mot huset.

Fem timmar senare snöade det lätt. På marken på en gård låg en snöstyrare. Den var täckt med ett tunnt lager snö. Bredvid låg det något annat, en stor klump av något. Var det tyg?
Nej, inte bara tyg. Där låg en luden gubbe, med en slö morakniv i ryggen.

Skriven av: Sonja Abrahamsson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Mångatan

En ung tjej som inte vet vad hon ska göra med allt hon skriver

Mångatan

På andra plats denna veckan: Lars Jerrhag