Djävulens demoner.

Det bränner och jag känner hur adrenalinet flödar genom mina ådror när jag sakta drar den spetsiga kniven längst med min arm. skönt, jag känner hur alla känslor sipprar ut med blodet som bildats efter kniven. Hjärtat slår hårt. Impulserna att fortsätta avlöser varandra. Jag släpper kniven som med en duns faller mot marken. Jag fäster blicken mot min såriga arm där det bildats ärr och nya sår. Vad gör jag? Varför? Jag är beroende, beroende av den känslan som jag kallt beskrivit här över. Att inte känna något samtidigt som man känner massor. Jag kan göra det var som helst. På armarna, på ansiktet, ja you name it. Jag vill bara ersätta den psykiska smärtan med fysisk smärta. Jag vill känna adrenalinet flöda. En sak är säker, jag behöver ingen narkotika för att känna mig hög.
Med stapplande steg börjar jag röra mig emot ytterdörren. Jag måste ut, nu. Jag ignonerar skorna som prydligt står uppställda i den lilla hallen. med en smäll hör jag hur ytterdörren stängs bakom mig. Jag springer med darriga ben mot den lilla skogsdungen vid vårt kvarter. Jag känner varenda sten och kvist under mina fötter. Det svider och det är kallt. Men jag bryr mig inte. “sväng vänster mot stupet!” hör jag ena rösten säga medan den andra säger hånfullt “nu ska hon äntligen dö” Jag blundar samtidigt som jag springer och ropar desperat ut i intet “ Snälla försvinn, låt mig vara!” Men dem fortsätter, ena rösten avlöser den andra och dem börjar tillslut att prata med varandra. Det känns som att mitt huvud vilken sekund som helst kommer att sprängas i tusen miljoner bitar. Jag vill inte mer. Jag vill bara att dem ska bli tysta i åtminstone en minut, en minut på 24 timmar. Kan det verkligen vara för mycket begärt. Dem blir dock lugnare när jag skadar mig själv, typ som att dem blir nöjda över att äntligen ha fått mig i sitt grepp, till deras slav som inte gör annat än att försöka behaga dem. Mina dagar består av en ständig kamp emot dessa demoner. och jag undrar, kommer jag någonsin bli fri ifrån dem.
Där och då bestämde jag mig, jag svänger vänster.

Shadowgirl95

23 år. Bisexuell från Kalmar som älskar att skriva noveller
Shadowgirl95 är medlem sedan 2019 Shadowgirl95 har 2 publicerade verk