"Dior"

Jag satt mitt i sommaren i ett av sjukhus rummen i sängen. Jag kollade på bilder från mig och Dior från förra sommaren.Ni kanske undrar varför jag sitter hära medans min kompisar har sommarlov. Jo jag fick cancer förra sommaren och jag har varit hära sedan dess. Det var precis när Dior hade dött.. Mitt i i slutet av sommaren. Det hade gjort så ont i mitt hjärta då. Men mitt finaste minne med han och jag var en varm sommarkväll i augusti . Det var sista dagen på Gotland och jag skrittade lugnt barbacka med Dior på en liten grusväg ned till havet. Dior var en ren dröm häst. Han var en vit skimmel med lockig man och svans. Han var en duktig hopp häst dessutom. I alla fall så kom vi ned till vattnet med en lång fin strand där vågorna rullade in sakta. Jag manade på honom och han fattade genast lugn gallop och vi red vid vågorna. Jag släppte tyglarna jag nyss höll i och sträckte ut armarna. Dior fortsatte att galoppera lugnt. Jag kände vinden i håret och njöt.Till slut saktade vi ned och han fick dricka lite av vattnet. Sedan skrittade vi lugnt hem igen.

Det minnet var det bästa av den sommaren. Problemet var bara att Dior var gammal och inte hade mycket krafter kvar. Lite senare i augusti hade han somnat med huvudet i mitt knä i hans sommarhage. Det var som om allt hade rasat.
Jag började må illa mer och blev tröt under den tiden och till slut tog mina föräldrar med mig till sjukhuset och efter massa prover så visade det sig att jag fått pons gliom. En cancer sort som inget barn än så länge överlevt. Och nu ligger jag här ett år senare och väntar på att dö. Jag kände att mina krafter var slut och Jag kände hur mina ögonlock sakta stängdes och skulle aldrig mera öppnas här på jorden. Jag fanns ej mer här.
Jag kände gräs mellan fingrarna. Jag kollade upp och såg en konstig plats. Himmlen var i rosa aktig färg. Växterna hade olika tropisa färger på sig. Var jag i himmelen? Nej det måste vara någon annan plats. Landskapet var annorlunda men den spred någon slags lugnhet i allt. Rätt som det var så flög en häst förbi. Men det var något med den hästen. Den hade vingar. En pegasus! Precis när jag skulle ta några steg så kände jag ett flåsande i nacken. Jag vände mig snabbt om och där stod Dior. Min Dior! Han kollade in i mina ögon så dära som han brukar göra när vi levde. Han hade väntat på mig! Det rullade tårar ned från mina kinder och Jag sträckte ut armarna och kramade om han hals.
-Jag är här nu.
Han frustande lugnt. Jag märkte att hans lockiga man gick ända ned till bogen. Han tog upp sin ena fram hov och kollade på mig. Och utan att tveka så tog jag min bara fot på den som sats och hoppade upp på hans mjuka rygg. Och utan något kommando så började han galoppera snabbt. Jag tog snabbt tag i manen. Hovarna dundrade och jag hållde andan och blundade. I genom tid och rum så for han och jag tillsammans. Plötsligt saktar han av till lugn skritt och jag känner tyglar i mina händer. Jag kollar upp och ser en strand torna upp mellan träden. Diors man hade blivit som förr och vi var tillbaka på grusvägen på Gotland på väg till stranden. På något sätt såg han yngre ut än vad han var då. Jag kunde inte tro det var sant. Nu hade flera år tillsammans med tävlingar, mys, Gotland, och framför allt fler år tillsammans. Nu var det bara han och jag för alltid. Och nu oroar jag mig inte om jag inte får träffa han igen efter livet på jorden. För det kommer alltid vara han och jag. Alltid. Jag manar på Dior i galopp och galopperar över det blänkande vattnet och aldrig mera kommer vi skilljas åt.

Skriven av: Häst