Den Obetalda Hyran

En sen oktoberkväll, när himlen var så mörk och svart, gick Tuva igenom det mörka skogspartiet och på den slingriga vägen i närheten av Storängen. Hon hade varit hos sina kompisar och sett den nya skräckfilmen som visades på biografen för några veckor sedan. Det långa svarta håret syntes knappt i mörkret, hon var på väg hem. Hennes pojkvän hade ringt flera gånger och frågat vart hon hade tagit vägen någonstans, innan Tuva gick hem till sina kompisar hade hon och pojkvännen ett stort gräl med varandra. Pojkvännen var arg för att Tuva inte hade betalat hyran i god tid, i vanliga fall skulle hon göra det så fort det var dags. Men den här gången blev det inte så, Tuva hade kastat bort hushållets pengar på nya möbler till deras vardagsrum.

Båda två delade på pengarna och pojkvännen hade en överenskommelse med henne, han sa att hon fick köpa möbler till vardagsrummet så länge hon inte spenderade alla pengar på dyra lampor och soffbord, vilket var det Tuva gjorde. Hon spenderade 14 000 kronor på de dyra möblerna hon köpte, detta ledde till att varken hon eller pojkvännen inte kunde betala hyran i god tid. När Tuva kom hem ville hon se till så att pojkvännen inte hade sålt hennes MacBook, den kostade lika mycket som möblerna hon kastade bort hushållets pengar på.

"Vad fan har du varit någonstans?" skrek pojkvännen.

"Det angår inte dig!" skrek Tuva.

"Jag har försökt få tag på dig flera gånger, men du svarar inte!"

"Det är för att jag inte vill svara."

"Varför inte då?"

"Min mobil var nästan urladdad och jag ville inte ringa dig på grund av det."

"Du kunde väl ha tagit med dig din powerbank."

"Jag hade den med mig, men jag ville inte ladda mobilen."

"Varför inte då?!"

"Därför."

"Vadå därför? Svara på min fråga!"

Tuva gick bort till sitt rum och kollade på skrivbordet, hennes dator var inte där. Hon vände blicken snabbt och tittade på pojkvännen med ett ilsket ansiktsuttryck, då sa hon:

"Har du sålt min MacBook?"

"Vad pratar du om?"

"Vart är min MacBook?!"

"Jag har inte sett din MacBook, den borde väl du ha koll på."

"Datorn har alltid stått på skrivbordet, jag hade inte ens med mig den när jag var borta."

"Nähe, då vet jag inte var den är."

Tuva tittade allvarsamt på pojkvännen och höjde rösten en aning:

"Du har väl inte sålt datorn på Blocket, hoppas jag?"

"Varför skulle jag göra det?" sa han och tittade ner i golvet.

"Titta på mig, har du sålt datorn eller inte?"

Pojkvännen svalde en stor klump och sa:

"Ja, det har jag."

"Va! Din jävla idiot, hur vågar du?!"

"Vad har jag gjort, det är du som borde skämmas?"

"Vad fan snackar du om?!"

"Lyssna, det var du som spenderade alla pengar på det dyra soffbordet och den dyra lampan. Jag satt hemma och kollade på tv, jag kan inte hjälpa att du brände bort alla pengar på de där dyra möblerna. Vi hade en överenskommelse du och jag, du fick köpa dina dyra möbler så länge du inte brände bort alla pengar vi har i hushållet."

"Ja, och det var det jag gjorde! Men du kan inte sälja min dator för det, du kunde lika gärna sälja din gamingdator på Blocket för 20 000 kronor."

"Våga inte ställa den kommentaren till mig!"

"Du sitter ju halva natten och spelar CS med dina gamingnördar."

"Ja, det får jag väl göra?"

"Ja, men du kan inte sälja min MacBook bara för att jag inte hann betala hyran i tid."

"Nu hade jag inget annat val, jag har redan sålt datorn på Blocket och du kan inte göra någonting nu."

"Kan inte jag?"

Tuva gick bort till pojkvännens rum och tog fram sin mobil.

“Nu jävlar ska han få se vem som faktiskt bestämmer i det här hushållet”, tänkte Tuva och log glatt.

“Vad gör du inne på mitt rum?” frågade pojkvännen.

Tuva svarade inte, hon hade precis tagit några bilder på pojkvännens gamingdator. Nu skulle hon in på Blocket och lägga upp den så att folk kunde köpa pojkvännens gamingdator, hon satte en prissumma på 15 000 kronor. Pojkvännen blev mer och mer fundersam, han frågade:

“Du rör väl inte min gamingdator, hoppas jag?”

“Nädå”, sa Tuva.

Hon gick ut från pojkvännens rum och bort till vardagsrummet, Tuva sjönk ner i soffan och tittade på pojkvännen.

“Vad gjorde du där inne?” frågade han.

“Jag ville se hur ditt rum såg ut”, sa hon och tittade framåt.

“Okej då.”

Pojkvännen sneglade mot henne och sa:

”Förlåt att jag var arg på dig innan.”

”Det är lugnt”, sa Tuva.

”Du är väl inte arg på mig?”

”Nä, det är jag inte. Jag vill inte ha ett till bråk med dig om det som hände alldeles nyss, min MacBook ligger ute på Blocket och det finns ingenting mer jag kan göra.”

”Hade du ingen lösning?”

”Jo, men jag sket i det.”

Tuva lade sin hand mot pojkvännens kind och strök den tyst och långsamt, hon tittade på klockan.

”Nu släpper vi det och så tycker jag att vi går och lägger oss”, sa Tuva.

”Okej”, sa pojkvännen.

Nästa morgon när båda satt framför köksbordet och åt frukost så plingade det till i pojkvännens mobil, han fick en notis från Blocket.

”Titta! Det är någon som vill köpa din MacBook”, sa pojkvännen.

”Vad trevligt”, sa Tuva och tog en tugga av sin macka.

På eftermiddagen knackade det på dörren, pojkvännen gick bort och öppnade.

”Hej! Visst var det du som sålde en MacBook?” frågade personen.

”Ja, det stämmer! Vänta här så hämtar jag den”, sa pojkvännen och sprang iväg.

Han sprang in på sitt rum och tog fram Tuvas MacBook från sin byrå, sedan gick han tillbaka till personen i trapphuset och gav honom datorn.

”Varsågod!” sa pojkvännen.

”Tack”, sa personen.

”Betalar du med Swish?”

”Japp!”

Personen svischade 14 000 kronor till honom och visade upp sin skärm på mobilen för att dubbelkolla så att beloppet stämmer, sedan gick han iväg. Några timmar senare knackade det på dörren igen, denna gång öppnade Tuva.

”Tjena, har du kvar gamingdatorn?” frågade en ung kille i tolvårsåldern.

”Ja, det har jag!” sa Tuva.

Hon gick bort till pojkvännens rum och började dra ut sladdar från gamingdatorn, en stund senare kom hon gåendes med den i en stor blå påse från IKEA.

”Tack så mycket!” sa pojken och tittade glatt på sin mamma.

”Nej! Stopp!” skrek pojkvännen och kom rusandes bort till Tuva och pojken som stod med gamingdatorn på golvet.

”Vem är du?”

”Lyssna, det har skett ett missförstånd. Den här gamingdatorn är inte..”

Tuva klippte till pojkvännen och skrek:

”Gå härifrån! Du ska inte vara här, det här är ditt straff efter det du gjorde mot mig!”

”Vad fan pratar du om, ge hit datorn!”

”Aldrig!”

Mamman höll om pojken och tittade chockerande på Tuva och pojkvännen som stod och skrek på varandra, hon frågade:

"Kan ni två sluta bråka, min son har tjatat om den här datorn sedan igår kväll?"

"Ge inte min älskling till den där jäveln!" skrek pojkvännen.

"Din älskling, vad pratar du om?" frågade Tuva argsint.

"Gamingdatorn är det enda jag har, jag vill inte förlora henne!"

"Du är så jävla konstig, vet du det?"

"Vem fan bryr sig!"

"Nu låter du hennes son få din gamingdator och så kan du spara ihop till en ny, om du ens har några pengar. Hur mycket har du? 14 000? Jag såg vad du gjorde medan personen väntade på att få min MacBook, du gick in på ditt rum och tog fram datorn som låg i din byrå."

"Fan också!"

"Så går det när man tar någon annans ägodelar från en och säljer den på Blocket."

"Hur mycket ska jag swisha?" frågade mamman.

"15 000", sa Tuva.

Hon räckte över den blåa påsen till pojken, mamman förde över pengarna.

"Tack så mycket!" sa hon.

"Ingen orsak", sa Tuva.

Pojkvännen tittade på henne och sa:

"Hur kunde du?!"

"Va, vad har jag gjort?"

"Din sabla skit! Du sålde min dator fast jag sa att du inte fick, har du ljugit för mig?!"

"Tänk för att jag har det, jag kollade inte bara på ditt rum igår kväll. Jag tog kort på datorn och lade upp bilderna på blocket, sedan skrev jag att den var till salu och satte ett rimligt pris."

"Hur mycket sålde du den för?!"

"Det vet du redan, förresten bryr du dig inte ett skit om mig! Från och med nu kommer du sitta inne på ditt rum hela dagarna och försöka få tillbaka din älskling som jag inte bryr mig ett skit om!"

”Vad sa du?!”

”Eftersom du är så jävla självupptagen med ditt gamande och allt det där så tänker jag dra härifrån till mina kompisar som ska ha tjejmiddag ikväll. Du får har det så trevligt, jag kommer hem när jag känner för det.”

Pojkvännen blev röd i hela ansiktet och skrek:

”Jag hatar dig!”

”Jag hatar dig ännu mer, du är den mest självupptagna människan jag någonsin har bott med! Adjö!”

Tuva öppnade ytterdörren och gick iväg, pojkvännen stod kvar i hallen med svett i pannan och ansiktet som var lika röd som en tomat. Den slingriga vägen hade tänts upp av lyktstolparna i det mörka skogspartiet, där gick Tuva som var på väg hem till sina kompisar ännu en gång. Månen lyste högt uppe i skyn, den sena oktoberkvällen hade knappt börjat.

Anonym författare

Jag tycker om att skriva berättelser, göra egna filmer och umgås med kompisar. Jag är en amatörfotograf som älskar att fotografera och jag har ett starkt intresse av fåglar. Min största passion i livet är att göra egna filmer och skriva barn- och ungdomslitteratur.
Anonym författare är medlem sedan 2017 Anonym författare har 11 publicerade verk