Den skyddande kraften

Arbetsdagen var snart slut. Ja hela arbetsveckan faktiskt. Himla skönt tyckte hon. Att det var helg igen och att man fick vara lite ledig. Hennes sambo skulle hämta henne. Det var bekvämt för henne. Att slippa åka kollektivt ihopträngd med en massa andra människor. Det var skönt att slippa det med tanke på att hon var höggravid. Det var inte många veckor kvar nu till nedkomsten.
Det var mitt i vintern i början av året. Det var ett sånt väder som kunde orsaka trafikkaos men som tur var så var det inte speciellt halt på vägarna. Trafikverket hade varit duktiga på att salta E4-an. Hennes sambo hade kommit fram till hennes jobb som låg i Solna. Hon skyndade sig ut till bilen. En ganska ny och fin Opel Omega. Hon satte sig i passagerarsätet och de körde iväg. Hon hade inte tagit på sig bilbältet för hon tyckte att hennes stora gravidmage var lite i vägen. Ja det var en aning obekvämt att sitta bältad i hennes tillstånd. Snart var de ute på motorvägen i riktning hemåt. De var på väg mot Upplands Väsby. Hon slappnade av i bilsätet. Trafiken flöt på bra tyckte hon fast det gick inte fort. Men de hade inte bråttom. De hade ju hela helgen på sig och det skulle ju ändå inte ta så lång tid att komma hem. Hon tittade ut genom bilrutan. Utanför råder ett tråkigt och gråmulet väder. De hade slutat lite tidigare än vad de brukade göra på veckans övriga dagar. De skulle hinna stanna till vid matbutiken och handla den mat de hade tänkt att äta när de kom hem.
Det var många bilar på väg åt båda hållen. De hade väl kommit ungefär halvvägs när de såg att något inte stod helt rätt till en bit framför dem. Det såg ut som att alla bilar, som man kunde se på deras vägsida, stod stilla. Ja nog stod trafiken stilla. Den rörde sig inte alls. Den hade stannat helt abrupt. Alla bilar framför dem stod helt stilla. Det var antagligen bilar som krockat längre fram.
De skulle förmodligen inte hinna stanna innan de var framme vid bilen närmast framför. Hon började ångra att hon inte spänt bältet runt sig. Så himla dumt. Skulle det bli tvärstopp så skulle det säkerligen gå illa för henne. De skulle inte hinna få stopp på bilen. Det förstod de. De började göra sig beredda på det som skulle ske. Allt gick mycket snabbt. Sambon höll på att bromsa så mycket han bara kunde men de höll fortfarande för hög hastighet. Det skulle smälla inom någon sekund. Hon stålsatte sig. Förbannade sin dumhet att inte sätta på sig bilbältet. Då händer något helt märkligt. Bilen framför som de inom mindre än en sekund skulle komma att köra in i svängde snabbt åt sidan. Det skedde på en bråkdels sekund. Det resulterade i att de fick en billängd extra att stanna på. Det räckte precis. Den hårda inbromsningen gjorde att hon gled fram på sätet. Hon lyckades med nöd och näppe hålla sig kvar på sätet så att hon inte åkte ner framför sätet. Hon drog en suck av lättnad. Om de hade krockat så hade det inte behövts stor kraft i krocken för att hon och det ofödda barnet hade skadats eftersom hon inte hade något bälte på sig. Hon lovade sig själv att efter det som hände alltid ha bälte på sig när hon åkte bil. Efter att de lyckats stanna väntade hon på att bli påkörd av bilen bakom dem men den bilen hade lyckats göra en undanmanöver på samma sätt som bilen framför. Det var helt otroligt.
De som körde de bilarna måste ha varit utomordentligt duktiga bilförare eftersom de hunnit reagera så snabbt. Vilken fantastisk reaktionsförmåga alltså. Mirakulöst helt klart.
De och de närmaste bilarna stod still och alla klev ur sina bilar. Alla var lite uppspelta när de insåg att de klarat sig helskinnade. Hon går fram till de andra som samlats vid en av bilarna. Hon berättade att hon var imponerad av dem och deras snabba reaktionsförmåga. Det var nu det blev ännu märkligare. Förarna i bilarna framför och bakom sa att det inte var de själva som kört. De hade inte kört de sista sekunderna i alla fall. Det var som om en okänd kraft tagit över och styrt bilarna. Den okända kraften hade styrt bilarna åt sidan. De hade inte haft någon kontroll alls över sina armar och händer. De hade rört sig utan att de kunde göra något åt det. Det var de innerligt tacksamma för. De skulle aldrig hunnit svänga undan så snabbt om de själva hade styrt förklarade de. Bakom dem hade flera andra bilar kört in i varandra.
Det blev ett av livets mysterier. Vad var det för kraft eller krafter som varit i görning och skyddat dem. Finns det skyddsänglar. Var det skyddsänglar som hade ingripit så drastiskt. Hon ville gärna tro det.

Leila.N

Jag tycker om att skriva. Skriver om sånt som är självupplevt med verkliga personer men även fiktion med fiktiva personer.. Ibland blandar jag och dramatiserar berättelsen för att det förhoppningsvis ska bli lite mer spännande. Utöver skrivandet så gillar jag också att måla. Målar både i olja, akvarell och även akryl. Annars är man väl en helt vanlig person som tar dagen som den kommer. Ni får gärna tycka till om mina berättelser och även komma med förbättringsförslag på [email protected]
Leila.N är medlem sedan 2024 Leila.N har 4 publicerade verk