Dokumentationstvång

Under några år förde jag protokoll över böcker jag läst.
Lite krystat men nördroligt.
För ett par dar sen dök protokollboken upp i röran av saker.
Tio år gamla tankar rotas fram och spelar upp en


Min fru och jag har vänner över på middag .
Tiden är januari. Inte många dagar sen årets första.
Någon kommenterar min digra boksamling.
Någon annan frågar mig hur mycket jag hinner på ett år?
- För du protokoll? pikas det mig i sidan. Alla känner min fröjd i ett jävligt prydligt,
tydligt och snyggt yatzyprotokoll.
Vi åt mat och drack. Spelade spel och drack mer.
Efterätter med vispad grädde, gräsjoint där virre här.
Någon kräktes från balkongen.

Några dagar senare har jag läst klart något.
Bokprotokoll tänker jag stilla för mig själv
när jag ställer tillbaka den utlästa.
Stökar runt lite och hittar en avlagd vaxduksbok. Liten.
Den var tänkt att fyllas helt med yatzyprotokoll.
Jag började enkelt. I vertikala staplar skrev jag titel,
författare och datum då jag läst klart.
Januarimiddagen, Fruns benämning, något jag tidigare
halvt genomlidit, halvt avskytt. Nu nästan längtade jag.
Efter de pretentiösa bajsnödiga och obstinata gästerna
min fru bjöd in. Jag skulle i aspig triumf trycka upp min lilla svarta
i mr prettos fejs. Jag vet att frågan kommer ur någon av dem.
Ha!!



Under året som gick läste jag i ett rasande tempo. Skrev prydligt i mitt protokoll.
Fyllde den lilla svarta. Så kom ett avslaget nyår. Obligatoriska återhämtningsdagar
efteråt. Jag lyckades nästan pricka in nästan samma konstellation av vänner och dag.
Dryck och mat, alltjämt trevligt. Då jag burit på detta dokumenterande ett år och
triumferande tänkt på att jag vill visa, imponera till och med skryta om min bedrift,
blir jag snopen när jag märker att kvällen lider och ingen har tagit upp frågan.
Jag vågar liksom inte ta upp saken. Känner mig plötsligt allt för skrytsam. Alla går.
Jag avslutar en till.

Till det nya årets ära tillkommer ännu en stapel i protokollet. Antal sidor.
Metrar med böcker avverkas under ett år som går fort. Min känsla
blir allt mer skamsen. Ännu ett år går och jag lägger till utgivningsår och översättare.
Nästa gång blir det förlag. Sen bunden eller pocket. Allt gör i hemlighet
till jag träffar en person som attraheras av samma saker som jag. Jag vågar visa
min lilla svarta och vi förenas i böckernas självklara lagfartering. Vi kommer på nya ord och älskar hårt. Sen slutade jag skriva i vaxduksboken. Fann mig attraherad av någon annan.
Men den lilla svarta boken finns kvar.
Som en symbol över tid som gått.

olleulla

olika.
Olleulla är medlem sedan 2016 Olleulla har 19 publicerade verk