Dödsskvadronen

Klimax – Lillfingret rörde mot tummen.
Avklarat. Känslor som uppstått vid det inbillade scenariot var nu associerade med gesten.
”En medtagbar motivationsgest som kan användas då livsglädjen sviker,” så hade talaren på kassetten formulerat det. Hela setet av kassettböcker hette Lycka och framgång på Tellus och bestod av 12 kassettböcker samt ett trevligt anteckningsblock och en t-shirt. Och precis som de stått på baksidestexten så hade Lycka och Framgång på Tellus förändrat hans liv på bara tjugo dagar.
”Jag är lycklig,” mumlade han samtidigt som han laddade revolvern med sex patroner och lade den på glasbordet bredvid. Utan att släppa ämnet med tankarna tände han en cigarett och drog in ett djupt bloss.

Det aktuella avsnittet i kassettserien hette Association.
”Lev dig in i en situation som någon gång fått dig att må bra. Känn samma positiva känslor som du gjorde då och koppla samman dessa med något vardagligt.”
På så sätt, menade den entusiastiske talaren på kassetterna, var man ständigt glad. Det var dagens läxa. Mr Morrison hade valt att kunna aktivera sina känslor genom enkla rörelser; Hans fyra fingrar på vänsterhand representerade – i kontakt med tummen – fyra olika sorters känslor av välbefinnande. I tjugo minuter hade han nu oavbrutet utvecklat och förstärkt sin lillfingersgest, eller motivationsgesten som han föredrog att kalla den.
”Jag är lycklig som fan”, sa han igen och lät blicken gå runt i rummet. Morrison visste att om han upprepade positiva ord som Bra, Modig, Stark och Utmärkt tillräckligt många gånger, så skulle orden tillslut sjunka ner i hans undermedvetna och bidra till utvecklingen av hans självbild. Det hade han lärt sig i kapitel tre. Han skulle bli starkare än någonsin…
”Jag är guds lyckobringare på jorden – en lycklig typ” fortsatte han mumlandes och började på nytt reflektera över olika associationstekniker.

Morrison satt behagligt i fotöljen och fingrade på sin armékniv när han plötsligt hörde ljudet av en bil köra in på grusvägen till huset.
”Äntligen”, suckade han och fimpade sin femte cigarett på glasbordet. Tyst och smidigt lägger han revolvern i hölstret och tassar bort och ställer sig bakom ytterdörren. Fem sekunder senare öppnas dörren och en man kliver in. Med ett lugn på ansiktet avrättar Morrison, som i en inövad rutin, den äntrande personen. Upp, ner, död.

”Bara fyra kvar nu” grymtade han, och torkade snabbt bort blodet från armékniven.


Detta är ett stycke från en kommande novell, som skall handla om ett gäng yrkesmördare, eller dödsskvadronen.. Mejla gärna

Skriven av: Martin