Den oälskades liv

Den oälskades liv

Jag ska nu berätta om den oälskades liv. Hon vaknar varje morgon i sin lägenhet med två stora fönster på vardera sida och ett stort kök där hon aldrig lagar mat. Oftast vaknar hon till ljudet av morgontrafiken i staden hon bor. Det hon ser från sitt fönster är ett turkost hus och en stor ek där ekorrar har sina bon och fåglar landar i jakt på mat. Ibland kan hon förnimma en och annan solstråle genom fönstret men det är inte ofta och hon känner ingen värme som oälskad. I staden hon bor i ligger små villor och några höghus och i dem bor de älskande. Hon har hört talas om dem men aldrig förstått varför de är annorlunda. Det sägs att de håller om varandra och inte går efter att de har kommit. Att de väljer varandra varje dag, till och med när det inte längre är natt och mörkt. De älskande bär ibland ringar för att visa världen att de är just älskande och att de ska förbli det för all tid. Många gånger väljer de att bilda familj tillsammans för de är säkra på att de ska fortsätta att vara de älskande. Den oälskade förstår att lycka är för de som får kyssa sin älskades kind men hennes förblir kalla och orörda.

Ibland dyker det upp en älskare i hennes liv. Men trots att de är hennes älskare, älskar de henne inte. Många gånger ger de henne förhoppningen om att hon snart, kanske, blir vald till att älskas. De rör vid hennes hud, smeker hennes hår och berättar hur vacker hon är. De ser henne djupt i ögonen tills hon snart förstår att hon är på väg att bli älskad. Men sen händer något... Det verkar som att de älskar henne under nattens gång men plötsligt tar det slut för i den oälskades kropp finns inget att älska. Hon lämnas ensam i sin säng, förbryllad och tom. Ibland går det dagar innan hon kan resa sig för det tar energi att vara ensam och oälskad. Det finns ingen hjälp att få i staden för den som är oälskad. Om kärlek kunde köpas på recept skulle hon injicerat sig själv för länge sedan men redan i väntrummet till doktorn förstår hon att hon inte kommer bli hjälpt. Hon sväljer pillrena ändå och står ut lite längre med att vara oälskad. Men när det blir för jobbigt för henne och det har regnat i tre dagar i streck ställer hon sig i fönstret och skriker rakt ut till staden med de älskande och villorna och de överfulla väntrummen att;

“Älska mig då!”

Responsen hon får är att en fågel flyger iväg från den stora eken och en man som röker en cigarett rynkar på pannan men mer än så blir det inte.

Skriven av: Clarie