Det sj??len aldrig gl??mmer

Han st??llde sig upp fr??n att ha varit hukad ??ver den d??da kroppen. Kniven han anv??nt torkade han av mot mossan i skogen som omg??rdade oss. P?? sig bar han en orangerutig fodrad flanellskjorta som han hade kavlat upp ??rmarna p??. Till denna skjorta bar han m??rkgr??na byxor av ett slitstarkt tyg. Blodet fr??n den d??da kroppen hade f??rgat hela hans underarmar m??rkt r??da n??r han skurit upp magen och dragit ut in??lvorna. De fina blonda h??rstr??na p?? hans armar syntes tydligt d?? de med hj??lp av det r??da tjocka blodet klibbats fast mot hans hud. Ett brett leende bredde ut sig ??ver hans mun och hans ??gon m??tte mina. Han var fan det snyggaste som fanns.

Det var ??lgjaktens f??rsta dag. Septemberluften fyllde mina lungor och fick mig att ??ter igen k??nna mig levande. Ingen luft kan vara mer livgivande ??n den man andas under denna tid, denna tid d?? man samtidigt tar liv. Jag hade m??rkt n??got egendomligt under den obligatoriska morgonsamlingen innan jakten drar ig??ng. Det ??r d?? vi alla samlas och best??mmer hur och vart vi ska jaga under dagen. Vi st??r alltid i en ring s?? man kan f?? kontakt med var och en av j??garna utan problem. Han s??g p?? mig p?? ett s??tt jag aldrig tidigare sett hos honom. Det var det egendomliga. Vad ville han? N??r vi alla f??tt ett pass tilldelat ??t oss av jaktledaren och vi sedan b??rjade g?? mot v??ra respektive bilar gick ha ikapp mig. "Hittar du till passet?" fr??gade han mig. "Jo, det g??r jag" svarade jag lite avvaktande. Han vet mycket v??l att jag hittar till det passet jag fick tilldelat, jag har varit d??r flera g??nger. "Okej, annars kan jag visa dig" fortsatte han. D?? var jag n??ra at
t stanna upp och bara v??nda mig mot honom och fr??ga om han trodde jag beh??vde hj??lp med att tugga min egen mat ocks??. "N??, det ??r lugnt, jag hittar" var det enda jag fick fram som svar.

Tidigare hade jag aldrig n??gonsin haft tankarna p?? att han skulle visa mig n??gon uppm??rksamhet. Han var en man som jag inte ens i min vildaste fantasi v??gade hoppas p??. De kvinnor som fick hans uppm??rksamhet l??g liksom inte i min n??rhet vad g??ller kroppstyp, sk??nhet eller klass. Jag spelade inte i hans liga, om ni kan f??rst?? vad jag menar. Den utstr??lning han utgav var en s??dan man sl??s till backen av. Man k??nner sig underl??gsen och liten i hans n??rhet. N??r han ler sitt underbara leende m??ste man sl?? bort blicken annars klarar inte din hj??rna av att bearbeta vad man ser. Hans markerade k??klinjer och muskul??sa kropp skulle passa in i vilken Hollywood-rulle som helst. Allts??, varf??r skulle en s??dan som han ens se ??t mitt h??ll? ??n mindre g?? ikapp mig och fr??ga om jag verkligen hittade till ett st??lle han vet att jag kan hitta till i s??mnen. Tankarna b??rjade snurra i mitt huvud. En liten, liten gnista b??rjade ant??nda delar av min hj??rna och mitt hj?
?rta. Kunde jag kanske v??ga sl??ppa tankarna l??sa och k??nna efter i mitt hj??rta hur jag verkligen k??nde? Faran l??g bara i om jag sedan, n??r han s?? klart inte s??g mig l??ngre, hade f??rm??gan att f??nga in tankarna jag sl??ppt l??sa och kv??va elden som b??rjat brinna. Det var bara farligt. Jag f??rstod det redan d??. Detta som han hade p??b??rjat var inte bra.

Senare under h??sten, n??r ??lgjakten var slut, samlades vi ??ter igen alla j??gare f??r att ??ta middag tillsammans. N??r jag kom in i lokalen vi hyrt till ??ndam??let var det n??stan helt fullsatt. Jag blickade ut ??ver m??nniskorna och borden som var prydligt uppdukade och s??g pl??tsligt en hand str??ckas upp i liften. "H??r! Kom hit!" ropade en r??st och jag k??nde direkt igen den. Som om n??gon kastade en hink kallt vatten p?? mig knottrades min hud n??r jag h??rde hans r??st och f??rstod att han riktade sina utropade ord till mig. Som om jag inte styrde mig sj??lv b??rjade jag g?? mot den tomma platsen bredvid hans d??r jag slog mig ner. Han v??nde sitt ansikte mot mig och log. D?? r??mnade allt inom mig. Inga sp??rrar orkade l??ngre h??lla emot alla k??nslor som jag s?? entr??get h??llit i styr under s?? m??nga ??r. N??r alla k??nslor landat och jag tvingades erk??nna f??r mig sj??lv att jag ??lskade n??gon som inte ??lskade mig k??ndes allt s?? naturligt. Jag slappnade av oc
h l??t allt bara f?? bli som det blev.

N??gra m??nader senare hade jag p??b??rjat ett f??rh??llande med en man som jag verkligen tyckte om. En man som ??lskade mig, en man som s??g mig, en man som inte var han. Naturligtvis m??ttes vi igen p?? en fest d??r jag och min pojkv??n var. V??ra blickar m??ttes s?? fort jag ins??g att han var d??r, i samma hus, p?? samma fest. Utan att jag riktigt var medveten om vad jag gjorde n??rmade jag mig honom. Det slutade med att vi pratade hela kv??llen och jag kunde inte f??rst?? att det var sant. Han intresserade sig av vad jag hade att s??ga, han s??g p?? mig. Mina skuldk??nslor var enorma. Hur kunde man vilja ha en annan man p?? detta oemotst??ndliga s??tt? Till slut fr??gade han om jag inte skulle g?? till min pojkv??n s?? han inte skulle bli irriterad p?? att vi pratade med varandra hela kv??llen. "Jo, det borde jag men jag vill inte" sade jag utan att ha en aning om vart orden kom ifr??n. D?? s??g han mig i ??gonen och fr??gade "??lskar du verkligen honom?". Golvet under mig f??ll
undan mina f??tter. En v??g av trasighet genomfor min kropp. "Ja, jag ??lskar honom" lj??g jag f??r honom. Varf??r lever jag i en l??gn t??nkte jag i samma ??gonblick som jag sagt det. Varf??r lj??g jag f??r honom n??r jag egentligen ville skrika ut sanningen. Det ??r dig jag ??lskar! Jag ??lskar dig s?? det g??r ont, fattar du inte det!

Han delade taxi hem med oss. S?? klart lyckades han f?? till det s?? att min pojkv??n satt fram i passagerars??tet och vi fick baks??tet f??r oss sj??lva. Som av en instinkt lade jag min hand p?? s??tet mellan oss f??r jag visste att han skulle ta den. Det gick inte m??nga sekunder f??r ??n jag kunde k??nna hans hand mot min men han grep den inte. N??r bilen skumpade till lade han d?? pl??tsligt sin hand ??ver min och han grep den. K??nslan som genomfor mig g??r inte att beskriva. Det var en blandning av r??dsla, k??rlek, overklighet och skuld. Innan han skulle kliva ut ur bilen tryckte han sin hand i min extra h??rt och sl??ppte sedan greppet.

N??gra g??nger till efter detta m??ttes vi av olika anledningar. Alltid s??kte v??ra blickar varandras. Under korta sekunder f??rsvann vi fr??n alla andra och inget annat existerade. Samtidigt slet vi oss is??r. Vi tvingade oss sj??lva att g?? ??t olika h??ll. Inte utav skuld mot min pojkv??n utan av n??gon annan orsak jag inte kan f??rklara f??r jag vet inte sj??lv. Det var som att alla krafter drog oss samman men vi sj??lva k??mpade emot. N??got inom mig varnade mig f??r honom. Jag kunde inte f??rst?? vad det var. Varf??r fick vi inte bara sl??ppa efter? Vad ??r det som ??r s?? farligt? M??ste vi h??lla oss undan fr??n varandra f??r att klara av att inte slitas s??nder? Ingen av oss tycks f??rst?? dessa krafter.

Eftersom han f??tt mig att inse, utan att han sj??lv var medveten om det, att jag inte kunde leva i en l??gn tvingades jag avbryta det f??rh??llande jag tidigare p??b??rjat. Bara n??gra veckor senare m??ttes vi igen. Jag var p?? en fest och musiken d??nade ur de stora h??gtalarna. Alla m??nniskor var glada och ganska onyktra. Pl??tsligt k??nde jag tv?? armar som lades om min midja och en kropp som trycktes mot min rygg. Jag v??nder min hastigt om och f??rv??ntar mig att se n??gon kompis som sk??mtsamt gripit tag i min. Ist??llet ser jag in i ett par bruna ??gon och ett ansikte vars mun ler ett stort underbart leende. Det ??r han. "Jaha, oj, var det du" lyckas jag f?? ur mig. Han bara forts??tter att le. Trots att vi b??da ??r singel och fria att g??ra vad vi vill tycker jag det ??r b??st att han sl??pper mig och han g??r det ocks??. Precis som om han kunde l??sa mina tankar s??ger vi inget mer ??t varandra utan g??r bara ??t varsitt h??ll. Denna starka kraft mellan oss g??r det sv??r
t att inte t??nka p?? n??got annat ??n honom hela kv??llen och natten. ??nd?? vet jag att vi g??r det b??st i att inte n??rma oss varandra. N??r natten n??rmar sig morgon sitter vi ??nd?? i samma taxi p?? v??g hem till mig. Utan att vi planerat n??gonting ??r det ??nd?? en sj??lvklarhet. Han ska hem till mig i natt. Mycket riktigt kliver han ocks?? av n??r vi stannar utanf??r mitt hus. Vi g??r in och bara n??gra sekunder efter att v??ra ytterkl??der sl??ppts till golvet m??ter v??ra l??ppar varandra. S?? naturligt, s?? sj??lvklart s?? oerh??rt fullbordat. Ingenting fattas mig. Han ??r h??r och han vill vara h??r. N??r hans hud nuddar vid min och n??r hans h??nder r??r vid min kropp ??r det inget som fattas mig. Till och med luften vi andas k??nns ??verfl??dig. Vi kan leva enbart av varandras n??rhet. Alla h??mningar sl??pper. Som om vi vet att det snart tar slut beg??r vi hela tiden mer av varandra. R??dslan f??r varandra finns inte d??r just d??. Bara nuet, natten och tv?? m??nnisk
or som f??r till??telse men ??nd?? inte f??r ??lska varandra. Ingen av oss v??gar t??nka p?? morgondagen.
Han gav sig av under f??rmiddagen och vi gav varandra inga l??ften om att ses igen. L??ften om att ses igen var inte att t??nka p?? f??r v??r del. Jag s??g i hans ??gon hur han ville s??ga n??got men till slut hade han st??ngt d??rren efter sig och jag var ensam. Vad hade vi gjort? Vi hade sl??ppt efter. Hur kunde vi g??ra s??? det fick vi ju inte. Dessa egendomliga k??nslor var s?? starka inom mig att jag inte tvivlade en sekund p?? att de betydde n??got. Vi kunde bara inte vara med varandra. Jag ??lskade honom gr??nsl??st.
Tiden gick. Jag fick en ny k??rlek i mitt liv och ??n om jag inte kunde ??lska n??gon lika fullst??ndigt som jag ??lskade honom fick denna nya k??rlek duga. Den nya k??rleken var en k??rlek jag skulle kunna leva med resten av livet, bygga en familj med. Han fanns ??nd?? hela tiden med mig i tankarna. Han l??mnade mig inte ensam. Mitt hj??rta led i tystnad.

En sommardag fick vi en ny medarbetare p?? min arbetsplats. Hon var fr??n s??dern, fr??n Sk??ne. ??ver hundra mil hade hon flyttat f??r att leva i tystnaden och n??ra naturen som hon sa. Hennes arbetsuppgifter blev s??dana att hon och jag ofta arbetade tillsammans. N??r vi under en paus i arbetet satt ute p?? en tr??b??nk som under sommarhalv??ret stod mot veterin??rstationens kortsida fr??gade hon mig om hon kunde f?? ber??tta en sak. "Jaha, ber??tta du bara" sa jag f??rv??nat och nyfiket. "Jo, det ??r s??, f??rst??r du, att jag kan se in i m??nniskors sj??lar och tolka vad jag ser" b??rjade hon. Hoppsan, t??nkte jag, vilken underlig m??nniska hon var. Varf??r hade hon f??tt f??r sig att hon kunde se och tolka m??nniskors sj??lar? Hur borttappad var hon egentligen? "Du har levt m??nga tidigare liv??, fortsatte hon och sneglade lite p?? mig f??r att se min reaktion. ??M??nga liv har varit fina och fyllda med gl??dje och lagom mycket sorg. D??remot kan jag se ett av dina tidigare li
v som liksom... sticker ut. Det livet du d?? levde var kantat av stor sorg och en fruktansv??rt sm??rta" sade hon. Nu har hon blivit galen p?? riktigt. Hon kan inte mena allvar, t??nkte jag. Hon fortsatte "I det livet f??ddes du f??r att enbart m??ta ondska och f??rtryck. Din mor var prostituerad och du blev d??md till ett liv p?? gatan, mindre v??rd ??n de l??sdrivande hundarna. En dag i dina sena ton??r m??ter du dock en ung man som hj??lper dig ur en f??rf??rlig situation d??r fyra andra m??n f??rgriper sig p?? dig. Ni tycks bli h??tskt f??r??lskade. Denna egendomliga r??ddare i n??den stannar hos dig under natten men ger sig av under morgonen efter. Han tycks vara av v??ldigt fin familj. P?? n??got underligt s??tt tycks ni ??nd?? m??tas igen och ingen av er kan tygla era k??nslor. Ni m??ts s?? ofta ni kan och en djup k??rlek uppst??r trots det oerh??rt f??rbjudna i det ni g??r. En h??stdag d?? solen skiner och du tar ett friskt djupt andetag av den krispiga luften, k??nner du et
t h??rt tag runt din ??verarm och du dras bort, in i en f??ngelseh??la. Efter tre dygn f??rs du ut i dagsljuset igen och till galgbacken. D??r l??ggs du under giljotinen och ditt huvud skiljs fr??n din kropp. Du d??r f??r er k??rleks skull, din och denna mans k??rlek.?? Mina tankar snurrar och jag k??nner mig n??stan illam??ende n??r hon ??ntligen slutar prata. ??Jag vet vem mannen ??r?? s??ger jag f??rvirrat. ??Han ??r med mig i detta livet ocks???? forts??tter jag utan att f??rst?? vart orden kommer ifr??n. ??Ja, jag vet det??, konstaterar hon som om detta egendomliga inte alls var s?? egendomligt trots allt. ?? Ni lovade varandra d?? att inget skulle skilja er ??t, inte ens d??den. ??n om ni aldrig skulle f?? visa er k??rlek ??ppet skulle han alltid finnas i din n??rhet, det lovade han dig d?? och det har han h??llit. Han har sedan dess alltid funnits n??ra dig i dina liv efter det och s?? ocks?? i det du nu lever?? sade hon. ??Eran k??rlek var s?? stark, s?? ren och ??
rlig att den ??vervann d??den. Han kom givetvis undan straffet f??r sin synd han begick med en gatflicka, med dig. Att tillh??ra en fin familj var p?? den tiden rena rama fria till??telsen att kunna g??ra vad helst man behagade.?? sade hon och tittade nu rakt p?? mig. ??Men varf??r gifte vi oss inte d??? Skulle inte det ha kunnat r??ddat v??r k??rlek? Om han nu ??lskade mig s?? oerh??rt att hans sj??l f??ljt mig i flera liv?? fr??gade jag henne som om hon satt p?? alla svar i v??rlden p?? mina fr??gor. ??Sj??lvklart kunde ni ha gift er, det var precis det han ville, ni pratade mycket om ert gifterm??l. Kom dock ih??g att om ni skulle gift er hade hans liv f??rst??rts av ont f??rtal, han hade blivit utfryst och s??kerligen hade ni levt ett miserabelt liv. Det var du som v??grade att ing?? ??ktenskap. Du ins??g att du kunde f??rst??ra hans liv med ditt. Ni ??lskade varandra s?? mycket och samtidigt ins??g ni att utan varandra skulle ingen av er kunna leva. D??rf??r gick du, utan h
ans vetskap, till l??nsmannen och anm??lde dig sj??lv f??r otukt. Du visste att straffet var d??den och ??ven den enda utv??gen f??r att r??dda hans liv fr??n skam och van??ra??. Jag var f??rstummad. Att g?? i d??den f??r n??gon var allts?? n??got jag hade gjort. Hur konstigt allt detta l??t s?? tvivlade jag inte en sekund p?? hennes ord, jag liksom visste att det var sanningen. Hela min kropp reagerade, allt f??ll till ro. Nu visste jag varifr??n r??dslan f??r v??ran k??rlek kom. ??Hur gick det d?? f??r honom efter att jag d??mts till d??den??? fr??gade jag. ??Han blev sig aldrig mera lik. Det du gjorde f??rstod han att du gjorde f??r honom. Hans hj??rta kunde aldrig ??lska n??gon annan, han dog bara n??gra ??r efter dig i en farsot som han inte k??mpade f??r att ??vervinna, snarare tv??rt om.?? Kvinnan som satt bredvid mig reste sig och b??rjade g?? tillbaka. Jag satt kvar en stund till p?? b??nken och k??nde det som att ingenting l??ngre beh??vde f??rklaras. Nu f??rstod jag.


N??gra ??r senare i september, n??r tr??dens l??v b??rjade singla mot marken och luften k??ndes svalare, stod vi ??ter samlade alla ??lgj??gare. De f?? minusgraderna bet i kinderna och p?? marken fanns ett tunt t??cke av frost. Vi hade f??tt v??ra pass tilldelade och vi gav oss av, ut i skogen och ut ??ver de stora myrarna. Efter n??gon timma h??rdes ett skott i min n??rhet och p?? jaktradion h??rdes hans st??mma. ??En stor tjur. Den ligger h??r?? sade han, denna ljuva underbara r??st som jag s?? v??l k??nde igen. En ilning av lust och k??rlek str??mmade genom mig bara av tanken p?? r??stens ??gare. Jaktledaren anropade mig och bad mig g?? och hj??lpa till med urtagningen av djuret. Jag tog ur ammunitionen fr??n gev??ret och b??rjade g??. V??l framme stod han hukad ??ver den fallna tjuren och arbetade med starka och vana h??nder. N??r jag kom ??nda fram reste han sig upp och log mot mig. Ett underbart leende som fick mig att inte ??nska n??got annat i livet ??n att st??ndigt f?? se
honom lycklig. ??Du skulle sett det mamma, pappa fick springa fram p?? myren d??r f??r att kunna skjuta, tjuren sprang j??ttefort?? sade en klar barnr??st och pekade bort mot den stora intilliggande myren. V??ran dotter stod bredvid honom och s??g p?? mig med stora bruna ??gon. Hans underarmar var t??ckta av det m??rka blodet, hans orangerutiga skjorta var ??ven den blodig. ??Ja, mamma skulle ha varit h??r?? sade han skrattande och torkade av kniven mot den v??ta mossan innan han med starka armar lyfte upp barnet i sina armar och kom fram mot mig. Ingen r??dsla fanns mer. Han var fan det snyggaste som fanns.

Skriven av: Alice