Det var bättre förr

Det var hårt förr i tiden.
Jodå det var hårt och speciellt vintrarna, då vargar strök omkring knutarna.
Desperata av svält.
En omättlig hunger rev i deras tomma bukar, påhejad av minusgrader och avsaknad av de vanliga bytesdjuren.
Det hände ofta att ett barn som dröjde sig kvar ute för länge, kanske i färd med att hugga ved eller på väg hem från handelsboden försvann.
Vargar var inte ett stort problem om man såg till att hålla sig inne i värme och bakom låsta igenbommade dörrar.

Sen så fanns Järven naturligtvis som rev och dödade allt den kom åt i tamdjurens skrymslen.
Järvens som skonade människor men dödade deras chans till överlevnad, så full av hat och girighet efter död.
Utöver de rovdjur som fanns så tillkom också vittror , mylingar, näcken, tomtar och annat oknytt som man skulle hålla sig väl med för att inte drabbas av olycka och evig förbannelse
Inget av ovanstående var stora problem om man visste hur man skulle handskas med dessa.
Problemet var dåligt utsäde och brist på bytesdjur, död och elände, sjukdomar samt svält

I glesbygden var det långt mellan husen och man brukade sin mark och höll boskap för att överleva.
I det hus vi nu tittar in i finns Ernst och gamlemor.
Övrig familj var tillfälligt bortrest.



Ernst strök sig över sin fylliga mustasch med händer som darrade av nervositet.
Gamlemor omedgörlig och fåordig.
Det var ändå nu det måste ske.
Mor i huset och alla fem barnen var och hälsade på hennes bror i Vasby socken.
Vilken dag som helst nu skulle de bli insnöade och vintern skulle komma med full kraft.
De skulle vara insnöade i månader utan möjlighet till varken jakt eller fiske.
En och annan mus skulle dom väl få tag i att äta och torrvaror hade dom gott om.
Spannmål, torkade ärtor och potatis.
Det skulle räcka till våren om dom hade en mun mindre att mätta vill säga .

Kom nu tant Märta, kom nu, vi ska inventera i källaren och lägga upp ransoner inför vintern, trugade Ernst.
Jag behöver din hjälp eftersom två par ögon ser bättre än ett par ögon.
Din rygg är krum och handen må darra men dina ögon är det då inga fel på det vet vi båda två.
Hon öppnade dörren ner till källaren och blundade.
En lång och ruskig trappa var det.
Ernst tog mod till sig och satte med full kraft båda sina grova händer i ryggen på gamlemor Märta så att hon flög genom luften.
Utan att ens nudda trappan med fötterna och utan ett ljud landade hon längst ner och bröt genast nacken emot den vitkalkade källarväggen.
Hennes fötter trummade mot golvet och hon utstöter hemska gurglande ljud.
Efter en stund blir hon alldeles tyst och stilla.
Gamlermor som nyss var full av liv ligger nu tyst och död i trappans slut.
Bittra tårar trilla ner för hans kinder och grumlar hans syn.
Nu börjar det riktiga jobbet.
Det jobbiga ångestframkallande som kan vara skillnad mellan liv och död.

Ernst bar med stor vördnad ut Märta i ladan och började arbeta.
Åtta timmar senare var det helt färdigt.
Kött inför vintern, fett till lamp-olja och tvål, skinn till en värmande jacka.
Små ben blir till nålar.
Lårbenet blir en snöskyffel, senor till tråd och så vidare.

Att gräva ner sina döda var en lyx som endast var förunnat de rika och lycklig lottade.
Ofattbart slöseri för en som inte hade mer än ett torp och en stor familj.

Jo nu får jag allt sända bud efter mina närmaste

Skriven av: Rikard Olsson