Det var en känsla jag fick - Del IV

29 Januari 2015
Dagarna gick snabbt numera. Praktiken var långsam och tråkig, men när jag väl var tillbaka i Långbo så flög tiden iväg. Gårdagen hade jag spenderat med Linus, mestadels bara vi inne i tv-rummet. Jag trivdes så bra i hans sällskap.
Jag hoppade av bussen hos Jennifer och Karl. Linus skulle sluta skolan snart och var nog snart på väg. Karl och Klara slutade tidigt idag och var hemma nu, medans Jennifer skulle vara kvar på skolan någon timme till. Sen skulle hon sitta på bussen i en evighet hem. Karl och Jennifer bodde ganska nära busshållsplatsen, så jag slapp gå så speciellt långt. Och på långa vägar kunde man höra Karl och Klara snacka. Jag antog att de stod ute och rökte. Jag kunde inte förstå hur annars de kunde låta så mycket.
Klara såg jag först. Hon stod med ryggen lutad mot räcket och rökte. Medans Karl som jag såg sen, stod med ansiktet mot mig, så han såg mig direkt och vinkade. Klara vände sig om och jag vinkade tillbaka åt dem båda två.
”Är du tillbaka igen?” ropade Klara mot mig.
Jag nickade och log.
”Klart jag är!” ropade jag tillbaka medans jag gick på garageuppfarten.
”Linus är inte här än.” sa Karl.
Jag tittade bort mot honom och såg hur han log.
”Nej jag vet, tänkte titta förbi ändå. Har inget bättre för mig.”
Jag gick upp för trappan till altanen och ställde mig lutad mot räcket. Jag tittade mot Klara som tog ett bloss av sin cigarett och tittade på mig med ett brett leende. Sen tittade jag bort mot Karl som också tittade mot mig.
”Hur går det med Linus då?” frågade Klara.
Jag tittade mot Klara som log mot mig. Hon ryckte ögonbrynen upp och ner två gånger, som man brukar göra på ett flörtigt och skämtsamt sätt mot vänner ibland.
”Måste alla fråga det jämt?” frågade jag och suckade, men ändå med ett leende på läpparna.
Jag kunde inte låta bli att le när någon nämnde hans namn så jag fick honom i mina tankar. Karl och Klara fortsatte titta på mig och väntade på ett ordentligt svar. Jag bara skakade på axlarna. Jag visste inte vad jag skulle svara. Klara släppte sin blick och tittade bort mot Karl. Sen tog hon ett par snabba bloss och slängde bort cigaretten över räcket, i stället för att slänga den i fimpburken. Hon tittade mot mig och skakade på axlarna. Sen gick hon in. Karl stod kvar. Han hade ett par bloss kvar på sin cigarett. Han tittade upp mot mig och nickade.
”Haft kul idag då?” frågade han.
Jag skakade på axlarna.
”Jag antar det.” svarade jag.
Karl nickade och gick bort mot fimpburken. Jag följde honom med blicken. Han slängde i cigaretten och vände sig om mot mig, redo att gå in. Så jag gick fram till dörren och öppnade den. Karl kom strax bakom mig. Jag klev in och som jag alltid gjorde så slängde jag mina skor åt vänster när jag kom innanför dörren. Och tog sen med mig jackan upp. Som vanligt så kunde man tydligt höra Karl slänga av sig skorna överallt i hallen. Man kunde höra hur skorna studsade över golvet, och sen Karls hårda steg som kom emot trappan. Jag gick upp i rask fart och Karl kom joggandes upp bakom mig. Direkt ovanför trappan smet han förbi mig och in mot sitt rum. Jag visste inte riktigt vart jag skulle gå, då Klara och Karl hade delat upp sig på varsitt rum. Det kunde man tydligt höra, då Klara hade igång musik i sitt rum och Karl hade gått mot sitt, vilket jag tydligt kunde se från trappan. Jag gick bort till soffan och la ner min jacka. Jag var smått förvirrad över vad jag skulle göra nu. Karl verkade upptagen då han gick iväg så himla snabbt. Och Klara hade ju bara smitit in och lämnat oss där ute. Jag stod stilla vid soffan medans jag funderade, sen började jag gå bort mot Klara och Jennifers rum. Jag lyssnade noga efter vad hon gjorde inne på sitt rum. Jag kunde höra hur hon gick runt i rummet med ganska hårda steg. Och jag kunde höra henne lyfta på saker. Men jag hade ingen aning om vad hon gjorde. Förens jag kunde se in i hennes rum. Det första jag såg var damsugaren, sen kunde jag se hur hon hade städat och plockat upp allt från golvet. När jag nådde själva dörren såg jag Klara borta i hörnan, som stod och dammade av sina saker.
”Hur går det?” frågade jag.
Klara vände sig om snabbt och tittade mot mig, sen vände hon bort blicken och fortsatte.
”Har inte tid, måste bli klar.” sa hon snabbt. ”Gå in till Karl.”
Klara var en person som var väldigt galen när hon städade. Ingen fick komma in, eller störa. Och hennes städning var tvungen att vara perfekt. Annars var hon inte nöjd. Jag antog att hon passade på att städa nu när Jennifer ändå var i skolan och inte störde. Klara och Jennifer funkade inte alltid ihop när det gällde att hålla rent och städa. Klara var väldigt bestämmande och skulle ha det på sitt sätt. För Jennifer och i allmänhet vem som helst så hade det varit svårt att uppnå kriterierna som Klara satt ut. Hon visste själv att om hon ville ha det på ett speciellt sätt så gjorde hon bäst i att göra det själv.
Jag gick över till Karls rum. Jag kunde höra hur han satt och spelade datorspel, då jag hörde skott och hur han själv skrek när han dog.
”Jävla helvete.”
Jag stannade upp och plockade upp mobilen. Klockan var 16.15. Linus var nog på väg nu. Jag fortsatte gå in mot Karl och la ner mobilen i fickan. I dörröppningen såg jag honom vid datorn. Han spelade CS.
”Hej.” sa jag och log medans jag tittade på datorskärmen.
Karl släppte inte blicken från datorn.
”Inte nu.” sa han tjurigt.
Han sköt några skott mot en av sina fiender.
”Jag måste vinna.” fortsatte han. ”Gå in till Klara.”
Jag tittade besviket ner i golvet och vände mig om och började gå ut mot hallen igen. Det här var ju intressant.
”Vad ska jag hitta på nu då?” tänkte jag för mig själv.
Jag satte mig ner i soffan ute i hallen. Min jacka låg slängd på högersidan om mig. Jag plockade upp mobilen ur fickan igen och tittade på den.
”16.17.” läste jag för mig själv på skärmen. ”Kan inte tiden gå snabbare.”
Jag tog upp min jacka i famnen och började rota igenom den. I högra fickan låg min plånbok och mina nycklar. Längst ner i botten låg lite godispapper som jag inte hade orkat slänga. Jag gick vidare till den vänstra fickan, och rotade upp ett halsband, lipsyl och mitt pass. Jag la tillbaka det i fickan och gick vidare mot innerfickan. I innerfickan hade jag mest smågrejer som var lätta att plocka fram, som exempelvis mina hörlurar. De trasslade alltid ihop sig i de stora fickorna, och fastnade i alla andra grejer jag hade där, så de låg perfekt i innerfickan.

Medans jag satt och spelade spel på mobilen, kunde jag höra ytterdörren öppnas. Jag blev alldeles spänd och taggad då jag förstod att det var Linus. Jag pausade spelet och lyssnade efter honom. Jag kunde höra hur han tog av sig skorna och kom gåendes mot trappan. Jag kunde känna värmen sprida sig igenom kroppen och jag bara längtade tills han kom upp, så vi kunde mysa igen. Så vi bara kunde vara tillsammans.
Jag kunde se Linus huvud sticka upp vid räcket och när han var vid de sista trappstegen så såg han mig. Han hoppade till och la handen för bröstet.
”Fan vad du skräms.” sa han och tog ett djupt andetag.
Jag fnissade till utan att svara honom. Linus tittade upp mot mig och fortsatte gå upp för trappan.
”Vad gör de andra?” frågade han och började dra av sig sin jacka.
”Klara städar, Karl spelar CS och Jennifer är kvar i skolan.” svarade jag.
Linus la jackan över armen och började försiktigt ta några småsteg bort.
”Jag måste duscha.” sa han.
Jag nickade mot honom och log.
”Går nog rätt så snabbt.” fortsatte han och började ta lite större steg.
”Okej.” svarade jag, och följde honom med blicken.
Han gick in på toaletten och låste om sig. När han väl försvunnit in där så insåg jag att jag inte hade något att göra. Jag tittade ner på min mobil, men jag hade inte alls någon lust att spela fler spel.
Jag reste på mig och gick iväg bort mot Karls rum igen. Om han hade spelat klart så skulle jag i alla fall ha lite sällskap. Fast när jag närmade mig så kunde jag fortfarande höra skotten från spelet och hur han pratade med sig själv.

Tålmodigt satt jag i soffan ute i hallen och väntade på att Linus skulle bli klar. Denna dag hade jag kunnat spendera så mycket bättre, än att sitta och vänta på honom hela tiden. Fast jag hade nog ändå knappt kunnat koncentrera mig för att jag hade tänkt på honom hela tiden. Hur mycket jag än försökte så kunde jag inte sluta tänka på honom när han väl kommit in i mina tankar. Tack gode gud att jag praktiserade med barn på en förskola, då de kunde distrahera mig, annars hade jag nog suttit stilla på en stol och tittat på klockan hela dagarna. Det kändes så ibland i alla fall.
Jag kunde höra toalettdörren öppnas och vaknade ur mina tankar. Linus stack ut huvudet och tittade mot mig. Sen kom han ut med en handduk lindad runt magen. Han tittade mot mig och log. Hans leende var bara så gulligt.
”Ska bara byta om.” sa han sen och slängde en blick bort mot tv-rummet.
Jag nickade och följde honom med blicken medans han gick. Mitt upp i alltihopa vände han sig om och tittade på mig. Han log igen och gick sen vidare. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Sen när han försvann runt hörnet så var det som att jag landade i verkligheten igen. Jag kunde se att jag blev ensam igen ute i hallen och att han var där inne i tv-rummet och tog år och dagar att klä på sig. Jag blickade ner mot min mobil igen och kollade på klockan som nu var 16.42. Tiden gick så långsamt så jag trodde jag skulle bli tokig. Och det faktumet att jag inte hade något annat att göra störde mig så sjukt mycket.
”Hålla mig sällskap?”
Jag vände på huvudet och såg Klara komma gåendes med en cigarett i handen som hon visade upp för mig.
”Jo visst.” svarade jag snabbt.
I mitt huvud var det perfekt. Något att göra medans jag väntade på att Linus skulle bli klar. Perfekt. Så jag reste mig ur soffan och tog tag i min jacka. Klara gick förbi mig och fortsatte mot trappan.
”Du verkade ha rätt så tråkigt.” sa Klara när hon nådde trappan.
Hon tittade mot mig innan hon vände bort blicken och började gå ner för trappan. Jag började ta på mig jackan och gick efter henne.
”Jo, vet inte vad jag ska göra direkt. Alla är upptagna typ.” svarade jag.
Jag småsprang ner för trapporna och hoppade ner för de sista trappstegen. Klara var precis framför mig.
”Perfekt då ju. Kan du ju hålla mig sällskap så slipper vi ha tråkigt båda två.” sa Klara glatt och log.
Hon började sätta på sig sina skor. Hon hade ett par lite högre vinter sneakers som hon var tvungen att knyta. Jag hade mina vanliga kängor som jag bara stoppade ner foten i. Enda gången jag snörade åt dem var när jag skulle gå i dem en lång period, exempelvis hemma när jag skulle till skolan. Det var inte så mysigt att få skavsår för att man inte hade snörat åt dem tillräckligt och gått i dem hela dagen.
Jag väntade in Klara som stod och snörade på sig sin sista sko. Hon gjorde en ganska snabb snörning. Antagligen för att hon bara skulle ut och röka snabbt. Hon tittade upp mot mig när hon var klar och checkade med blicken att jag var med, sen öppnade hon dörren och gick ut. Utomhus snöade det. Det kunde man se direkt. Jag knäppte min jacka innan jag gick ut och stängde dörren. Klara hade redan tänt sin cigarett och jag kunde se hur hon la ner tändaren i fickan.
”Fy fan vad kallt det är.” sa jag direkt och stoppade ner händerna i fickan.
Klara hade inte ens tagit på sig en jacka så jag kunde inte alls förstå hur mycket hon frös.
”Jo, lite kanske.” sa hon, men jag kunde se hur hon skakade.
Hon tog ett bloss och tittade mot mig.
”Duschar Linus eller?” frågade hon.
Jag nickade på huvudet.
”Jo, eller han har precis stigit ur duschen, men han byter typ om.” svarade jag.
Klara nickade och började stödja sig på det vänstra benet i stället för det högra.
”Du tar det lugnt med honom va?” frågade hon och tittade allvarligt mot mig. ”Du vet ju vad som hänt alla andra gånger.”
Jag suckade och himlade med ögonen. Att jämt få höra sådant från folk irriterade mig. Mitt förflutna hade ju dock inte med nutiden att göra. Jag var ju inte samma person som jag var då.
”Jag vet.” svarade jag snabbt.
Klara nickade och släppte sen blicken från mig. Hon tog ett bloss och tittade ut mot snön.
”Fy fan för snö ibland alltså.” sa hon.
Jag tittade ut mot den vita snön som bredde ut sig över marken. På något sätt så såg jag det som mer vackert. Vi hade en så tråkig vardag med grå asfalt och bruna tråkiga träd utan löv. Alla hus som troligtvis var ganska gamla och tråkiga tillsammans med en molnig vardag. Snön lyste upp på ett ganska vackert sätt och klädde marken, träden och de tråkiga husen med ett täcke av vit snö. Enligt vad man trodde så var man ju gladare ju finare och ljusare väder det var ute. Många människor fick huvudvärk på hösten på grund utav det tråkiga vädret och det var vanligt med depressioner. Snön som kom på vintern lyste upp världen och gav den ett skimmer av något extra i vardagen. Snön var ju faktiskt vacker.
”Jo, kunde varit sommar i stället.” svarade jag fastän mina tankar sa tvärt om.
Det var faktiskt första vintern på flera år då jag njöt av att det faktiskt var vinter. Vanligtvis brukade jag vara tjurig på vintern och nästan aldrig lämna huset, men denna vinter njöt jag av det, som faktiskt var väldigt vackert om man tänkte efter.
”Ja, typ.” svarade Klara.
Jag tittade bort mot henne igen. Hon tog ett bloss och verkade helt ha släppt snön med blicken. I stället koncentrerade hon sig mer på sin cigarett. Hon blåste ut röken över glöden på cigaretten så askan flög iväg över altanen. Jag kunde själv minnas när jag hade gjort så. Man var för lat för att skaka av det med hjälp av tummen, så man blåste i stället.
”Längtar du efter fjällen då?”
Klara tittade upp mot mig. Jag skakade på axlarna.
”Vet inte, det blir säkert jättekul när jag kommer dit, men än så länge så känns det bara tråkigt.” svarade jag.
Jag hade en vana av att alltid döma saker innan jag själv faktiskt hade gjort dem, och sen när jag väl gjort dem så ville jag göra det igen. Det hade varit flera år sedan jag varit iväg i fjällen tidigare, och jag kunde inte ens komma ihåg om det hade varit roligt eller inte.
”När kommer Jennifer då?” frågade jag helt plötsligt.
Jag kände att det var dags att byta samtalsämne, då jag inte hade någon lust att prata snö med Klara mer.
”17.40 tror jag hon kommer med bussen.” svarade Klara. ”Hon brukar det i alla fall.”
Jag nickade mot Klara och tittade ut mot snön.
”Ska ni kolla film sen då?” frågade Klara.
”Antar det.” svarade jag utan att släppa blicken från snön.
Jag kunde se Klara nicka i ögonvrån.
”Finns inte mycket mer att göra.” sa hon. ”Hoppas bara jag blir klar innan Jennifer kommer hem. Pallar inte att hon kommer in och stökar ner medans jag städar.”
Jag nickade medans jag följde snön när dem ramlade ner från himlen. Men avbröts då jag såg Klara släcka cigaretten mot altanen. Hon hade bara rökt halva. Hon tittade på mig när jag mötte hennes blick.
”Ska vi gå in?” frågade hon.
Jag nickade.

Linus hade redan satt igång tv:n när jag kom in. Han slängde sig ner i bäddsoffan och satte sig tillrätta.
”Fanns inget bra på tv så satte igång barnkanalen.” sa han medans han följde mig med blicken.
Jag satte mig ner jämte honom i soffan och la min väska på golvet jämte. Soffan var fortfarande uppbäddad så vi kunde ha våra ben liggandes rakt och fint över sängkläderna.
”Barnkanalerna är ju bäst. Brukar alltid kolla på dem själv så.” log jag och tittade på Linus.
Han log själv och drog undan blicken. Han verkade lite nervös eller nått. Jag sträckte mig ner mot väskan och plockade upp min lipsyl som jag visste låg i min yttersta lilla ficka. Mina läppar blev jämt så torra på vintern, och det extra vårdande lipsylet jag hade gav tillbaka mina vanliga mjuka fina läppar. Jag kunde se i ögonvrån hur Linus tittade på mig när jag smetade på lipsylet.
”Nej.” sa han besviket.
Jag tittade mot honom och försökte se förvånad ut.
”Vadå?”
Linus suckade.
”Varför ska du ha sådant där jävla klet-klet på läpparna?”
Jag skakade på axlarna.
”Gör läpparna mjukare och lenare. Bra när mina läppar blir torra på vintern.” svarade jag.
Linus suckade igen.
”Du kysser inte mig i alla fall.” sa han och skakade på huvudet.
Jag kunde inte låta bli att resa på mig och sätta mig på knäna, med ansiktet mot honom, för att retas.
”Tänk om jag vill ha en kyss då?” frågade jag lite småflörtigt.
Linus skakade på huvudet.
”Synd för dig då.” log han.
Han kunde höra ironin i hans röst och tog tag med båda mina händer runt hans huvud. Sen kysste jag honom på kinden.
”Synd för dig, för det fick du ändå.” svarade jag och log.
Linus började kleta av sig lipsylet från sin kind och tog sen tag i mig och kletade av det på min kind. Jag bara log mot honom. På något jävla vänster så tyckte jag att det var gulligt. Jag drog handen över kinden för att få bort lipsylet. Hur gulligt det än var så var det jobbigt med massa klet på kinden. Sen satte jag mig ner igen och kollade bort mot tv:n. Nickelodeon var igång och visade Phinneas och Ferb. Det var standard programmet som nästan alltid visades på tv:n när man gick in för att kolla.
Linus tittade på mig. Jag kunde känna hans blick borra in i mig.
”Så söt du är.” sa han.

Vi hade lagt oss ner i sängen och kollade på film. Vi hade bara valt en av alla som Jennifer hade på sitt USB-minne. Hon hade kommit hem och var antagligen på rummet just nu. Linus höll om mig och jag låg med huvudet på hans axel. Han hade en sådan där perfekt ficka precis under nyckelbenet som huvudet passade perfekt att ligga i. Det var en sådan där perfekt mysigt mjuk plats. Linus pussade mig på kinden och jag kunde inte låta bli att le. Han var bara helt underbar. Jag kunde knappt själv förstå hur jag kunde hitta någon som honom. Varje gång våra blickar möttes så kunde jag se hans känslor för mig i hans ögon. Jag kunde se ärligheten och hur han faktiskt bara tittade på mig. Jag kände mig som hans enda, istället för att vara en av alla som jag var van vid.
Jag tittade mot Linus som hade fäst sin blick vid mig.
”Du är så vacker.” sa han.
Jag rodnade, och log. Jag kände mig speciell. För första gången. Han böjde sig fram och kysste mig, samtidigt som han tryckte mig närmare sig. Varje gång han rörde vid mig så rös hela min kropp och det enda jag kunde tänka på var hur mycket jag ville ha honom. Hans rörelser var så mjuka och försiktiga, men samtidigt bestämda. Han visste vad han ville. Jag kysste tillbaka och drog min hand upp för hans rygg innanför tröjan. Killars ryggar var det bästa jag visste i ett sådant här läge. Perfekt att ha sin hand på. Jag visste att jag borde följa Klaras tips att ta det lugnt, men inte en enda del av min kropp kom ihåg det, inte ens min hjärna. Allt tankeverksamhet stannade upp och lät min kropp sköta allt. För min kropp visste, att detta var vad jag ville, och detta var vad som var rätt.
Linus drog av min tröja.
”Det finns fan inget bättre än bröst.” sa han. ”Jag vet inte vad det är med dem, men det är nog att tjejer jämt gömmer dem, som gör dem så intressanta.”
Han lyfte upp huvudet och tittade mot mig. Jag svarade inte honom utan tog tag i hans huvud och kysste honom. Att kyssa honom var en helt underbar känsla. Nästan obeskrivlig. Det kändes som att jag var i himlen, allt var perfekt för stunden, och att möta hans läppar mitt upp i alltidhopa fick min värld att explodera. Allt dåligt försvann, allt jag varit och allt som hade hänt, och det enda som fanns kvar var han och jag och det var det enda jag kunde önska mig.
”Ska vi dra hem till dig?” frågade han.
Skulle vi fortsätta här så skulle chansen vara stor att någon kom på oss. Jag nickade och Linus reste på sig. Jag slet åt mig min tröja och drog på mig den. Linus tog bara upp nycklarna och mobilen från soffkanten och sen var han redo. Han väntade in mig medans jag reste mig och tog tag i min väska. Jag kunde känna hur han tittade på mig och när jag vände blicken mot honom så kunde jag se hur han log. Vi sa inget till varandra utan började gå mot dörren. Jag gick först. Jag ville att vi skulle komma fram så fort som möjligt, för jag kunde inte bärga mig. När vi kom utanför så gick Linus bort mot Jennifer och Klaras rum.
”Vi sticker en runda.” sa han och slängde in huvudet i rummet.
Jag stannade upp en bit bort, där jag fortfarande kunde se Linus.
”Vart ska ni då?” hörde jag Jennifer fråga.
Hon sa det på ett sådant där flörtigt sätt som om hon visste att vi skulle hem till mig och ha sex.
”Ska skjutsa hem Pamela, bara.” svarade Linus.
”Aja, visst. Ses sen.” sa Klara inne i rummet.
När Linus vände sig om kunde jag se honom le. Han småskrattade för sig själv och tittade ner i marken innan han tittade upp på mig och mötte min blick. Vi började gå ut i hallen och bort mot trappan. Jag nästan hoppade fram när jag slet åt mig jackan i soffan.
”Skynda då.” sa jag och log mot Linus medans jag gjorde en liten piruett över golvet.
Jag märkte hur han ökade takten och vid trappan så, praktiskt taget, sprang jag ner. Jag fick på mina skor direkt och ställde mig sen och väntade in Linus. Han skrattade åt mig medans han kom ner för trappan.
”Har du så bråttom?” frågade han.
Han tog tag i sina skor och satte på sig dem.
”Ditt fel ju.” log jag och rodnade.
Linus tittade upp på mig och log innan han satte på sig sin andra sko. Jag gick sen bort och öppnade dörren, och Linus kom strax bakom mig. Hans bil stod som vanligt parkerad utanför. Han hade som en vana att ställa den där. Bara någon meter från trappan. Så han själv kunde gå rätt ut och sätta sig i bilen snabbt och smidigt. Han kom nu också in först, då jag fick springa runt bilen till passagerarsätet innan jag kunde hoppa in. Han väntade på mig och startade inte bilen förens jag hade hunnit stänga bildörren. Han hade redan satt på sig sitt bälte och jag satte på mitt medans han backade ut från garageuppfarten.

Under de fem minuterna som vi satt i bilen så var vi ganska tysta. Vi hade inte direkt något att säga och eftersom vi var ganska blyga så var vi tysta. Jag satt i mina egna tankar som vanligt och ville att tiden skulle gå snabbare, trots att det bara var fem minuter bort till mig.
Linus parkerade på vår lilla uppfart. Mamma hade ingen bil, så det fanns ingen som stod i vägen där. I vårt garage så hade vi istället en massa grejer som mamma inte ville göra sig av med. Det var som vårt förråd. Huset var ganska litet också så vi hade inget direkt stort förråd i huset, trots att vi hade ovanvåning och nedanvåning. Ovanvåningen låg på normalplan och där hade vi kök, tv-rum, toalett och två sovrum. Medans nedanvåningen bestod utav ett sovrum, tvättstuga, tv-rum, toalett och enskild dusch i ett eget rum. Sen hade vi en frys och ett extra kylskåp utanför mitt sovrum, som vi hade frysmat i och alkohol. Mamma hade tagit stora lån för att ha råd med huset. Och hade en del problem med att betala tillbaka då hon strulade på jobbet och ofta var sjukskriven. Hon ansåg sig själv ha rätten till att slippa jobba då hon inte mådde bra och skulle antagligen snart bli sjukskriven.
Vi klev ur bilen och gick bort till ytterdörren till källaren. Jag gick ofta in där när jag inte ville störa och mamma skulle bli sur om jag kom in med en kille i huset såhär sent. Klockan var ungefär 8 och mamma höll antagligen på att lägga min lillasyster. Källardörren låg strax innan garaget längs husväggen. Vi fick gå ner för en trappa och jag plockade upp mina nycklar. Jag tittade bak mot Linus som log mot mig, sen tryckte jag in nycklarna och låste upp dörren. Innanför var det varmt och trevligt. Mamma hade alltid värmen ganska hög i huset. Jag ställde upp mina skor på mitt egna lilla skoställ och väntade in Linus som stängde dörren bakom oss. Han fick av sig sina skor ganska snabbt och slängde också upp dem på skostället.
Det lilla skostället jag hade byggde mamma till mig när hon hade tråkigt. Det bestod utav 6 tegelstenar som var svartmålade och 8 stycken pinnar. 2 tegelstenar stod nere på marken. De höll upp den första hyllan av 4 pinnar där jag kunde ställa mina skor. Sen fanns det 4 stycken tegelstenar till som höll upp den andra hyllan av 4 pinnar. Både mina och Linus skor hamnade överst. Mest för mina kängor bara fick plats där och sen att det fanns en plats till. Mycket smågrejer vi hade i hemmet hade mamma byggt. Hon pysslade mycket på sin fritid och ägnade faktiskt mer tid åt sig själv och sina projekt än åt sina egna barn.
Jag och mamma hade ofta svårt att komma överrens och jag spenderade vanligtvis många nätter och ibland veckor hos kompisar då jag antingen inte ville eller inte fick komma hem. Min lillasysters pappa, då vi hade olika pappor, hade henne halva tiden. Så min lillasyster var bara hemma då och då. Han jobbade skift så mamma hade henne då han jobbade natt.
Jag och Linus gick in i mitt rum och stängde dörren bakom oss. Min lillasysters pappa Roger hade hjälpt mamma att bygga om huset när vi flyttade in. Mamma och han hade försökt bo ihop, men det hade inte funkat. Mamma gnällde ofta på hur man hörde allt jag gjorde inne på rummet så Roger hade hjälpt mig att bygga om rummet så det blev lite mer ljudisolerat. Väggarna kunde vi egentligen inte göra så mycket åt, men han hjälpte till och satte upp madrassliknande väggar utanpå mina vanliga väggar. Sen bytte vi dörr och satte in en ordentlig ytterdörr som isolerade väldigt bra. Ljud hördes ut men jag kunde röra mig mer och till och med spela musik utan att mamma fick spel. Linus blev väldigt intresserad när han klev in. Han tittade runt på väggarna och taket och gick runt i rummet.
”Min lillasysters pappa hjälpte mig.” sa jag för att han skulle förstå bättre. ”Mamma är galen när det gäller att föra oljud.”
Linus nickade och gick bort till sängen. Han lutade sig mot väggen som var ganska mjuk. Jag tittade på honom när han studsade med ryggen in mot isoleringen ett par gånger. Precis som för att känna hur mjuk den var. Han tittade mot mig och log.
”Kommer du?” frågade han.
Han la sig ner på sängen och följde mig medans jag gick bort mot honom. När jag kom fram till sängen tvekade jag inte utan satte mig gränsle över honom och böjde mig ner för att kyssa honom.

Juniior Evelina Pedersen

20 årig tjej som älskar att skriva. Skriver ofta mycket långt, men också ganska kort. Dikter har varit en passion sen jag var liten, så som berättelser om saker som inte funnits. Min passion pressas in i en skolfylld vardag med min vovve. Tiden är knapp, men när inspirationen kommer, kan inte fingrarna sluta skriva. Hoppas ni finner mina texter bra :) tack och hej :)
Juniior Evelina Pedersen är medlem sedan 2016 Juniior Evelina Pedersen har 22 publicerade verk